Lukasevangeliet 24
24
1Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. 2De fann att stenen var bortrullad från graven, 3och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. 4De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. 5Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: »Varför söker ni den levande här bland de döda? 6Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: 7att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.« 8Då kom de ihåg hans ord, 9och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. 10Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. 11De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. 12Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.
Två lärjungar på vägen till Emmaus
13Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. 14De talade med varandra om allt det som hade hänt. 15Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. 16Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. 17Han frågade: »Vad är det ni går här och talar med varandra om?« De stannade och såg sorgsna ut, 18och den ene, som hette Kleopas, svarade: »Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.« — 19»Vad har hänt?« frågade han. De svarade: »Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. 20Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, 21medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, 22och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse 23men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. 24Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.« 25Då sade han: »Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? 26Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?« 27Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.
28De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, 29men de höll kvar honom och sade: »Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.« Då följde han med in och stannade hos dem. 30När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. 31Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32Och de sade till varandra: »Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?«
33De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, 34och dessa sade: »Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.« 35Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.
Den uppståndne visar sig
36Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: »Frid över er!« 37De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. 38Då sade han: »Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? 39Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.« 40Och han visade dem sina händer och fötter. 41Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: »Finns det något att äta här?« 42De räckte honom en bit stekt fisk, 43och de såg hur han tog den och åt.
44Han sade till dem: »Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.« 45Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. 46Och han sade till dem: »Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, 47och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48Ni skall vittna om allt detta. 49Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.«
Himmelsfärden
50Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. 51Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. 52De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. 53Och de var ständigt i templet och prisade Gud.
Actualmente seleccionado:
Lukasevangeliet 24: B2000
Destacar
Compartir
Copiar
¿Quieres guardar tus resaltados en todos tus dispositivos? Regístrate o Inicia sesión
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.
