Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (Juli)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (Augusti)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (September)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (Oktober)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (November)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (December)

Psaltaråren #3 | Equmeniakyrkan

Psaltaråren Psaltaren 119 | Equmeniakyrkan

Ära

365 Bibelord

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bk1SA">
 <div class="chapter ch16" data-usfm="1SA.16">
 <div class="label">16</div><div class="s">David blir smord till kung</div><div class="p"> 1Herren sade till Samuel: &#187;Hur l&#228;nge t&#228;nker du gr&#229;ta &#246;ver Saul? Jag har ju f&#246;rkastat honom; han skall inte l&#228;ngre vara kung &#246;ver Israel. Fyll ditt sm&#246;rjhorn med olja och ta det med dig. Jag s&#228;nder dig till Jishaj i Betlehem, ty jag har utsett en av hans s&#246;ner till kung.&#171; 2Samuel svarade: &#187;Nej, dit kan jag inte g&#229;. Fick Saul reda p&#229; det skulle han d&#246;da mig.&#171; Men Herren sade: &#187;Ta med dig en kviga och s&#228;g att du kommer f&#246;r att offra till Herren. 3Bjud s&#229; in Jishaj till offerfesten. Sedan l&#229;ter jag dig veta vad du skall g&#246;ra; den som jag utpekar skall du sm&#246;rja &#229;t mig.&#171;</div><div class="p"> 4Samuel gjorde som Herren hade sagt. N&#228;r han kom till Betlehem skyndade stadens &#228;ldste emot honom och fr&#229;gade oroligt: &#187;Vad f&#246;r dig hit? &#196;r allt v&#228;l?&#171; &#8212; 5&#187;Ja&#171;, svarade han. &#187;Jag &#228;r h&#228;r f&#246;r att offra till Herren. Rena er, och kom sedan med mig till offerfesten.&#171; Han renade Jishaj och hans s&#246;ner och inbj&#246;d dem till offret. 6N&#228;r de kom dit och Samuel s&#229;g Eliav, t&#228;nkte han: &#187;H&#228;r inf&#246;r Herren st&#229;r nu hans smorde.&#171; 7Men Herren sade till Samuel: &#187;F&#228;st dig inte vid hans utseende och hans resliga gestalt &#8212; honom har jag f&#246;rkastat. Herren ser med andra &#246;gon &#228;n m&#228;nniskor: m&#228;nniskor ser till det yttre, men Herren ser till hj&#228;rtat.&#171; 8D&#229; kallade Jishaj p&#229; Avinadav och l&#228;t honom stiga fram inf&#246;r Samuel. Men Samuel sade: &#187;Inte heller honom har Herren utvalt.&#171; 9D&#228;refter l&#228;t Jishaj Shamma stiga fram, men Samuel sade: &#187;Inte heller honom har Herren utvalt.&#171; 10P&#229; detta s&#228;tt l&#228;t Jishaj sina sju s&#246;ner stiga fram, men Samuel sade: &#187;Herren har inte utvalt n&#229;gon av dessa.&#171; 11Sedan fr&#229;gade han: &#187;&#196;r detta alla dina s&#246;ner?&#171; &#8212; &#187;Nej&#171;, svarade Jishaj, &#187;den yngste &#228;r kvar, men han &#228;r ute och vallar f&#229;ren.&#171; D&#229; sade Samuel: &#187;Skicka efter honom, vi g&#229;r inte v&#229;r v&#228;g f&#246;rr&#228;n han har kommit.&#171; 12Jishaj l&#228;t h&#228;mta honom, och han var ljus och st&#229;tlig och hade vackra &#246;gon. Och Herren sade: &#187;Han &#228;r det, honom skall du sm&#246;rja.&#171; 13Samuel tog d&#229; oljehornet och smorde honom mitt ibland hans br&#246;der. Och Herrens ande f&#246;ll &#246;ver David och var sedan alltid med honom. D&#228;refter v&#228;nde Samuel tillbaka till Rama.