Svenska Folkbibeln 98

<div class="version vid160 iso6393swe" data-vid="160" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkLUK">
 <div class="chapter ch24" data-usfm="LUK.24">
 <div class="label">24</div><div class="s">Jesus uppst&#229;r ur graven</div><div class="p">1P&#229; den f&#246;rsta dagen i veckan gick de tidigt p&#229; morgonen till graven med de v&#228;lluktande kryddor som de hade gjort i ordning. 2 De fann att stenen var bortrullad fr&#229;n graven 3 och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. 4 N&#228;r de inte visste vad de skulle tro, se, d&#229; stod tv&#229; m&#228;n i skinande kl&#228;der framf&#246;r dem. 5 Kvinnorna blev f&#246;rskr&#228;ckta och b&#246;jde ansiktet mot marken, men de b&#229;da m&#228;nnen sade: "Varf&#246;r s&#246;ker ni den levande bland de d&#246;da? 6 Han &#228;r inte h&#228;r, han har uppst&#229;tt. Kom ih&#229;g vad han sade till er, medan han &#228;nnu var i Galileen. 7 Han sade att M&#228;nniskosonen m&#229;ste utl&#228;mnas i syndiga m&#228;nniskors h&#228;nder och korsf&#228;stas och uppst&#229; p&#229; tredje dagen." 8 D&#229; kom de ih&#229;g hans ord. </div><div class="p">9Och de v&#228;nde tillbaka fr&#229;n graven och ber&#228;ttade allt detta f&#246;r de elva och f&#246;r alla de andra. 10 Det var Maria fr&#229;n Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria. Ocks&#229; de andra kvinnorna som var med dem talade om det f&#246;r apostlarna. 11 Men det kvinnorna ber&#228;ttade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte p&#229; dem. 12 Men Petrus steg upp och sprang till graven, och d&#229; han lutade sig in, s&#229;g han endast linnebindlarna. Och han gick hem, fylld av f&#246;rundran &#246;ver det som hade h&#228;nt. </div><div class="s">Jesus visar sig f&#246;r Emmausvandrarna</div><div class="p">13Och se, tv&#229; av dem var just den dagen p&#229; v&#228;g till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier fr&#229;n Jerusalem. 14 Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade h&#228;nt. 15 N&#228;r de nu talades vid och &#246;verlade, n&#228;rmade sig Jesus sj&#228;lv och slog f&#246;lje med dem. 16 Men deras &#246;gon var slutna, s&#229; att de inte k&#228;nde igen honom. 17 Han fr&#229;gade dem: "Vad &#228;r det ni samtalar om?" D&#229; stannade de och s&#229;g bedr&#246;vade ut. 18 Och den ene som hette Kleopas sade till honom: "&#196;r du den ende fr&#228;mling i Jerusalem som inte vet vad som h&#228;nt de h&#228;r dagarna?" 19 Han fr&#229;gade dem: "Vad d&#229;?" De svarade: "Det som har h&#228;nt Jesus fr&#229;n Nasaret, en profet, m&#228;ktig i ord och g&#228;rning inf&#246;r Gud och allt folket. 20 Honom har v&#229;ra &#246;verstepr&#228;ster och r&#229;dsmedlemmar utl&#228;mnat till att d&#246;mas till d&#246;den och l&#229;tit korsf&#228;sta. 21 Men vi hade hoppats att han var den som skulle fr&#228;lsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har l&#229;tit den tredje dagen g&#229;, sedan detta skedde. 22 Och vidare har n&#229;gra kvinnor bland de v&#229;ra gjort oss uppskakade. De gick tidigt p&#229; morgonen till graven 23 men fann inte hans kropp. Och de kom och ber&#228;ttade att de hade sett en &#228;nglasyn och att &#228;nglarna hade sagt att han levde. 24 D&#229; gick n&#229;gra av oss till graven, och de fann att det var s&#229; som kvinnorna hade sagt, men honom sj&#228;lv s&#229;g de inte." 25 Han sade till dem: "S&#229; of&#246;rst&#229;ndiga ni &#228;r och tr&#246;ga till att tro p&#229; allt som profeterna har sagt. 26 M&#229;ste inte Messias lida detta f&#246;r att g&#229; in i sin h&#228;rlighet?" 27 Och han b&#246;rjade med Mose och alla profeterna och f&#246;rklarade f&#246;r dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. </div><div class="p">28N&#228;r de n&#228;rmade sig byn dit de var p&#229; v&#228;g, verkade det som han ville g&#229; vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kv&#228;ll och dagen g&#229;r mot sitt slut." D&#229; gick han in och stannade hos dem. 30 Och n&#228;r han l&#229;g till bords med dem, tog han br&#246;det, tackade Gud, br&#246;t det och r&#228;ckte &#229;t dem. 31 D&#229; &#246;ppnades deras &#246;gon, och de k&#228;nde igen honom, men han f&#246;rsvann ur deras &#229;syn. 32 Och de sade till varandra: "Brann inte v&#229;ra hj&#228;rtan n&#228;r han talade med oss p&#229; v&#228;gen och &#246;ppnade Skrifterna f&#246;r oss?" 33 De br&#246;t genast upp och v&#228;nde tillbaka till Jerusalem, d&#228;r de fann de elva och de andra l&#228;rjungarna f&#246;rsamlade, 34 och dessa sade: "Herren har verkligen uppst&#229;tt, och han har visat sig f&#246;r Simon." 