Discipleship Journal's läsplan "Book-at-a-Time"

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (December)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (November)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (Oktober)

Övervinn Rädslan Att Dela Din Tro

Hymn: Nåd i Din Berättelse

Dela Jesus Även Efter Julen

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGEN">
 <div class="chapter ch44" data-usfm="GEN.44">
 <div class="label">44</div><div class="s">Josefs b&#228;gare i Benjamins s&#228;ck</div><div class="p"> 1Josef befallde sedan sin f&#246;rvaltare: &#187;Fyll m&#228;nnens s&#228;ckar med s&#228;d, s&#229; mycket de kan ta med sig, och l&#228;gg vars och ens pengar &#246;verst i hans s&#228;ck. 2Och min b&#228;gare, silverb&#228;garen, skall du l&#228;gga &#246;verst i den yngstes s&#228;ck tillsammans med pengarna han betalade f&#246;r s&#228;den.&#171; Han gjorde som Josef hade sagt. 3S&#229; snart det blev morgon fick br&#246;derna ge sig av med sina &#229;snor. 4De hade inte hunnit l&#229;ngt fr&#229;n staden n&#228;r Josef sade till sin f&#246;rvaltare: &#187;S&#228;tt genast efter m&#228;nnen. N&#228;r du hinner upp dem skall du s&#228;ga: Varf&#246;r har ni l&#246;nat gott med ont? 5Det &#228;r ju den h&#228;r som min herre brukar dricka ur och som han ocks&#229; anv&#228;nder n&#228;r han tyder tecken. Det var skamligt gjort!&#171;</div><div class="p"> 6F&#246;rvaltaren hann upp dem och sade detta till dem. 7Br&#246;derna svarade: &#187;Hur kan du s&#228;ga n&#229;got s&#229;dant, herre? Det skulle aldrig falla oss in att handla p&#229; det viset. 8Pengarna vi fann &#246;verst i v&#229;ra s&#228;ckar tog vi ju med oss tillbaka till dig fr&#229;n Kanaan. Varf&#246;r skulle vi d&#229; stj&#228;la silver eller guld fr&#229;n din herres hus? 9Om man finner den hos n&#229;gon av oss skall han d&#246;, och vi andra skall bli slavar &#229;t dig.&#171; 10D&#229; sade han: &#187;N&#229;, det f&#229;r bli som ni s&#228;ger. Den som man finner den hos skall bli slav &#229;t mig, men ni andra g&#229;r fria.&#171; 11Br&#246;derna skyndade sig att lyfta ner sina s&#228;ckar p&#229; marken. Var och en &#246;ppnade sin s&#228;ck, 12och f&#246;rvaltaren satte i g&#229;ng att leta, han b&#246;rjade hos den &#228;ldste och slutade hos den yngste. Och b&#228;garen blev funnen i Benjamins s&#228;ck. 13D&#229; rev de s&#246;nder sina kl&#228;der. Sedan de lastat sina &#229;snor &#229;terv&#228;nde de till staden.</div><div class="p"> 14S&#229; kom Juda och hans br&#246;der till Josefs hus. Josef var fortfarande kvar d&#228;r, och de kastade sig till marken inf&#246;r honom. 15Josef sade till dem: &#187;Vad &#228;r det ni har gjort? F&#246;rst&#229;r ni inte att en man som jag kan tyda tecken?&#171; 16Juda svarade: &#187;Vad skall vi s&#228;ga, herre? Hur skall vi l&#228;gga v&#229;ra ord och hur skall vi kunna h&#228;vda v&#229;r oskuld? Gud har uppdagat v&#229;r skuld, och vi &#228;r dina slavar, herre, b&#229;de han som b&#228;garen blev funnen hos och vi andra.