Job 32
32
1
Elihu upptrÀder. Han förebrÄr Jobs vÀnner att de icke hava kunnat svara honom rÀtt.
De tre mÀnnen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig sjÀlv för rÀttfÀrdig. 2DÄ blev Elihu, Barakels son, frÄn Bus, av Rams slÀkt, upptÀnd av vrede. Mot Job upptÀndes han av vrede, dÀrför att denne menade sig hava rÀtt mot Gud; 3och mot hans tre vÀnner upptÀndes hans vrede, dÀrför att de icke funno nÄgot svar varmed de kunde vederlÀgga Job. 4Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, dÀrför att de andra voro Àldre till Ären Àn han. 5Men dÄ nu Elihu sÄg att de tre mÀnnen icke mer hade nÄgot att svara, upptÀndes hans vrede. 6SÄ tog dÄ Elihu, Barakels son, frÄn Bus, till orda och sade; Ung till Ären Àr jag, I dÀremot Àren gamla. DÀrför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening. 7 Jag tÀnkte: »MÄ Äldern tala, och mÄ Ärens mÀngd förkunna visdom.» 8 Dock, pÄ anden i mÀnniskorna kommer det an, den AllsmÀktiges livsflÀkt giver dem förstÄnd. 9 Icke de Äldriga Àro alltid visast, icke de Àldsta förstÄ bÀst vad rÀtt Àr. 10 DÀrför sÀger jag nu: Hör mig; jag vill lÀgga fram min mening, ocksÄ jag. 11 Se, jag vÀntade pÄ vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstÄnd ifrÄn eder, efter skÀl som I skullen draga fram. 12 Ja, noga aktade jag pÄ eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara pÄ hans ord. 13 Nu mÄn I icke sÀga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen mÀnniska, kan nedslÄ denne.» 14 SkÀl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis. 15 Se, nu stÄ de bestörta och svara ej mer, mÄlet i munnen hava de mist. 16 Och jag skulle vÀnta, dÄ de nu intet kunna sÀga, dÄ de stÄ dÀr och ej mer hava nÄgot svar! 17 Nej, ocksÄ jag vill svara i min ordning, jag vill lÀgga fram min mening, ocksÄ jag. 18 Ty, fullt upp har jag av skÀl, anden i mitt inre vill sprÀnga mig sönder. 19 Ja, mitt inre Àr sÄsom instÀngt vin, likt en lÀgel med nytt vin Àr det nÀra att brista. 20 SÄ vill jag dÄ tala och skaffa mig luft, jag vill upplÄta mina lÀppar och svara. 21 Jag fÄr ej hava anseende till personen, och jag skall ej till nÄgon tala instÀllsamma ord. 22 Nej, jag förstÄr ej att tala instÀllsamma ord; huru lÀtt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
Currently Selected:
Job 32: SVEN
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in