Historisk

Kronologisk

Ordspråksboken

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGEN">
 <div class="chapter ch27" data-usfm="GEN.27">
 <div class="label">27</div><div class="s">Jakob f&#229;r sin fars v&#228;lsignelse</div><div class="p"> 1Isak hade nu blivit gammal, och &#246;gonen hade f&#246;rsvagats s&#229; att han inte kunde se. D&#229; kallade han en dag till sig sin &#228;ldste son Esau. &#187;Min son&#171;, sade han, och Esau svarade: &#187;Ja, far.&#171; 2Isak sade: &#187;Jag &#228;r gammal och vet inte hur l&#229;ngt jag har kvar. 3H&#228;mta dina vapen, kogret och b&#229;gen, och g&#229; ut och skjut ett villebr&#229;d &#229;t mig. 4Laga till en av mina &#228;lsklingsr&#228;tter och b&#228;r in till mig s&#229; att jag f&#229;r &#228;ta. Sedan skall jag ge dig min v&#228;lsignelse innan jag d&#246;r.&#171;</div><div class="p"> 5Men Rebecka hade h&#246;rt n&#228;r Isak talade med sin son Esau, och d&#229; Esau hade g&#229;tt ut f&#246;r att skjuta ett villebr&#229;d &#229;t sin far 6sade hon till sin son Jakob: &#187;Jag h&#246;rde hur din far talade med din bror Esau och sade till honom: 7Skaffa n&#229;got vilt och laga till n&#229;got gott, s&#229; att jag f&#229;r &#228;ta och sedan kan v&#228;lsigna dig inf&#246;r Herren innan jag d&#246;r. &#8212; 8H&#246;r p&#229; nu, min son, och g&#246;r som jag s&#228;ger. 9G&#229; bort till sm&#229;boskapen och h&#228;mta tv&#229; fina killingar, s&#229; skall jag laga till en av din fars &#228;lsklingsr&#228;tter. 10Den skall du b&#228;ra in till din far, s&#229; att han f&#229;r &#228;ta och sedan kan v&#228;lsigna dig innan han d&#246;r.&#171; 11Jakob inv&#228;nde: &#187;Men min bror Esau &#228;r ju luden och jag &#228;r alldeles sl&#228;t. 12Om min far r&#246;r vid mig st&#229;r jag d&#228;r som en bedragare och drar &#246;ver mig f&#246;rbannelse i st&#228;llet f&#246;r v&#228;lsignelse.&#171; 13Hans mor svarade: &#187;Den f&#246;rbannelsen f&#229;r komma &#246;ver mig, min son! G&#246;r nu som jag s&#228;ger och g&#229; och h&#228;mta killingarna.&#171;</div><div class="p"> 14Han gick och h&#228;mtade killingarna &#229;t sin mor, och hon lagade till en av hans fars &#228;lsklingsr&#228;tter. 15Och Rebecka tog fram sin &#228;ldste son Esaus festkl&#228;der, som hon hade hos sig, och l&#228;t Jakob, den yngste sonen, s&#228;tta p&#229; sig dem. 16Med skinnet fr&#229;n killingarna t&#228;ckte hon hans h&#228;nder och hans bara hals. 17Sedan gav hon Jakob den v&#228;lsmakande r&#228;tten och br&#246;d som hon hade bakat, 18och han bar in det till sin far. &#187;Far&#171;, sade han och Isak svarade: &#187;Ja, min son. Vem &#228;r du?&#171; 19Jakob sade: &#187;Jag &#228;r Esau, din f&#246;rstf&#246;dde. Jag har gjort som du sade till mig. S&#228;tt dig upp och &#228;t av viltet som jag har f&#229;tt, s&#229; att du sedan kan ge mig din v&#228;lsignelse.&#171; 20D&#229; sade Isak: &#187;Hur fick du tag i det s&#229; snabbt, min son?&#171; Jakob svarade: &#187;Herren, din Gud, l&#228;t det komma i min v&#228;g.&#171; 21Isak sade: &#187;Kom fram hit, min son, s&#229; att jag f&#229;r r&#246;ra vid dig och k&#228;nna om du verkligen &#228;r min son Esau.&#171; 22Jakob gick fram till sin far Isak s&#229; att han fick r&#246;ra vid honom, och Isak sade: &#187;R&#246;sten &#228;r Jakobs, men h&#228;nderna &#228;r Esaus.&#171; 23Han k&#228;nde inte igen honom, eftersom Jakobs h&#228;nder var ludna som hans bror Esaus, och d&#228;rf&#246;r v&#228;lsignade han honom. 24Han fr&#229;gade: &#187;&#196;r du verkligen min son Esau?&#171; &#8212; &#187;Ja&#171;, svarade Jakob. 25D&#229; sade Isak: &#187;S&#228;tt fram maten, min son, s&#229; att jag f&#229;r &#228;ta av viltet som du har med dig och kan ge dig min v&#228;lsignelse.&#171; Jakob satte fram &#229;t honom, s&#229; att han fick &#228;ta, och gav honom vin att dricka. 26Sedan sade Isak till honom: &#187;Kom fram, min son, och kyss mig.&#171; 27N&#228;r han d&#229; gick fram och kysste honom k&#228;nde Isak lukten av hans kl&#228;der. Och han v&#228;lsignade honom och sade:</div><div class="q1">&#187;Som doften fr&#229;n marker som Herren v&#228;lsignat</div><div class="q1">&#228;r doften av min son.</div><div class="q1"> 28Gud skall ge dig dagg fr&#229;n himlen,</div><div class="q1">fruktbar jord,</div><div class="q1">s&#228;d och vin i rikt m&#229;tt.</div><div class="q1"> 29Folkslag skall tj&#228;na dig,</div><div class="q1">folk bli dig underd&#229;niga.</div><div class="q1">H&#228;rska &#246;ver dina br&#246;der!</div><div class="q1">M&#229; din mors s&#246;ner b&#246;ja sig f&#246;r dig.</div><div class="q1">F&#246;rbannad den som f&#246;rbannar dig</div><div class="q1">och v&#228;lsignad den som v&#228;lsignar dig!&#171;</div><div class="p"> 30N&#228;r Isak hade v&#228;lsignat Jakob och Jakob just hade l&#228;mnat sin far kom hans bror Esau hem fr&#229;n jakten. 31Ocks&#229; han lagade en god m&#229;ltid och bar in den till sin far och sade till honom: &#187;Vill du resa dig upp, far, och &#228;ta av viltet som din son har med sig, s&#229; att du sedan kan ge mig din v&#228;lsignelse?&#171; 32Isak fr&#229;gade honom: &#187;Vem &#228;r du?&#171; &#8212; &#187;Jag &#228;r Esau, din son, din f&#246;rstf&#246;dde&#171;, svarade han. 33Isak greps av f&#246;rf&#228;ran och sade: &#187;Vem var det d&#229; som kom in till mig med n&#229;got vilt han hade skjutit? Jag &#229;t av allt innan du kom, och sedan gav jag honom min v&#228;lsignelse.&#171; 34N&#228;r Esau h&#246;rde vad hans far sade gav han upp ett skri av f&#246;rtvivlan. &#187;V&#228;lsigna mig ocks&#229;, far&#171;, bad han. 35Isak svarade: &#187;Din bror handlade svekfullt och tog v&#228;lsignelsen du skulle ha f&#229;tt.&#171; 36D&#229; sade Esau: &#187;Inte f&#246;r inte heter han Jakob: tv&#229; g&#229;nger har han bedragit mig. Min f&#246;rstf&#246;dslor&#228;tt tog han, och nu har han tagit min v&#228;lsignelse.&#171; Och Esau fr&#229;gade: &#187;Har du ingen v&#228;lsignelse kvar &#229;t mig?&#171; 37Isak svarade Esau: &#187;Jag har satt honom att h&#228;rska &#246;ver dig, alla hans br&#246;der har jag gjort till hans tj&#228;nare, s&#228;d och vin har jag gett honom. Vad kan jag d&#229; g&#246;ra f&#246;r dig, min son?&#171; &#8212; 38&#187;Far&#171;, sade Esau, &#187;hade du bara denna enda v&#228;lsignelse att ge bort? V&#228;lsigna mig ocks&#229;, far!&#171; Och han gr&#228;t h&#246;gljutt. 39Detta var det svar hans far Isak gav honom:</div><div class="q1">&#187;L&#229;ngt fr&#229;n den fruktbara jorden skall du bo,</div><div class="q1">d&#228;r ingen dagg faller fr&#229;n himlen.</div><div class="q1"> 40Av ditt sv&#228;rd skall du leva,</div><div class="q1">och du skall tj&#228;na din bror.</div><div class="q1">Men en g&#229;ng skall du g&#246;ra dig fri</div><div class="q1">och kasta av dig hans ok.&#171;</div><div class="p"> 41Esau fattade agg till Jakob f&#246;r att fadern hade gett honom v&#228;lsignelsen. Och Esau t&#228;nkte: &#187;Snart kommer den tid d&#229; vi s&#246;rjer v&#229;r far. D&#229; skall jag d&#246;da min bror Jakob.&#171; 42Rebecka fick reda p&#229; vad hennes &#228;ldste son Esau t&#228;nkte och skickade efter sin yngste son Jakob och sade till honom: &#187;Din bror Esau ruvar p&#229; h&#228;mnd och t&#228;nker d&#246;da dig. 43H&#246;r nu p&#229; vad jag s&#228;ger, min son: Fly genast till min bror Laban i Harran 44och stanna d&#228;r en tid, tills din brors vrede har lagt sig. 45N&#228;r vreden har lagt sig och han har gl&#246;mt vad du har gjort honom, skickar jag bud och l&#229;ter h&#228;mta hem dig igen. Inte skall jag beh&#246;va mista er b&#229;da p&#229; samma g&#229;ng.&#171;</div><div class="s">Isak s&#228;nder Jakob till Laban</div><div class="p"> 46Rebecka sade till Isak: &#187;De h&#228;r hettitiskorna tar livet av mig. Om Jakob ocks&#229; tar en hettitisk flicka till hustru, en flicka fr&#229;n detta land, d&#229; vill jag inte leva l&#228;ngre.&#171;</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGEN">
 <div class="chapter ch28" data-usfm="GEN.28">
 <div class="label">28</div><div class="nb"> 1D&#229; kallade Isak till sig Jakob. Han v&#228;lsignade honom och sade till honom: &#187;Du f&#229;r inte ta en kanaaneiska till hustru. 2Bege dig i st&#228;llet till Paddan Aram, till din morfar Betuels familj, och ta dig en hustru d&#228;r, en av din morbror Labans d&#246;ttrar. 3M&#229; Gud den V&#228;ldige v&#228;lsigna dig och g&#246;ra dig fruktsam, s&#229; att du f&#246;r&#246;kar dig och blir till m&#229;nga folk. 4Och m&#229; han ge dig och dina &#228;ttlingar den v&#228;lsignelse som han gav Abraham, s&#229; att det land d&#228;r du nu bor som fr&#228;mling blir din egendom, det land som Gud gav &#229;t Abraham.&#171; 5S&#229; skickade Isak i v&#228;g Jakob, och Jakob begav sig till Paddan Aram, till Laban, som var son till aram&#233;n Betuel och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.</div><div class="p"> 6Esau fick veta att Isak hade v&#228;lsignat Jakob och skickat honom till Paddan Aram f&#246;r att ta sig en hustru d&#228;r. Han hade v&#228;lsignat honom och befallt: &#187;Du f&#229;r inte ta en kanaaneiska till hustru&#171;, 7och Jakob hade lytt sin far och mor och begett sig till Paddan Aram. 8D&#229; f&#246;rstod Esau hur illa hans far Isak tyckte om de kanaaneiska kvinnorna. 9Han gick d&#228;rf&#246;r till Ismael och tog till hustru &#8212; ut&#246;ver de hustrur han redan hade &#8212; Machalat, dotter till Abrahams son Ismael och syster till Nevajot.</div><div class="s">Jakobs dr&#246;m i Betel</div><div class="p"> 10Jakob l&#228;mnade Beer Sheva och tog v&#228;gen mot Harran. 11Han kom fram till en plats d&#228;r han stannade f&#246;r natten, eftersom solen hade g&#229;tt ner. Han tog en av stenarna p&#229; platsen f&#246;r att ha den vid huvudg&#228;rden. Sedan lade han sig att sova d&#228;r.</div><div class="p"> 12I dr&#246;mmen s&#229;g han en trappa som ledde fr&#229;n jorden &#228;nda upp till himlen, och Guds &#228;nglar gick upp och ner f&#246;r den. 13Och Herren stod framf&#246;r honom och sade: &#187;Jag &#228;r Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du ligger p&#229; skall jag ge &#229;t dig och dina &#228;ttlingar. 