</div><div class="s">David i tj&#228;nst hos Saul</div><div class="p"> 14Men Herrens ande hade &#246;vergett Saul, och han pl&#229;gades av en ond ande som Herren s&#228;nt. 15Hans n&#228;rmaste m&#228;n sade d&#229;: &#187;Vi ser att en ond ande fr&#229;n Gud pl&#229;gar dig, herre. 16Befall dina tj&#228;nare &#8212; vi st&#229;r h&#228;r beredda &#8212; att leta upp n&#229;gon som spelar lyra. N&#228;r den onda anden ans&#228;tter dig kan han spela f&#246;r dig och lindra din pl&#229;ga.&#171; 17Saul sade d&#229; till sina m&#228;n: &#187;Leta upp n&#229;gon som &#228;r skicklig att spela och f&#246;r honom till mig.&#171; 18En av dem ber&#228;ttade att han hade tr&#228;ffat en son till Jishaj i Betlehem som kunde spela. &#187;Det &#228;r en duktig karl och en god soldat, han vet att l&#228;gga sina ord och ser bra ut. Och Herren &#228;r med honom.&#171; 19D&#229; skickade Saul bud till Jishaj och l&#228;t s&#228;ga: &#187;S&#228;nd din son David till mig, han som vallar f&#229;ren.&#171; 20Jishaj tog tio br&#246;d, en l&#228;gel vin och en killing och skickade detta med sin son David till Saul. 21S&#229; kom David till Saul och tr&#228;dde i tj&#228;nst hos honom. Saul blev mycket f&#228;st vid honom; han gjorde honom till sin v&#228;pnare 22och skickade bud till Jishaj: &#187;Jag tycker bra om David. L&#229;t honom stanna i min tj&#228;nst.&#171;</div><div class="p"> 23Var g&#229;ng Guds ande ansatte Saul grep David lyran och spelade. D&#229; k&#228;nde sig Saul l&#228;ttare till mods. Han blev lugn igen, och den onda anden l&#228;mnade honom.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bk1SA">
 <div class="chapter ch17" data-usfm="1SA.17">
 <div class="label">17</div><div class="s">David och Goljat</div><div class="p"> 1Filisteerna drog samman sina trupper till strid och samlades i Soko i Juda. De slog l&#228;ger i Efes Dammim mellan Soko och Aseka. 2Ocks&#229; Saul och israeliterna samlade sina styrkor. De slog l&#228;ger i Terebintdalen och ordnade sig till strid mot filisteerna. 3Filisteerna stod p&#229; den ena bergssluttningen och israeliterna p&#229; den andra, med dalen mellan sig.</div><div class="p"> 4Ur filisteernas led steg d&#229; fram en tvekampsk&#228;mpe som hette Goljat fr&#229;n Gat. Han var tre meter l&#229;ng 5och bar en hj&#228;lm av brons och ett harnesk med bronsfj&#228;ll som v&#228;gde omkring 60 kilo. 6Han hade benskenor av brons och en bronssabel i rem &#246;ver axeln. 7Skaftet p&#229; hans spjut var tjockt som en v&#228;vbom, och spetsen, som var av j&#228;rn, v&#228;gde &#246;ver sju kilo. Framf&#246;r honom gick hans sk&#246;ldb&#228;rare.</div><div class="p"> 8Goljat gjorde halt och ropade bort mot de israelitiska leden: &#187;Varf&#246;r st&#228;ller ni upp till strid? Jag &#228;r filisteernas man och ni Sauls tj&#228;nare. Utse n&#229;gon p&#229; er sida som f&#229;r komma ner till mig. 9Om han &#228;r stark nog att k&#228;mpa mot mig och d&#246;dar mig, s&#229; blir vi era slavar. Men om jag vinner och d&#246;dar honom, d&#229; blir ni v&#229;ra slavar och tj&#228;nar oss.&#171; 10Och han fortsatte: &#187;Jag utmanar Israels h&#228;r: Skicka fram en man som kan k&#228;mpa med mig.&#171; 11N&#228;r Saul och alla israeliterna h&#246;rde filist&#233;ns utmaning blev de utom sig av skr&#228;ck.</div><div class="p"> 12David var son till en efratit fr&#229;n Betlehem i Juda som hette Jishaj. Han hade &#229;tta s&#246;ner och var p&#229; Sauls tid redan till &#229;ren kommen. 13Hans tre &#228;ldsta s&#246;ner hade f&#246;ljt Saul ut i kriget. De som dragit i f&#228;lt var Eliav, den f&#246;rstf&#246;dde, Avinadav, den andre, och Shamma, den tredje. 14David var yngst. De tre &#228;ldsta hade f&#246;ljt Saul, 15men David brukade d&#229; och d&#229; l&#228;mna Saul f&#246;r att g&#229; till Betlehem och valla sin fars f&#229;r.</div><div class="p"> 16Morgon och kv&#228;ll i fyrtio dagars tid steg filist&#233;n fram och st&#228;llde sig d&#228;r.</div><div class="p"> 17Jishaj sade till sin son David: &#187;Ta den h&#228;r s&#228;cken rostad s&#228;d och de h&#228;r tio br&#246;den och skynda dig till dina br&#246;der i l&#228;gret. 18Och de h&#228;r tio ostarna skall du l&#228;mna till deras bef&#228;lhavare. S&#246;k upp dina br&#246;der och se hur de har det och f&#229; med dig ett livstecken fr&#229;n dem. 19De &#228;r med Saul och den israelitiska h&#228;ren i Terebintdalen och krigar mot filisteerna.&#171;</div><div class="p"> 20Tidigt n&#228;sta morgon l&#228;t David n&#229;gon annan ta hand om f&#229;ren och gjorde som Jishaj hade sagt till honom; han tog med sig vad han skulle och gav sig i v&#228;g. Just d&#229; han kom fram till l&#228;gret drog h&#228;ren ut f&#246;r att st&#228;lla upp sig, och stridsropen skallade. 21Israeliter och filisteer st&#228;llde upp i slagordning mitt emot varandra. 22David lade ifr&#229;n sig packningen hos trossvakten och sprang bort till trupperna och h&#228;lsade p&#229; sina br&#246;der. 23Medan han stod d&#228;r och talade med dem tr&#228;dde tvekampsk&#228;mpen Goljat fr&#229;n Gat fram ur filisteernas led och upprepade sin utmaning, och David h&#246;rde det. 24Alla israeliterna ryggade f&#246;rskr&#228;ckta tillbaka n&#228;r de fick se honom. 25&#187;Se p&#229; den d&#228;r mannen&#171;, sade de till varandra, &#187;det &#228;r f&#246;r att f&#246;r&#246;dmjuka Israel som han visar sig. Den som kan besegra honom f&#229;r stora rikedomar av kungen. Han f&#229;r kungens dotter till hustru, och alla i hans sl&#228;kt skall vara fria m&#228;n i Israel.&#171; 26David fr&#229;gade dem som stod n&#228;rmast: &#187;Vilken bel&#246;ning f&#229;r den som sl&#229;r ihj&#228;l den d&#228;r filist&#233;n och befriar Israel fr&#229;n van&#228;ran? Och hur kan en oomskuren filist&#233; f&#229; skymfa den levande Gudens h&#228;r?&#171; 27Man talade d&#229; om f&#246;r honom vad som hade sagts om bel&#246;ningen f&#246;r den som slog ihj&#228;l filist&#233;n. 28N&#228;r Davids &#228;ldste bror Eliav fick h&#246;ra hur han pratade med de andra blev han arg och sade: &#187;Vad har du h&#228;r att g&#246;ra? Till vem har du l&#228;mnat din lilla f&#229;rhjord i &#246;knen? Jag k&#228;nner dig nog, din fr&#228;cka slyngel! Du har bara kommit f&#246;r att titta p&#229; striden.&#171; &#8212; 29&#187;Vad har jag nu gjort?&#171; sade David. &#187;Jag fr&#229;gade ju bara.&#171; 30Han l&#228;mnade Eliav och fr&#229;gade andra, och alla gav honom samma svar.