&#171; 17Josef sade: &#187;Det skulle aldrig falla mig in att g&#246;ra s&#229;. Den som b&#228;garen blev funnen hos, han skall bli min slav. Ni andra kan lugnt bege er hem till er far.&#171;</div><div class="s">Juda v&#228;djar till Josef</div><div class="p"> 18Juda v&#228;nde sig till honom och sade: &#187;Lyssna p&#229; mig, herre. L&#229;t mig f&#229; s&#228;ga ett ord, och bli inte vred p&#229; din tj&#228;nare, du som &#228;r faraos like. 19Du fr&#229;gade oss, herre, om vi hade far eller bror. 20Vi svarade dig, herre: Vi har v&#229;r gamle far, och han har en son, en ung pojke som han har f&#229;tt p&#229; gamla dagar. Pojkens bror &#228;r d&#246;d. D&#228;rf&#246;r &#228;r han ensam kvar efter sin mor, och han &#228;r sin fars &#228;lsklingsson. &#8212; 21D&#229; befallde du oss att f&#246;ra honom hit till dig, s&#229; att du fick se honom. 22Men vi svarade dig, herre, att pojken inte kunde l&#228;mna sin far, hans far skulle d&#246; om han l&#228;mnade honom. 23D&#229; sade du till oss att om inte v&#229;r yngste bror f&#246;ljde med oss hit skulle vi aldrig mer f&#229; visa oss f&#246;r dig. 24S&#229; kom vi hem till v&#229;r far, din tj&#228;nare, och ber&#228;ttade f&#246;r honom vad du sagt. 25N&#228;r sedan v&#229;r far sade &#229;t oss att fara tillbaka och k&#246;pa litet br&#246;ds&#228;d 26svarade vi: Det kan vi inte. Bara om v&#229;r yngste bror f&#246;ljer med oss kan vi fara. Vi f&#229;r inte visa oss f&#246;r mannen om inte v&#229;r yngste bror &#228;r med. 27D&#229; sade v&#229;r far: Ni vet ju att min hustru f&#246;dde mig tv&#229; s&#246;ner. 28Den ene f&#246;rsvann ifr&#229;n mig, och jag f&#246;rstod att han var ihj&#228;lriven. Jag har inte sett honom mer. 29Om ni tar ocks&#229; den h&#228;r sonen ifr&#229;n mig och det h&#228;nder honom en olycka, s&#229; driver ni er gamle far med sm&#228;rta ner i d&#246;dsriket. &#8212; 30Om jag kommer hem till min far och vi inte har med oss pojken som han &#228;r s&#229; f&#228;st vid, 31och han ser att pojken inte &#228;r med, s&#229; blir det hans d&#246;d. Vi skulle driva v&#229;r gamle far, din tj&#228;nare, med sorg ner i d&#246;dsriket. 32Herre, jag har lovat min far att ta ansvar f&#246;r pojken. Jag har sagt att om jag inte har honom med mig tillbaka, s&#229; skall jag st&#229; som en brottsling inf&#246;r min far i alla mina dagar. 33D&#228;rf&#246;r ber jag dig, herre, att du l&#229;ter mig stanna som slav hos dig i st&#228;llet f&#246;r pojken, s&#229; att han f&#229;r fara hem tillsammans med sina br&#246;der. 34Hur skulle jag kunna fara tillbaka till min far utan att ha pojken med mig? F&#246;rskona mig fr&#229;n att se den sm&#228;rta det skulle v&#229;lla min far.&#171;</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGEN">
 <div class="chapter ch45" data-usfm="GEN.45">