35 Och sj&#228;lva ber&#228;ttade de vad som hade h&#228;nt p&#229; v&#228;gen och hur han blev igenk&#228;nd av dem n&#228;r han br&#246;t br&#246;det. </div><div class="s">Jesus visar sig f&#246;r l&#228;rjungarna</div><div class="p">36Medan de talade om detta, stod Jesus sj&#228;lv mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." 37 Uppskakade och f&#246;rskr&#228;ckta trodde de att de s&#229;g en ande. 38 Men han sade till dem: "Varf&#246;r &#228;r ni s&#229; f&#246;rskr&#228;ckta, och varf&#246;r stiger det upp tvivel i era hj&#228;rtan? 39 Se p&#229; mina h&#228;nder och mina f&#246;tter att det verkligen &#228;r jag. R&#246;r vid mig och se. En ande har inte k&#246;tt och ben, som ni ser att jag har." 40 N&#228;r han hade sagt detta, visade han dem sina h&#228;nder och sina f&#246;tter. 41 Och eftersom de av idel gl&#228;dje &#228;nnu inte kunde tro utan stod d&#228;r f&#246;rundrade, fr&#229;gade han dem: "Har ni n&#229;got att &#228;ta h&#228;r?" 42 D&#229; r&#228;ckte de honom en bit stekt fisk, 43 som han tog och &#229;t inf&#246;r deras &#246;gon. </div><div class="p">44Och han sade till dem: "Detta &#228;r vad jag sade till er, medan jag &#228;nnu var hos er: Allt m&#229;ste uppfyllas som &#228;r skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna." 45 Sedan &#246;ppnade han deras sinnen, s&#229; att de f&#246;rstod Skrifterna. 46 Och han sade till dem: "Det st&#229;r skrivet att Messias skall lida och p&#229; tredje dagen uppst&#229; fr&#229;n de d&#246;da, 47 och att omv&#228;ndelse och syndernas f&#246;rl&#229;telse skall predikas i hans namn f&#246;r alla folk, med b&#246;rjan i Jerusalem. 48 Ni &#228;r sj&#228;lva vittnen om detta. 49 Och se, jag skall s&#228;nda er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna h&#228;r i staden, tills ni har blivit bekl&#228;dda med kraft fr&#229;n h&#246;jden." </div><div class="s">Jesu himmelsf&#228;rd</div><div class="p">50Sedan f&#246;rde han dem ut till Betania, och han lyfte sina h&#228;nder och v&#228;lsignade dem. 51 Och medan han v&#228;lsignade dem, skildes han fr&#229;n dem och blev upptagen till himlen. 52 De tillbad honom och v&#228;nde tillbaka till Jerusalem i stor gl&#228;dje. 53 Och de var alltid i templet och prisade Gud. </div>
 </div>
 </div>
</div>

På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen. Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen." Då kom de ihåg hans ord.
Och de vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. Det var Maria från Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria. Också de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna. Men det kvinnorna berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem. Men Petrus steg upp och sprang till graven, och då han lutade sig in, såg han endast linnebindlarna. Och han gick hem, fylld av förundran över det som hade hänt.

Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. Han frågade dem: "Vad är det ni samtalar om?" Då stannade de och såg bedrövade ut. Och den ene som hette Kleopas sade till honom: "Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?" Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte." Han sade till dem: "Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?" Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.
När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem. Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?" De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, och dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon." Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.

Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande. Men han sade till dem: "Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har." När han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter. Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: "Har ni något att äta här?" Då räckte de honom en bit stekt fisk, som han tog och åt inför deras ögon.
Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna." Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är själva vittnen om detta. Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden."

Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Och medan han välsignade dem, skildes han från dem och blev upptagen till himlen. De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. Och de var alltid i templet och prisade Gud.

കേൾക്കുക Lukasevangeliet 24