14De skall bli som stoftkornen p&#229; jorden, och du skall utbreda dig &#229;t v&#228;ster och &#246;ster, &#229;t norr och s&#246;der, och alla folk p&#229; jorden skall &#246;nska sig den v&#228;lsignelse som du och dina &#228;ttlingar har f&#229;tt. 15Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du &#228;n g&#229;r; jag skall f&#246;ra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att &#246;verge dig, jag skall fullg&#246;ra det som jag har lovat dig.&#171;</div><div class="p"> 16Jakob vaknade upp ur s&#246;mnen. &#187;Sannerligen&#171;, sade han, &#187;Herren &#228;r p&#229; denna plats, och jag visste det inte!&#171; 17Och han greps av b&#228;van och sade: &#187;Detta &#228;r en plats som v&#228;cker b&#228;van, det m&#229;ste vara Guds boning, h&#228;r &#228;r himlens port.&#171; 18Tidigt n&#228;sta morgon tog Jakob stenen som han haft vid huvudg&#228;rden och reste den som en stod och g&#246;t olja &#246;ver den. 19Han kallade platsen Betel; tidigare hette staden Lus.</div><div class="p"> 20Jakob avgav ett l&#246;fte: &#187;Om Gud &#228;r med mig och skyddar mig p&#229; denna min f&#228;rd och ger mig mat att &#228;ta och kl&#228;der att kl&#228; mig med, 21s&#229; att jag kommer v&#228;lbeh&#229;llen hem igen, d&#229; skall Herren vara min Gud, 22och stenen som jag har rest som en stod skall bli en Guds boning. Och av allt du l&#229;ter mig f&#229; skall jag ge dig tionde.&#171;</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGEN">
 <div class="chapter ch29" data-usfm="GEN.29">
 <div class="label">29</div><div class="s">Jakob kommer till Laban</div><div class="p"> 1Jakob fortsatte sin f&#228;rd och begav sig till kadmoneernas land. 2D&#228;r fick han se en brunn ute p&#229; &#246;ppna f&#228;ltet och tre f&#229;rhjordar som l&#229;g runt omkring den. Man brukade n&#228;mligen vattna hjordarna ur den brunnen. &#214;ver brunns&#246;ppningen l&#229;g en stor sten; 3f&#246;rst n&#228;r alla hjordarna var samlade kunde man v&#228;ltra undan stenen fr&#229;n brunnen och vattna f&#229;ren. Sedan lade man tillbaka stenen p&#229; dess plats &#246;ver brunns&#246;ppningen.</div><div class="p"> 4Jakob fr&#229;gade dem: &#187;Varifr&#229;n kommer ni, br&#246;der?&#171; De svarade: &#187;Vi &#228;r fr&#229;n Harran.&#171; &#8212; 5&#187;D&#229; k&#228;nner ni kanske Laban, Nachors son&#171;, sade Jakob, och de svarade att de k&#228;nde honom. 6&#187;Hur har han det?&#171; fr&#229;gade Jakob. &#187;Bra&#171;, svarade de. &#187;Och d&#228;r borta kommer hans dotter Rakel med f&#229;ren.&#171; 7Jakob fortsatte: &#187;Solen st&#229;r fortfarande h&#246;gt p&#229; himlen, det &#228;r f&#246;r tidigt att samla ihop boskapen. Vattna f&#229;ren och driv ut dem p&#229; bete igen!&#171; &#8212; 8&#187;Nej&#171;, sade de, &#187;det kan vi inte g&#246;ra f&#246;rr&#228;n alla hjordarna &#228;r samlade och stenen v&#228;ltrats undan fr&#229;n brunnen. D&#229; vattnar vi f&#229;ren.&#171;</div><div class="p"> 9Medan han &#228;nnu talade med dem kom Rakel med f&#229;ren, som hon brukade valla &#229;t sin far. 10N&#228;r Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans f&#229;r gick han fram och v&#228;ltrade undan stenen fr&#229;n brunnen och vattnade sin morbror Labans f&#229;r. 11Och Jakob kysste Rakel, och han brast i gr&#229;t. 12Han ber&#228;ttade f&#246;r henne att han var n&#228;ra sl&#228;kt med hennes far och var Rebeckas son. D&#229; sprang hon och ber&#228;ttade det f&#246;r sin far, 13och n&#228;r Laban fick h&#246;ra nyheten om sin systerson Jakob skyndade han sig ut f&#246;r att ta emot honom. Han omfamnade och kysste honom och tog honom med sig hem. D&#228;r ber&#228;ttade Jakob f&#246;r Laban allt som hade h&#228;nt, 14och Laban sade till honom: &#187;Ja, du &#228;r verkligen mitt k&#246;tt och blod.