FrämlingsvänligSmakprov

Efter att Jakob och hela hans familj bosatt sig i Egypten förökar sig israeliterna och blir mycket talrika. Men när en ny kung framträder i Egypten omvandlar han israeliterna från välkomna gäster till främlingar och slavar.

Israeliterna som bodde i Egypten kallades för ”hebréer” av egyptierna. Begreppet tros härstamma från israeliternas stamfader Abrahams ättling Eber. Namnet ”Eber” betyder ungefär ”på andra sidan” och kommer från det hebreiska ordet ”abar”, som betyder ”att passera” eller ”att korsa”, dvs. att gå från en plats till en annan. Med tanke på att Abraham lämnade sitt hemland, korsade floden Eufrat och kom till Kanaans land, så är han och hans ättlingar hebréer i bemärkelsen att de kom ”från andra sidan floden”. Att Mose ledde israeliterna att korsa Röda havet när de flydde från egyptierna och att Josua ledde Israel över floden Jordan gör ju inte denna koppling till ordet hebréer mindre passande.

I Bibeln används begreppet ”hebré” framför allt i samband med att skilja på infödda och främlingar, exempelvis när egyptierna beskriver israeliterna, eller när israeliterna beskriver sig själva som främlingar i motsats till egyptierna. I Gamla testamentet slutar man använda ordet hebré (bortsett från att Israels språk kallas ”hebreiska”) efter att israeliterna etablerat sig i sitt nya land och David har blivit kung. I Nya testamentet används begreppet framför allt för att skilja på infödda hebreisktalande judar och utlandsfödda grekisktalande judar.

Det verkar som att ju mer Gud välsignade israeliterna, desto mer avundsjuka och misstänksamma blev egyptierna. De började se israeliterna som ett hot och kallade dem för ”hebreer” i bemärkelsen ”främlingarna från andra sidan floden”. Egyptierna undvek att beblanda sig med israeliter och ansåg det ”avskyvärt” att ens äta tillsammans med dem.

Därför är det kanske ingen slump att ett av de finaste bibelord vi har om att visa främlingsvänlighet återfinns i just Brevet till Hebréerna.