</div><div class="p"> 31Ryktet om vad David hade sagt spred sig, och &#228;ven Saul h&#246;rde det och kallade honom till sig. 32Och David sade till Saul: &#187;L&#229;t dig inte skr&#228;mmas av honom, herre. Jag, din tj&#228;nare, skall g&#229; ut och strida mot den d&#228;r filist&#233;n.&#171; &#8212; 33&#187;Inte duger du till att sl&#229;ss mot filist&#233;n&#171;, svarade Saul, &#187;du &#228;r ju bara en pojke, och han har varit krigare i hela sitt liv.&#171; 34Men David sade: &#187;Jag har vallat f&#229;r &#229;t min far. N&#228;r det kom ett lejon och tog ett f&#229;r ur hjorden 35sprang jag efter det, slog ner det och ryckte bytet ur k&#228;ftarna p&#229; det. N&#228;r det anf&#246;ll mig grep jag det i manen och slog ihj&#228;l det. 36Ocks&#229; en bj&#246;rn har jag f&#228;llt, och det skall g&#229; likadant f&#246;r den d&#228;r oomskurne filist&#233;n som det gick f&#246;r dem, eftersom han har skymfat den levande Gudens h&#228;r.&#171; 37Och han tillade: &#187;Herren som har r&#228;ddat mig fr&#229;n b&#229;de lejon och bj&#246;rn, han skall r&#228;dda mig fr&#229;n den d&#228;r filist&#233;n.&#171; D&#229; sade Saul till honom: &#187;G&#229;. Herren &#228;r med dig.&#171;</div><div class="p"> 38S&#229; kl&#228;dde han David i sina egna kl&#228;der och satte p&#229; honom en hj&#228;lm av brons och ett harnesk. 39Sedan sp&#228;nde David fast sv&#228;rdet utanp&#229; kl&#228;derna och f&#246;rs&#246;kte g&#229; i rustningen &#8212; det hade han aldrig tidigare pr&#246;vat. &#187;Nej, med allt det h&#228;r kan jag inte g&#229;&#171;, sade han till Saul, &#187;jag har aldrig gjort det f&#246;rr.&#171; Och s&#229; lade han av sig rustningen. 40Han tog sin k&#228;pp, valde ut fem sl&#228;ta stenar i b&#228;cken och stoppade dem i sin herdev&#228;ska, sin r&#228;nsel.</div><div class="p">Med slungan i handen gick han emot filist&#233;n. 41Filist&#233;n kom allt n&#228;rmare med sk&#246;ldb&#228;raren framf&#246;r sig. 42N&#228;r filist&#233;n fick syn p&#229; David fn&#246;s han f&#246;raktfullt &#229;t honom &#8212; det var ju bara en ung pojke, ljushyllt och vacker. 43&#187;Tror du jag &#228;r en hund, eftersom du kommer emot mig med k&#228;ppar?&#171; fr&#229;gade han. S&#229; nedkallade filist&#233;n sina gudars f&#246;rbannelse &#246;ver David. 44&#187;Kom hit&#171;, ropade han, &#187;s&#229; skall jag ge din kropp &#229;t himlens f&#229;glar och markens djur.&#171; 45David svarade: &#187;Du kommer emot mig med sv&#228;rd och spjut och sabel. Jag g&#229;r emot dig i Herren Sebaots namn, hans som &#228;r Israels h&#228;rars Gud och som du har sm&#228;dat. 46I dag skall Herren utl&#228;mna dig &#229;t mig, jag skall f&#228;lla dig till marken och hugga huvudet av dig. I dag skall jag ge ditt lik och de filisteiska soldaternas lik &#229;t himlens f&#229;glar och markens vilda djur. S&#229; skall hela v&#228;rlden f&#246;rst&#229; att Israel har en Gud, 47och alla h&#228;r skall inse att det inte &#228;r med sv&#228;rd och spjut som Herren ger seger. Han r&#229;der &#246;ver kriget, och han har gett er i v&#229;rt v&#229;ld.&#171;</div><div class="p"> 48N&#228;r nu filist&#233;n fortsatte fram&#229;t och kom allt n&#228;rmare, sprang David med snabba steg fram mot h&#228;ren f&#246;r att m&#246;ta honom. 49Han stack handen i v&#228;skan och tog upp en sten, sk&#246;t i v&#228;g den med slungan och tr&#228;ffade filist&#233;n s&#229; att stenen tr&#228;ngde in i pannan och han f&#246;ll framstupa p&#229; marken. 