Vishet

Förvissning

Bön

Tro på att Gud är god, vad som än händer

Själens Avgiftning

Minnas allt som Gud gjort

Lydnad

"Praying For Your Elephant" - att be djärva böner

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

Bibel 2000

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGEN">
 <div class="chapter ch22" data-usfm="GEN.22.1+GEN.22.2+GEN.22.3+GEN.22.4+GEN.22.5+GEN.22.6+GEN.22.7+GEN.22.8+GEN.22.9+GEN.22.10+GEN.22.11+GEN.22.12+GEN.22.13+GEN.22.14">
 <div class="p">1En tid d&#228;refter satte Gud Abraham p&#229; prov. Gud kallade p&#229; honom: &#187;Abraham!&#171; &#8212; &#187;H&#228;r &#228;r jag&#171;, svarade han. 2Gud sade: &#187;Ta din ende son, honom som du &#228;lskar, Isak, och g&#229; till landet Moria och offra honom d&#228;r som br&#228;nnoffer p&#229; ett berg som jag skall visa dig.&#171;</div><div class="p"> 3Tidigt n&#228;sta morgon sadlade Abraham sin &#229;sna. Han tog med sig tv&#229; tj&#228;nare och sin son Isak, h&#246;gg veden till br&#228;nnoffret och gav sig i v&#228;g mot den plats som Gud hade talat om. 4Den tredje dagen fick Abraham se platsen p&#229; avst&#229;nd. 5D&#229; sade han till tj&#228;narna: &#187;Stanna h&#228;r med &#229;snan, medan jag och pojken g&#229;r dit bort f&#246;r att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.&#171; 6Abraham tog veden till br&#228;nnoffret och l&#228;t sin son Isak b&#228;ra den. Sj&#228;lv tog han elden och kniven, och s&#229; gick de b&#229;da tillsammans. 7&#187;Far&#171;, sade Isak. &#187;Ja, min son&#171;, svarade Abraham. Isak sade: &#187;H&#228;r &#228;r eld och ved, men var &#228;r f&#229;ret som skall offras?&#171; &#8212; 8&#187;Min son&#171;, sade Abraham, &#187;Gud utser &#229;t sig det f&#229;r som skall offras.&#171; S&#229; gick de b&#229;da tillsammans.</div><div class="p"> 9N&#228;r de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare. Han lade upp veden och band sedan sin son Isak och lade honom p&#229; altaret, ovanp&#229; veden. 10Och Abraham str&#228;ckte ut handen och tog kniven f&#246;r att slakta sin son. 11D&#229; ropade Herrens &#228;ngel till honom fr&#229;n himlen: &#187;Abraham! Abraham!&#171; &#8212; &#187;Ja&#171;, svarade Abraham, &#187;h&#228;r &#228;r jag.&#171; 12&#196;ngeln sade: &#187;Lyft inte din hand mot pojken, och g&#246;r honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu n&#228;r du inte har v&#228;grat mig din ende son.&#171; 13N&#228;r Abraham s&#229;g upp fick han se en bagge, som hade fastnat med hornen i ett sn&#229;r. D&#229; gick han bort och tog baggen och offrade den som br&#228;nnoffer i st&#228;llet f&#246;r sin son. 14Abraham gav denna plats namnet &#187;Herren utser&#171;. I dag s&#228;ger man &#187;p&#229; berget d&#228;r Herren blir sedd&#171;.</div><div class="p"> </div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bk1SA">
 <div class="chapter ch1" data-usfm="1SA.1.7+1SA.1.8+1SA.1.9+1SA.1.10+1SA.1.11+1SA.1.12+1SA.1.13+1SA.1.14+1SA.1.15+1SA.1.16+1SA.1.17+1SA.1.18+1SA.1.19+1SA.1.20">
 <div class="p">7Elkana gjorde sin f&#228;rd &#229;r efter &#229;r, och var g&#229;ng Hanna f&#246;ljde med upp till Herrens hus blev hon h&#229;nad av den andra. N&#228;r Hanna d&#229; gr&#228;t och inte ville &#228;ta 8sade hennes man Elkana till henne: &#187;Varf&#246;r gr&#229;ter du, Hanna, och varf&#246;r &#228;ter du ingenting? Varf&#246;r &#228;r du s&#229; sorgsen? &#196;r jag inte mer f&#246;r dig &#228;n tio s&#246;ner?&#171;</div><div class="p"> 9Efter en offerm&#229;ltid i Shilo tr&#228;dde Hanna fram inf&#246;r Herren. Vid d&#246;rrposten till Herrens tempel satt pr&#228;sten Eli p&#229; en stol. 10I sin sorg bad Hanna till Herren, och gr&#229;tande 11gav hon honom detta l&#246;fte: &#187;Herre Sebaot, om du ser till din tj&#228;narinnas n&#246;d och vill ta dig an mig, om du inte gl&#246;mmer bort mig utan sk&#228;nker mig en son, d&#229; skall jag ge honom &#229;t Herren f&#246;r hela livet, och ingen rakkniv skall n&#229;gonsin vidr&#246;ra hans huvud.&#171; 12Hon bad l&#228;nge inf&#246;r Herren, och Eli satt och iakttog hennes l&#228;ppar. 13Hon bad n&#228;mligen tyst f&#246;r sig sj&#228;lv och r&#246;rde l&#228;pparna utan att orden h&#246;rdes. Eli trodde att hon var berusad. 14&#187;Hur l&#228;nge skall du b&#228;ra dig &#229;t s&#229; d&#228;r&#171;, sade han, &#187;se till att bli av med ruset!&#171; 15Men Hanna svarade: &#187;Nej, herre, jag &#228;r en ordentlig kvinna. Vin eller &#246;l har jag inte druckit, men jag har burit fram mina sorger f&#246;r Herren. 16Tro inte att jag &#228;r en d&#229;lig m&#228;nniska. Hela tiden var det min sorg och f&#246;rtvivlan som fick mig att tala.&#171; 17D&#229; sade Eli: &#187;G&#229; i frid! Israels Gud skall ge dig vad du har bett honom om.&#171; 18Hanna tackade v&#246;rdnadsfullt och gick sin v&#228;g. Sedan &#229;t hon och s&#229;g inte l&#228;ngre sorgsen ut.</div><div class="p"> 19N&#228;sta morgon steg de tidigt upp och tillbad Herren i templet och v&#228;nde sedan &#229;ter till Rama. N&#228;r nu Elkana l&#229;g med sin hustru Hanna kom Herren ih&#229;g henne, 20och n&#228;r &#229;ret var till &#228;nda hade hon blivit havande och f&#246;tt en son. Hon gav honom namnet Samuel, &#187;ty&#171;, sade hon, &#187;jag bad Herren om honom&#171;.</div>
 </div>
 </div>
</div>

TroSmakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer