BevisadSmakprov

Jag tror att Gud är allsmäktig och att allt Jesus gör, säger och låter ske är till vårt bästa och för hans ära.

I berättelsen i Johannesevangeliet 11, tar Jesus med oss alla djupt in i den mörka graven av smärta och lidande. Han stoppar inte döden av en högt älskad vän och han skonar inte dem han älskar från dagar av plågsam sorg och lidande. Han kunde ha förhindrat hela den här prövningen, men han låter den utvecklas.

Varför? Johannes förmedlade syftet tydligt i verserna 4 och 40: För vår tro och till hans ära.

Jesus avskyr döden i den här passagen och han avskyr att se dem han älskar lida. Jag ägnade lite tid åt att fundera över exakt varför Jesus grät. Han visste vad som skulle hända några ögonblick senare. Man tänker att han skulle bli glad över att få utöva sin makt över döden och att få träffa sin vän.

Men han pausade och sörjde med Maria.

Jesus är uppenbarligen komplex och det finns inget sätt att veta allt han kände i de här ögonblicken. Men en sak han måste ha känt var medkänsla, för Maria, Marta och alla andra människorna runt honom som han älskade innerligt, för vad de ännu inte kunde se eller förstå.

I Första Korinthierbrevet 2:9 säger Paulus: "Det inget öga har sett, inget öra har hört och inget människohjärtat kunnat ana, det har Gud berett åt dem som älskar honom..." (NUB). Men Jesus ögon, öron, hjärta och fantasi har sett.

Han visste allt som Gud hade förberett, men han skulle inte avslöja det den dagen. Även om han tillfälligt kan avbryta dagens smärta och sorg, förblir lidande och smärta en del av den mänskliga ekvationen. Han var fast besluten att ge dem det enda som kunde leda dem till allt som väntade på dem: Tro.

Är det tänkbart att Gud tillåter tillfälligt lidande för att utöka vår tro?

Absolut. Vår tro, beprövad och testad, kommer att leda oss till vårt eviga hem där smärta och lidande aldrig kommer att beröra oss igen.

Men vad händer om just det som Gud tillåter för vårt bästa, vår tro, vårt hopp, vår uthållighet, är något vi fortsätter att skjuta undan och undvika?

Vi kan antingen gå in i lidandet inom oss och omkring oss eller så kan vi försöka att undvika det. Men om vi väljer undvikande, kommer vi inte bara att missa de svåra delarna utan vi kommer att missa de bästa delarna också.