 <div class="label">45</div><div class="s">Josef ger sig till k&#228;nna f&#246;r sina br&#246;der</div><div class="p"> 1Nu kunde Josef inte l&#228;ngre beh&#228;rska sina k&#228;nslor inf&#246;r hovm&#228;nnen. &#187;L&#229;t alla g&#229; ut h&#228;rifr&#229;n&#171;, ropade han, och ingen av dem var kvar hos honom d&#229; han gav sig till k&#228;nna f&#246;r sina br&#246;der. 2Och Josef brast i gr&#229;t. Han gr&#228;t s&#229; h&#246;gt att egypterna h&#246;rde det, och faraos hov fick veta vad som h&#228;nt. 3Josef sade till sina br&#246;der: &#187;Jag &#228;r Josef. Lever min far?&#171; Hans br&#246;der kunde inte svara honom, s&#229; f&#246;rskr&#228;ckta blev de. 4D&#229; sade Josef till br&#246;derna: &#187;Kom fram hit.&#171; De gick fram till honom, och Josef sade: &#187;Jag &#228;r Josef, er bror, som ni s&#229;lde till Egypten. 5Men var inte bedr&#246;vade f&#246;r att ni s&#229;lde mig hit och f&#246;rebr&#229; er ingenting. Det var f&#246;r att r&#228;dda liv som Gud skickade mig hit f&#246;re er. 6I tv&#229; &#229;r har det nu varit hungersn&#246;d i landet, och det kommer fem &#229;r till d&#229; man varken skall pl&#246;ja eller sk&#246;rda. 7Gud skickade mig f&#246;re er f&#246;r att trygga er fortlevnad p&#229; jorden och f&#246;r att bevara er vid liv och r&#228;dda m&#229;nga. 8Det &#228;r allts&#229; inte ni som har skickat mig hit, utan Gud, och han har gjort mig till faraos fr&#228;mste r&#229;dgivare, till ledare f&#246;r hans f&#246;rvaltning och styresman &#246;ver hela Egypten.</div><div class="p"> 9Skynda er tillbaka till min far och s&#228;g till honom: S&#229; s&#228;ger din son Josef: Gud har gjort mig till herre &#246;ver hela Egypten. Kom hit till mig utan dr&#246;jsm&#229;l. 10Du skall f&#229; bo i Goshen, d&#228;r du &#228;r n&#228;ra mig, du sj&#228;lv med dina barn och barnbarn, dina f&#229;r och dina kor och allt du &#228;ger. 11D&#228;r skall jag s&#246;rja f&#246;r dig, ty &#228;nnu &#229;terst&#229;r fem &#229;r av hungersn&#246;d. Du skall inte lida n&#229;gon brist, varken du eller din familj eller n&#229;gon av dem som tillh&#246;r dig. &#8212; 12Ni ser ju sj&#228;lva, b&#229;de min bror Benjamin och ni andra, att det verkligen &#228;r jag som talar till er. 13Ber&#228;tta f&#246;r min far om vilken st&#228;llning jag har i Egypten och om allt ni har sett, och h&#228;mta honom hit s&#229; fort ni kan.&#171;</div><div class="p"> 14Han f&#246;ll sin bror Benjamin om halsen och gr&#228;t, och Benjamin gr&#228;t i hans famn. 15Josef kysste alla sina br&#246;der, tog dem i famn och gr&#228;t. Sedan talade han och br&#246;derna med varandra.</div><div class="s">Br&#246;derna &#229;terv&#228;nder till sin far</div><div class="p"> 16I faraos palats hade man f&#229;tt h&#246;ra att Josefs br&#246;der kommit, och det gladde farao och hans hovm&#228;n. 17Farao uppmanade Josef att s&#228;ga till sina br&#246;der: &#187;S&#229; h&#228;r skall ni g&#246;ra: lasta era djur och far hem till Kanaan 18och h&#228;mta er far och era familjer och kom sedan till mig. Jag skall ge er det b&#228;sta Egypten har att bjuda, och ni skall f&#229; njuta av landets rikedomar. &#8212; 19Du skall befalla dem: S&#229; h&#228;r skall ni g&#246;ra: ta med er vagnar fr&#229;n Egypten f&#246;r era barn och kvinnor, och h&#228;mta er far och kom. 20Bry er inte om era tillh&#246;righeter, ni skall f&#229; det allra b&#228;sta Egypten har att bjuda.