1 Moseboken 32
32
Jakobs ohederliga planer
Jakob förbereder sig inför mötet med Esau
1Och Jakob gick sin väg och Guds (Elohims) ängel (budbärare) mötte honom. 2Och Jakob sa, när han såg dem: ”Detta är Guds (Elohims) läger.” Och han gav den platsen namnet Machanajim [betyder ”två läger”, en plats i Gileads bergsbygd öster om Jordanfloden i närheten av Jabbok, se Jos 13:26, 30].
3Och Jakob sände budbärare framför sig till Esau, sin bror, till Seirs land [landet öster och söder om Döda havet], Edoms fält (öppna landskap). 4Och han befallde dem och sa: ”Så ska ni säga till min herre Esau: ’Så säger din tjänare Jakob, jag har vistats hos Laban och stannat till nu. 5Och jag har oxar och åsnor och småboskap och tjänare och tjänarinnor, och jag har sänt för att berätta för min herre, för att jag ska finna nåd (oförtjänt kärlek, favör – hebr. chen) i dina ögon.’ ”
6Och budbärarna återvände till Jakob och sa: ”Vi kom till din bror Esau och nu kommer han för att möta dig och 400 män med honom.”
7Jakob blev mycket rädd och hade ångest. Han delade folket som var med honom, och småboskapen och kreaturen och kamelerna, i två läger. 8Och han sa: ”Om Esau kommer till det ena lägret och slår det, då kan det andra lägret som är kvar fly.”
9Och Jakob sa: ”Min far Abrahams Gud (Elohim) och min far Isaks Gud (Elohim), Herre (Jahveh), du som sagt till mig: ’Återvänd till ditt land och till din släkt och jag ska göra väl mot dig.’ 10Jag är inte värdig all din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) och all sanning (trofasthet – hebr. emet) som du har visat din tjänare, för med min stav gick jag över denna Jordan och nu är jag två läger. 11Befria mig, jag ber dig, från min brors hand, från Esaus hand [upprepningen av hand förstärker hur han är i Esaus grepp], för jag är rädd för honom, annars kommer han att slå mig, mödrar med söner. [Ordagrant: ’mor på son’ – hela familjen.] 12Och du sa: ’Jag ska göra dig gott, gott (verkligen göra dig gott – hebr. jatav jatav) och göra din säd som havets sand [1 Mos 22:17], vars antal inte kan räknas.’ ”
[I vers 10 används orden nåd och sanning. De hör oskiljaktigt ihop och presenteras alltid i samma inbördes ordning (1 Mos 24:27; Ps 40:12; Ords 3:3; Ords 16:6; Jes 16:5). Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Sektionen har flera upprepningar, hand i vers 11 och gott i vers 12.]
13Och han höll sig där den natten, och tog av det han hade med sig en gåva till Esau, sin bror.
14200 getter av honkön
och 20 getter av hankön,
200 får
och 20 baggar,
1530 kamelston som gav di och deras föl,
40 kor
och 10 unga tjurar,
20 åsneston och 10 åsneföl.
16Och han [Jakob] gav dem i sina tjänares hand, varje flock för sig, och han sa till sina tjänare: ”Gå över före mig och se till att hålla ett avstånd mellan flockarna.”
17Och han befallde de första [de som gick längst fram] och sa: ”När Esau, min bror, möter er och frågar er och säger: ’Vilka är ni och vart går ni och vems är dessa framför er?’ 18Då ska ni svara (säga): ’De är din tjänare Jakobs, det är en gåva sänd till min herre, till Esau, och se, han är även bakom oss.’ ”
19Och han befallde även den andra och den tredje och alla som följde flockarna och sa: På detta sätt ska ni tala till Esau när ni finner honom 20och ni ska säga: ”Se, även din tjänare Jakob är bakom oss.” För han sa (tänkte): ”Jag ska blidka honom med gåvan som går framför mig och därefter ska jag se hans ansikte, måhända ska han ta emot mig.” 21Gåvan gick över före honom och själv stannade han i lägret den natten.
