Inte okejSmakprov

På Bibelns tid fanns inte modern rörläggning på kartan. Det fanns ingen möjlighet till en kvick, enkel morgondusch eller till att öppna en kran och tappa upp ett glas vatten. Istället hade de flesta städer en lokal källa. Varje morgon gick någon från varje hushåll till källan med en lerkruka eller två för att ösa upp så mycket vatten som man kunde bära hem. Och då måste man spara vattnet tills man verkligen behövde det — i annat fall måste man gå till källan ännu en gång.

Det betydde att människorna på Jesus tid måste tänka sig noga för innan de tog ett glas vatten. Troligtvis var det mycket påfrestande! De levde i ett hett klimat, de var tvungna att gå mycket, och de hade ofta ett fysiskt krävande arbete. Människorna var väldigt ofta törstiga. Men de måste vara försiktiga med hur ofta de drack vatten.

Så du kan föreställa dig varför Jesus ord i dagens text väckte hans åhörares intresse. Vatten som kunde göra att de aldrig blev törstiga igen? Vem skulle inte vilja ha det?!

Men Jesus talade inte om fysisk törst. Han talade om någonting mycket viktigare
— han talade om det hopp som han erbjuder. För de flesta av oss är hopp något vi tappar väldigt lätt. Vi blir oroade eller stressade, och det känns som allt hopp är ute. Men Jesus säger att en klunk av hans hopp och vi blir aldrig törstiga igen.