&#171;</div><div class="p"> 21Israels s&#246;ner gjorde s&#229;. Josef gav dem vagnar enligt faraos befallning, och han gav dem mat f&#246;r resan. 22&#197;t var och en av dem gav han en h&#246;gtidsdr&#228;kt, men &#229;t Benjamin gav han 300 siklar silver och fem h&#246;gtidsdr&#228;kter. 23Till sin far skickade han f&#246;ljande: tio &#229;snor lastade med det b&#228;sta Egypten kunde bjuda och tio &#229;sneston med spannm&#229;l, br&#246;d och andra f&#246;rn&#246;denheter som hans far skulle ha p&#229; resan. 24S&#229; tog Josef farv&#228;l av sina br&#246;der, och n&#228;r de gav sig av sade han till dem: &#187;Bli inte ov&#228;nner p&#229; v&#228;gen!&#171;</div><div class="p"> 25De l&#228;mnade Egypten och kom tillbaka till Kanaan, till sin far Jakob. 26D&#228;r ber&#228;ttade de f&#246;r honom: &#187;Josef lever, och han &#228;r styresman &#246;ver hela Egypten.&#171; Jakob blev f&#246;rstummad, han kunde inte tro dem. 27Men n&#228;r de talade om f&#246;r sin far allt som Josef hade sagt till dem och n&#228;r han dessutom s&#229;g vagnarna som Josef hade skickat f&#246;r att h&#228;mta honom, levde han upp. 28&#187;Det &#228;r nog&#171;, sade Israel. &#187;Min son Josef lever. Jag m&#229;ste fara, s&#229; att jag f&#229;r se honom innan jag d&#246;r.&#171;</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGEN">
 <div class="chapter ch46" data-usfm="GEN.46">
 <div class="label">46</div><div class="s">Jakob beger sig till Egypten</div><div class="p"> 1Israel br&#246;t nu upp med allt han &#228;gde och kom till Beer Sheva. D&#228;r offrade han slaktoffer &#229;t sin far Isaks Gud. 2I en uppenbarelse om natten talade Gud till Israel: &#187;Jakob, Jakob!&#171; Han svarade: &#187;H&#228;r &#228;r jag.&#171; 3Och Gud sade: &#187;Jag &#228;r Gud, din fars Gud. Var inte r&#228;dd att fara till Egypten, ty d&#228;r skall jag g&#246;ra dig till ett stort folk. 4Jag skall sj&#228;lv fara till Egypten tillsammans med dig, och jag skall sj&#228;lv f&#246;ra dig d&#228;rifr&#229;n. Och Josef skall bli den som sluter dina &#246;gon.&#171; 5S&#229; l&#228;mnade Jakob Beer Sheva.</div><div class="p">Israels s&#246;ner l&#228;t sin far Jakob och sina barn och kvinnor stiga upp i vagnarna som farao hade skickat f&#246;r att h&#228;mta honom. 6De tog med sig sin boskap och &#228;godelarna de hade f&#246;rv&#228;rvat i Kanaan, och s&#229; kom de till Egypten, Jakob och hela hans sl&#228;kt. 7Sina s&#246;ner och sons&#246;ner, sina d&#246;ttrar och sond&#246;ttrar, ja, hela sin sl&#228;kt f&#246;rde han med sig till Egypten.</div><div class="s">Jakobs sl&#228;kt</div><div class="p"> 8Detta &#228;r namnen p&#229; israeliterna som kom till Egypten, Jakob och hans s&#246;ner. Jakobs f&#246;rstf&#246;dde var Ruben. 9Rubens s&#246;ner var Henok, Pallu, Hesron och Karmi. 10Simons s&#246;ner var Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sochar och Saul, kanaaneiskans son. 11Levis s&#246;ner var Gershon, Kehat och Merari. 12Judas s&#246;ner var Er, Onan, Shela, Peres och Serach, men Er och Onan dog i Kanaan. Peres s&#246;ner var Hesron och Hamul. 