Att förstå meningen med ditt liv – Del 2: Ett överflöd av medlidande

“När jag förde era fäder ut ur Egypten och ni hade kommit fram till havet, satte egypterna efter era fäder med vagnar och vagnskämpar ut i Sävhavet.” (Josua 24:6)

Israeliterna gjordes till slavar i Egypten och led i händerna av deras grymma slavherrar. Spelar det någon roll med tanke på det faktum att de var Guds utvalda folk? Kanske inte för dig och mig i det naturliga livet. Men Guds vägar är inte våra vägar och hans tankar är inte våra tankar. Och om vi försöker förstå saker med vår logik eller även med vår kultur kommer vi med säkerhet inte förstå vad Gud gör i våra liv ibland. Han tillåter svåra situationer för att bygga upp tro i sitt folk; men det är mer han vill göra i och genom oss. Han vill att vi ska känna vad han känner.

Bibeln säger att Gud är medlidandets Gud som känner med oss i alla våra bekymmer. Varför? Så att vi kan trösta andra med samma tröst som vi har fått från Gud. Det är berättelsen om det judiska folket. Om du studerar deras historia genom tiderna ser du att de alltid har sett till de fattiga och försvarslösa och de förtryckta bland dem och säger "Vi behandlades så när vi var slavar i Egypten en gång."

Har du någonsin fått ditt hjärta krossat? Sårad av människor nära dig? Sårad av någon i den egen familj? Har du någonsin blivit sviken av en chef? Har någon ljugit för dig? Avvisats för att du är en kristen? Ja, vi kan bli sårade. Men Herren är all barmhärtighets Gud som använder livets blåmärken och hjärtesorgen så vi kan ha medlidande för andra, så att vi kan känna vad Gud känner för dem, så att vi kan komma bredvid dem och berätta för dem, “Jag vet att du gråter och jag vet att det gör ont men ge inte upp. Spring inte iväg för Gud kan hjälpa dig på ett sätt som ingen vän eller familjemedlem kan!”

Är du inte glad att han är all trösts Gud och att trösten han ger dig och mig överflödar för att trösta andra?

Fortsättning följer…