50S&#229; besegrade David filist&#233;n med slunga och sten. Han dr&#228;pte filist&#233;n utan sv&#228;rd.</div><div class="p"> 51Nu sprang David fram och st&#228;llde sig &#246;ver filist&#233;n, grep hans sv&#228;rd och drog det ur skidan. Han gav honom d&#246;dsst&#246;ten och h&#246;gg av huvudet med sv&#228;rdet. N&#228;r filisteerna s&#229;g att deras hj&#228;lte var d&#246;d tog de till flykten. 52D&#229; h&#246;jde Israels och Judas styrkor ett h&#228;rskri och f&#246;rf&#246;ljde filisteerna &#228;nda bort mot Gat och fram till Ekrons portar. Ja, det l&#229;g fallna filisteer l&#228;ngs Shaarajimv&#228;gen &#228;nda till Gat och Ekron. 53Efter att ha jagat filisteerna v&#228;nde israeliterna tillbaka och plundrade deras l&#228;ger. 54David tog filist&#233;ns huvud och f&#246;rde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt t&#228;lt.</div><div class="p"> 55N&#228;r Saul s&#229;g David dra ut f&#246;r att m&#246;ta filist&#233;n fr&#229;gade han sin h&#228;rf&#246;rare Avner: &#187;Avner, vems son &#228;r den d&#228;r pojken?&#171; &#8212; &#187;Sannerligen, konung, det vet jag inte&#171;, svarade Avner, 56och d&#229; befallde kungen honom att ta reda p&#229; vem den unge mannen var. 57N&#228;r sedan David kom tillbaka efter att ha dr&#228;pt filist&#233;n tog Avner honom med sig till Saul, medan han &#228;nnu bar filist&#233;ns huvud i handen. 58Saul fr&#229;gade David: &#187;Vems son &#228;r du, unge man?&#171; David svarade: &#187;Jag &#228;r son till din tj&#228;nare Jishaj i Betlehem.&#171;</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bk1SA">
 <div class="chapter ch18" data-usfm="1SA.18">
 <div class="label">18</div><div class="s">David i on&#229;d hos Saul</div><div class="p"> 1Efter samtalet mellan David och Saul blev Jonatan innerligt f&#228;st vid David; han &#228;lskade honom lika h&#246;gt som sitt eget liv. 2Fr&#229;n den dagen tog Saul David till sig och l&#228;t honom inte &#229;terv&#228;nda hem. 3Jonatan sl&#246;t ett f&#246;rbund med David; han &#228;lskade honom lika h&#246;gt som sitt eget liv. 4Han tog av sig manteln han bar och gav den &#229;t David, liksom sina &#246;vriga kl&#228;der och till och med sv&#228;rdet, b&#229;gen och b&#228;ltet. 5Och David lyckades s&#229; v&#228;l med alla uppdrag han fick att kungen gjorde honom till bef&#228;lhavare. B&#229;de folket och Sauls n&#228;rmaste m&#228;n tyckte att det var ett bra beslut.</div><div class="p"> 6D&#229; h&#228;ren kom tillbaka efter att David hade d&#246;dat filist&#233;n gick kvinnorna i Israels alla st&#228;der ut f&#246;r att titta, och danserskor m&#246;tte kung Saul med gl&#228;djerop och tamburiner och trestr&#228;ngade lyror. 7De jublande kvinnorna sj&#246;ng:</div><div class="q1">Saul har slagit tusen,</div><div class="q1">David tio tusen.</div><div class="m"> 8Saul tog mycket illa upp, och i sin f&#246;rbittring sade han: &#187;&#197;t David ger de tio tusen och &#229;t mig tusen. Nu fattas honom bara kungamakten.&#171; 9Fr&#229;n och med nu hade Saul &#246;gonen p&#229; David.</div><div class="p"> 10F&#246;ljande dag &#246;verf&#246;lls Saul av en ond ande fr&#229;n Gud och bar sig &#229;t som en besatt inne i sitt hus. David spelade lyra, som han brukade g&#246;ra varje dag. Saul hade ett spjut i handen 11och h&#246;jde det. &#187;Jag skall nagla fast David vid v&#228;ggen&#171;, t&#228;nkte han, men David vek undan tv&#229; g&#229;nger. 12D&#229; blev Saul r&#228;dd f&#246;r honom, eftersom Herren var med David men hade v&#228;nt sig fr&#229;n honom sj&#228;lv. 13Han ville inte l&#228;ngre ha David i sin n&#228;rhet utan gav honom bef&#228;let &#246;ver tusen man. David ledde sina m&#228;n i strid 14och lyckades v&#228;l i alla sina f&#246;retag, ty Herren var med honom. 15Saul s&#229;g hans stora framg&#229;ngar och blev skr&#228;md, 16men alla i Israel och Juda &#228;lskade David, som ledde dem i striden.</div><div class="s">David blir Sauls m&#229;g</div><div class="p"> 17Saul sade till David: &#187;Min &#228;ldsta dotter Merav, henne ger jag dig till hustru, om du visar dig tapper i min tj&#228;nst och utk&#228;mpar Herrens krig.&#171; Saul t&#228;nkte n&#228;mligen att filisteerna skulle d&#246;da David, s&#229; att han slapp g&#246;ra det sj&#228;lv. 18David svarade: &#187;Hur skulle en man som jag, med min h&#228;rstamning, kunna bli kungens m&#229;g?&#171;</div><div class="p"> 19N&#228;r nu tiden var inne f&#246;r David att f&#229; Sauls dotter Merav till hustru, blev hon i st&#228;llet bortgift med Adriel fr&#229;n Mechola. 20Men Sauls dotter Mikal blev k&#228;r i David, och d&#229; man ber&#228;ttade det f&#246;r Saul tyckte han att det var bra. 21Han t&#228;nkte: &#187;Jag ger honom Mikal: hon skall bli ett lockbete som g&#246;r honom till ett l&#228;tt byte f&#246;r filisteerna.&#171; D&#228;rf&#246;r erbj&#246;d han nu f&#246;r andra g&#229;ngen David att bli hans m&#229;g. 22Han befallde sina n&#228;rmaste m&#228;n att i f&#246;rtroende s&#228;ga till David: &#187;Du st&#229;r h&#246;gt i gunst hos kungen, och vi tycker alla om dig. Du skall bli hans m&#229;g!&#171; 23N&#228;r Sauls m&#228;n anf&#246;rtrodde David detta svarade han: &#187;Tror ni det &#228;r s&#229; l&#228;tt att bli kungens m&#229;g? Jag &#228;r ju en fattig och obetydlig man.&#171; 24De ber&#228;ttade f&#246;r Saul vad David hade sagt, 25och Saul sade: &#187;H&#228;lsa David att den enda brudg&#229;va kungen beg&#228;r &#228;r f&#246;rhudarna fr&#229;n 100 filisteer som en h&#228;mnd p&#229; sina fiender.&#171; Saul r&#228;knade med att filisteerna skulle d&#246;da David. 26Sauls m&#228;n framf&#246;rde h&#228;lsningen till David. Han tyckte att det var bra att f&#229; bli kungens m&#229;g p&#229; s&#229;dana villkor. Innan tiden var g&#229;ngen 27drog han ut med sina m&#228;n. Han slog ihj&#228;l 200 filisteer och tog med sig deras f&#246;rhudar och l&#228;mnade dem allesammans &#229;t kungen f&#246;r att f&#229; bli hans m&#229;g. D&#229; gav Saul honom sin dotter Mikal till hustru.</div><div class="p"> 28Nu ins&#229;g Saul att David hade Herren p&#229; sin sida och att hela Israel &#228;lskade honom. 29Kungens fruktan f&#246;r honom v&#228;xte alltmer, och f&#246;r all framtid blev han Davids fiende. 30Filisteernas bef&#228;lhavare gjorde nya anfall, men varje g&#229;ng de drog i strid var David mer framg&#229;ngsrik &#228;n n&#229;gon annan av Sauls m&#228;n, och hans namn blev vida ber&#246;mt.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (Juni)Smakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade planer