13Isaskars s&#246;ner var Tola, Puva, Jashuv och Shimron. 14Sebulons s&#246;ner var Sered, Elon och Jachleel. 15Detta var Leas s&#246;ner som hon f&#246;dde &#229;t Jakob i Paddan Aram. D&#228;rtill kom dottern Dina. S&#246;ner och d&#246;ttrar var sammanlagt trettiotre personer.</div><div class="p"> 16Gads s&#246;ner var Sifjon, Haggi, Shuni, Esbon, Eri, Arodi och Areli. 17Ashers s&#246;ner var Jimna, Jishva, Jishvi och Beria. Deras syster hette Serach. Berias s&#246;ner var Hever och Malkiel. 18Detta var s&#246;nerna till Silpa, som Laban hade gett &#229;t sin dotter Lea. Hon f&#246;dde dessa &#229;t Jakob. Det var sammanlagt sexton personer.</div><div class="p"> 19Jakobs hustru Rakels s&#246;ner var Josef och Benjamin. 20Josef hade i Egypten f&#229;tt s&#246;nerna Manasse och Efraim med Asenat, dotter till Poti Fera, pr&#228;sten i On. 21Benjamins s&#246;ner var Bela, Beker, Ashbel, Gera, Naaman, Achiram, Shufam, Hufam och Ard. 22Detta var Rakels s&#246;ner som hon f&#246;dde &#229;t Jakob. Det var sammanlagt fjorton personer.</div><div class="p"> 23Dans son var Hushim. 24Naftalis s&#246;ner var Jachseel, Guni, Jeser och Shillem. 25Detta var s&#246;nerna till Bilha, som Laban hade gett &#229;t sin dotter Rakel. Hon f&#246;dde dessa &#229;t Jakob. Det var sammanlagt sju personer.</div><div class="p"> 26De som Jakob hade med sig till Egypten och som h&#228;rstammade fr&#229;n honom, hans sonhustrur allts&#229; or&#228;knade, var sammanlagt sextiosex personer, 27och eftersom de s&#246;ner Josef fick i Egypten var tv&#229;, blev det sammanlagt sjuttio personer av Jakobs sl&#228;kt som kom till Egypten.</div><div class="s">Jakob och hans sl&#228;kt kommer till Egypten</div><div class="p"> 28Israel hade skickat Juda i f&#246;rv&#228;g till Josef, f&#246;r att f&#229; reda p&#229; v&#228;gen till Goshen. N&#228;r de kom fram dit 29l&#228;t Josef sp&#228;nna f&#246;r sin vagn och &#229;kte till Goshen f&#246;r att m&#246;ta sin far Israel. N&#228;r han nu stod inf&#246;r honom f&#246;ll han honom om halsen och gr&#228;t l&#228;nge. 30Och Israel sade till Josef: &#187;Nu kan jag d&#246;, nu har jag sett dig och vet att du lever.&#171;</div><div class="p"> 31Josef sade till sina br&#246;der och till de andra i sin fars familj: &#187;Jag skall upps&#246;ka farao och underr&#228;tta honom om att mina br&#246;der och hela min fars familj har kommit till mig fr&#229;n Kanaan. 32&#8217;De &#228;r herdar&#8217;, skall jag s&#228;ga, &#8217;de har alltid h&#229;llit boskap, och de har med sig sina f&#229;r och kor och alla sina tillh&#246;righeter.&#8217; 33N&#228;r sedan farao kallar er till sig och fr&#229;gar vad ni livn&#228;r er p&#229; 34skall ni svara: &#8217;Herre, vi har h&#229;llit boskap i hela v&#229;rt liv, vi liksom v&#229;ra f&#228;der.&#8217; D&#229; kommer ni att f&#229; bo i Goshen. Herdar &#228;r n&#228;mligen n&#229;got orent f&#246;r egypterna.&#171;</div>
 </div>
 </div>
</div>

Att läsa Guds berättelse: Ettårig kronologisk planSmakprov

Skriften

Om den här läsplanen