&#171;</div><div class="s">Lea och Rakel</div><div class="p">Jakob stannade hos honom en m&#229;nads tid, 15och en dag sade Laban till Jakob: &#187;Visst &#228;r du min sl&#228;kting, men inte skall du beh&#246;va arbeta &#229;t mig utan l&#246;n. S&#228;g mig vad du vill ha!&#171; 16Nu hade Laban tv&#229; d&#246;ttrar, den &#228;ldsta hette Lea och den yngsta hette Rakel. 17Leas &#246;gon var utan glans, men Rakel var vacker och v&#228;lv&#228;xt. 18Jakob &#228;lskade Rakel, och d&#228;rf&#246;r sade han: &#187;Jag arbetar &#229;t dig i sju &#229;r f&#246;r din yngsta dotter Rakel.&#171; 19Laban svarade: &#187;Det &#228;r b&#228;ttre att jag ger henne &#229;t dig &#228;n &#229;t en fr&#228;mling. Stanna du hos mig.&#171; 20S&#229; arbetade Jakob f&#246;r Rakel i sju &#229;r, och han tyckte det var som n&#229;gra f&#229; dagar, eftersom han &#228;lskade henne.</div><div class="p"> 21Jakob sade till Laban: &#187;Ge mig nu min hustru, tiden har g&#229;tt. L&#229;t mig komma samman med henne.&#171; 22D&#229; inbj&#246;d Laban alla i grannskapet och st&#228;llde till med fest. 23Men n&#228;r det blev kv&#228;ll tog han sin dotter Lea och f&#246;rde henne till Jakob, och han l&#229;g med henne. 24Laban gav sin slavflicka Silpa som slavflicka &#229;t sin dotter Lea. 25P&#229; morgonen uppt&#228;ckte Jakob att det var Lea. D&#229; sade han till Laban: &#187;Vad &#228;r det du har gjort mot mig? Det &#228;r ju f&#246;r Rakel jag har arbetat hos dig. Varf&#246;r har du lurat mig?&#171; 26Laban svarade: &#187;Det &#228;r inte skick och bruk h&#228;r p&#229; orten att ge bort den yngre dottern f&#246;re den &#228;ldre. 27Fira nu br&#246;llopsveckan till slut med Lea, s&#229; skall du f&#229; ocks&#229; den andra p&#229; villkor att du arbetar sju &#229;r till i min tj&#228;nst.&#171; 28Jakob samtyckte och fullbordade br&#246;llopsveckan med Lea. Sedan gav Laban honom sin dotter Rakel till hustru. 29Laban gav sin slavflicka Bilha som slavflicka &#229;t sin dotter Rakel. 30S&#229; l&#229;g Jakob med Rakel ocks&#229;, och han &#228;lskade henne mer &#228;n Lea. Han arbetade sedan hos Laban i ytterligare sju &#229;r.</div><div class="s">Jakobs s&#246;ner</div><div class="p"> 31N&#228;r Herren s&#229;g att Lea blev &#229;sidosatt gjorde han henne fruktsam. Men Rakel var ofruktsam. 32Lea blev havande och f&#246;dde en son. Hon gav honom namnet Ruben, &#187;ty&#171;, sade hon, &#187;Herren har sett min n&#246;d, och nu kommer min man att &#228;lska mig&#171;. 33Hon blev &#229;ter havande och f&#246;dde en son. D&#229; sade hon: &#187;Herren h&#246;rde att jag blev &#229;sidosatt och har d&#228;rf&#246;r gett mig ocks&#229; denne son.&#171; Och hon gav honom namnet Simon. 34Hon blev &#229;ter havande och f&#246;dde en son. D&#229; sade hon: &#187;Nu kommer min man att h&#229;lla sig till mig, jag har ju f&#246;tt honom tre s&#246;ner.&#171; D&#228;rf&#246;r fick han namnet Levi. 35Hon blev &#229;ter havande och f&#246;dde en son. D&#229; sade hon: &#187;Nu vill jag tacka Herren.&#171; D&#228;rf&#246;r gav hon honom namnet Juda. Sedan slutade hon f&#246;da.</div>
 </div>
 </div>
</div>

BibelkanonSmakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer

Historisk

Kronologisk

Ordspråksboken