Att ge bort allt... och få tillbaka det igenSmakprov

Ett bestående arv

Frågorna varierar under olika stadier av livet. När vi är i 20-årsåldern tenderer vi att fråga: "Vem kommer jag att gifta mig med och hur blir min karriär?" I 30-årsåldern börjar vi fråga, "Hur kan jag gå vidare i min karriär? Hur kommer det att gå för mina barn?"

Runt de fyrtio, börjar vi fråga, "Är det här verkligen det jobb jag vill ha? Varför är livet så svårt? Runt de femtio, börjar vi se både bakåt och framåt: "Hur har det gått så här långt? Vad kommer jag att göra som betyder något under de följande tjugofem åren?"

Vid sextio ställer vi enklare frågor, som: "Kommer jag att få behålla hälsan? När ska jag få träffa mina barnbarn?" Vid sjuttio ser vi verkligen tillbaka och frågar: "Var det värt allt detta? Kommer någon att minnas?"

Vid åttio betyder våra ägodelar sannolikt mycket mindre för oss, och de ting som ger oss den största glädjen är inte de materiella:

• Ett telefonsamtal från en vän
• Beröringen av din make eller makas hand
• En tyst vandring i Guds natur
• Närvaron av dina barn
• Dina barnbarnsd skratt

Det märkliga med livsfrågorna är att de frågor som vi ställer i slutet är de som vi borde ställa i början. Vad hoppas vi på, vad drömmer vi om när det gäller våra liv, vår familj, våra barn?

Jag hoppas att några av de frågor som vi skjuter upp – om vår dödlighet, om vår känsla av mening och framgång – kan vi börja ta itu med just nu. Och att vi kommer att upptäcka att vi inte pratar om slut utan om bestående arv.

Tillämpning: Vad innebär framgång för dig? Kommer din syn på framgång att se annorlunda ut när du kommer till slutet av ditt liv?