1 Samuel 18

Centrum – David i tronsalen

1Och det hände när han [David] slutat att tala med Saul, att Jonatans själ knöts till Davids själ (person) och Jonatan älskade honom som sin egen själ (som sig själv). 2Och Saul tog honom den dagen och lät honom inte gå hem mer till hans fars hus. 3Sedan skar Jonatan ett förbund med David eftersom han älskade honom som sin egen själ. 4Och Jonatan tog av sig manteln som han hade på sig och gav den till David, och sin rustning och sitt svärd och sin båge och sin gördel.

[Att byta mantlar och vapen med varandra är en del av alla de ceremonier som hör till ingåendet av ett blodsförbund. Även om bara några detaljer nämns här förstår vi att David och Jonatan ingår ett fullständigt blodsförbund. Annars skulle detta inte ha omnämnts, eftersom det är något som man aldrig gör i en annan situation. På den här tiden räckte det att nämna någon av de tillhörande ritualerna, utan att göra en fullständig redogörelse, för alla visste vad det betydde.]

5Och David gick ut dit Saul sände honom. Han hade stor framgång (var vis, intelligent – hebr. sachal), och Saul satte honom över stridsmän, och det var gott i folkets ögon och även i Sauls tjänares ögon.

[De flesta grekiska översättningar har inte med 1 Sam 17:55-18:5, men det finns med i de hebreiska texterna.]

6Och det skedde när de kom, när David återvände från slakten på filistéerna, att kvinnorna kom ut från Israels städer och sjöng och dansade för att möta kung Saul med tamburiner, med glädje och med shalishim-instrument.

[Det hebreiska ordet shalishim används bara här och har med ordet ”tre” att göra, varav vissa tolkar det som ett tresträngat instrument. Det kan också vara ett onomatopoetiskt ord som beskriver ett instrument som låter ”shal-shal-shal”, och är någon form av rytminstrument som en skallra.]

Saul avundsjuk över Davids segersång

7Och kvinnorna sjöng till varandra när de spelade och sa:

”Saul har slagit sina tusen

och David sina tiotusen.”

8Och Saul blev väldigt arg och dessa ord var onda i hans ögon och han sa: ”De har tillräknat David tiotusen och till mig har de tillräknat bara tusen, och det enda han saknar är kungariket.” 9Och Saul bevakade David från den dagen och framåt.

10Och det hände på morgonen att en ond ande från Herren (Jahveh) kom över Saul [på nytt, se 1 Sam 16:14], och han profeterade [rasade, gormade, betedde sig våldsamt] mitt i huset, men David spelade med sin hand som han brukade varje dag, och Saul hade sitt spjut i sin hand. 11Och Saul slungade (svingade, kastade – hebr. tol) spjutet. Han sa (tänkte): ”Jag ska fästa David vid väggen.” [Han ville genomborra David med spjutet i väggen, se 1 Sam 19:10.] Men David vek undan för honom (ordagrant: från hans ansikte), två gånger

[Här används inte det vanliga ordet för att kasta (hebr. shalach), utan det mer intensiva verbet att slunga (hebr. tol). Ordet används om vinden som ”slungas ner” och skapar ett mäktigt oväder i Jona 1:4. Ordvalet beskriver hur Sauls okontrollerade agerande där han i sin vrede och slungar spjutet med hela sin kraft mot David. Detta är de två första försöken från Saul att döda David. Inte bara en gång, utan två, slungar han sitt spjut. Davids villighet att vara kvar länge nog i rummet för att Saul skulle hämta spjutet efter det första misslyckade mordförsöket, tyder på mod och en villighet att få Saul att överkomma sina kval. Totalt försöker Saul döda David 14 ggr, se även 1 Sam 18:17, 21; 19:1, 10, 11, 15, 20, 21, 22; 23:15; 26:2. Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet på Davids namn.]

12Och Saul blev rädd för David eftersom Herren (Jahveh) var med honom, men hade lämnat (vikit av ifrån) Saul. 13Därför tog Saul bort honom från sig och gjorde honom till härförare över tusen, och han gick ut och in framför folket. 14Och David hade stor framgång på alla sina vägar och Herren (Jahveh) var med honom. 15Och när Saul såg att han hade stor framgång fick han fruktan inför honom. 16Men hela Israel och Juda älskade David eftersom han gick ut och in framför dem.

17Och Saul sa till David: ”Se, min äldsta dotter Merav [betyder: ”ökning”], henne vill jag ge dig till hustru, bara du är en tapper son och strider Herrens (Jahvehs) strider.” För Saul sa (tänkte): ”Låt inte min hand vara över honom, utan låt filistéernas hand vara över honom.” [Saul ger uttryck för en förhoppning om att David ska dödas. Detta är Sauls tredje försök att döda David.]

18Men David sa till Saul: ”Vem är jag och vad är mitt liv, eller min fars familj i Israel [vi är ingen känd släkt], att jag ska bli kungens svärson?” 19Men det skedde när tiden för Merav, Sauls dotter, kom då hon skulle ha getts till David som hustru att hon gavs till mecholiten Adriel som hustru.

20Men Michal [betyder: ”Vem är som Gud”], Sauls dotter [den yngsta, se 1 Sam 14:49] älskade David och de berättade det för Saul, och dessa ord behagade Sauls ögon. 21Och Saul sa (tänkte): ”Jag ska ge henne åt honom så att hon kan bli en snara för honom, så att filistéernas hand vänds mot honom.” Därför sa Saul till David: ”Du ska idag bli min svärson genom en av de två.” [Detta är Sauls fjärde försök att döda David.]

22Och Saul befallde sina tjänare: ”Tala med David i hemlighet och säg: Se kungen har behag i dig och alla hans tjänare älskar dig, bli därför nu kungens svärson.”

23Och Sauls tjänare talade dessa ord i Davids öron. Och David sa: ”Är det en lätt sak för er att bli kungens svärson? Betänk att jag är en fattig man och ringa aktad?”

24Och Sauls tjänare berättade för honom och sa: ”Så här talar David.” 25Och Saul sa: ”Så ska ni säga till David: Kungens önskan är inte någon hemgift, utan 100 filisteiska förhudar, som en hämnd på kungens fiender.” För Saul tänkte att David skulle falla för filistéernas hand.

26Och när hans tjänare berättade dessa ord för David behagade det Davids ögon väl att bli kungens svärson. Och dagarna var inte begränsade. 27Och David steg upp och gick, han och hans män, och slog 200 män av filistéerna, och David tog deras förhudar och gav hela antalet till kungen, för att bli kungens svärson. Och Saul gav honom sin dotter Michal som hustru.

[David uppfyller kungens önskan dubbelt upp och ger en dubbel brudgåva. Det visar på hans hängivenhet och iver att få bli en del av den kungliga familjen. Saul har inget annat val än att låta Michal gifta sig med David.]

28Och Saul såg och visste (förstod mycket väl) att Herren (Jahveh) var med David. Och Michal, Sauls dotter, älskade honom. 29Och Saul var nu ännu räddare för David, och Saul var ständigt Davids fiende.

30Sedan gick filistéernas furstar fram, och det hände att så ofta som de steg fram, hade David mer framgång än alla Sauls tjänare, så att hans namn blev mycket tungt (aktat, respekterat).

Currently Selected:

1 Samuel 18: SKB

Highlight

Copy