Jakob brottas med Gud
22Samma natt steg Jakob upp och tog sina två hustrur [Leah och Rakel], sina två tjänarinnor [Bilhah och Zilpah] och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället. 23Han tog dem och förde över dem till andra sidan forsen, och sedan skickade han över alla sina ägodelar.
[Jabbok har tre källor: Wadi Amman (som börjar i närheten av staden Amman i Jordanien), Wadi Suwajli och Wadi al-Dhulajl. Floden rinner från öster från bergen i Gilead och mynnar ut i Jordanfloden mitt emellan Döda havet och Galileiska sjön. Själva ordet Jabbok är väldigt snarlikt det hebreiska ordet för ”kamp”. Ordagrant betyder Jabbok ”att tömma”, ”hälla ur”.]
24Jakob var ensam kvar [på den norra flodbanken]. En man [Gud själv i mänsklig gestalt, se vers 30] brottades med honom fram tills solen gick upp. 25När mannen såg att han inte kunde vinna över Jakob, rörde han vid Jakobs höftled, så att höften gick ur led medan de brottades med varandra. 26Sedan sa mannen: ”Låt mig gå, för solen har börjat gå upp.” Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte om du inte välsignar mig.” 27Då svarade mannen honom: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jakob.” [I GT reflekterar namnet personligheten. Namnet Jakob betyder: ”svindlare, en som ligger i bakhåll och attackerar”, ordagrant ”en som tar genom hälen”. Namnet står alltså för en människa som lurar och bedrar, något som har präglat Jakobs liv och nu blir uppenbart för honom.]
28Mannen sa: ”Du ska inte längre heta Jakob (svindlare), utan Israel, för du har stridit mot både Gud (Elohim) och människor och vunnit (överlevt).”
[Namnet Israel har flera betydelser: ”att kämpa mot Gud” eller ”att Gud kämpar för oss”, ”att Gud regerar” eller ”att vi regerar tillsammans med Gud”. På hebreiska är namnen Jakob och Israel helt olika förutom en bokstav som är gemensam, nämligen bokstaven jod. Detta är den minsta av alla hebreiska bokstäver och symboliserar därför ofta ödmjukhet. Detta förstärker att det enda som finns kvar av den gamle Jakob är hans ödmjukhet, han behövde bli tömd på sin egen stolthet. Jakob kämpade med Gud och i processen blev han ödmjuk. På den grunden blir han Israel, en ärlig man och en regent tillsammans med Gud som segrar! Se även Hos 12:3-4.]
29Då frågade Jakob: ”Jag ber dig, berätta ditt namn för mig”. Han sa: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där.
30Jakob kallade platsen Peniel [betyder: ”vänd mot Gud”]. Han sa: ”För jag har sett Gud (Elohim) ansikte mot ansikte, och överlevt.”
[En del ser mannen som Jakob brottas med som Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt, se även 1 Mos 16:13; Dom 13:3; Hos 12:4-5; Joh 1:14.]
31När han passerat Penoel [en stad vid floden Jabbok, alternativ stavning till Peniel i vers 30] såg han solen gå upp [första gången det nämns på 20 år, se 1 Mos 28:11], men han haltade på grund av sin höftskada. [Efter mötet med Gud vandrade Jakob annorlunda.] 32Därför äter inte Israels söner höftmuskeln som är på låret till denna dag, eftersom han rörde vid Jakobs höft, vid höftmuskeln på låret.
[Även om Jakob fick ett nytt namn i vers 28 används hans gamla namn i vers 29 och även framöver (1 Mos 32:1, 10; 46:2). Namnbytet innebar inte att han aldrig skulle använda det namnet igen. När Simon får ett nytt namn (Petrus, se Joh 1:42) refereras det även fortsatt till hans gamla namn. (Matt 16:17). Namnändringen har att göra med innebörden av namnet, istället för att vara en som ljuger och lurar och kämpar mot Gud blir Jakob nu Israel, en som strider tillsammans med Gud.]
Sélection en cours:
1 Moseboken 32: SKB
Surbrillance
Partager
Copier
Tu souhaites voir tes moments forts enregistrés sur tous tes appareils? Inscris-toi ou connecte-toi
© Svenska Kärnbibeln
