Varje längtande hjärtaSmakprov

En fruktansvärd ängel och ett dumt svar

Sakarias kunde inte tro sina öron när man kastade lott och den föll på honom. Som präst, hade han utfört tusentals djuroffer men han hade aldrig haft den stora äran att tända rökelsen i det allra heligaste. Sakarias tog ett djupt andetag och så steg han in i det heligaste rummet.

Den lilla flamman som han bar kastade skuggor runt omkring i rummet. På högra sidan såg han bordet med skådebröden, till vänster den gyllene ljusstaken och framför honom fanns rökelsealtaret. Han tände den ljuvligt doftande rökelsen på altaret och böjde sitt huvud i bön. När han öppnade ögonen, såg han honom i ögonvrån.

Stående i skuggan skymtade den mest majestätiska och fruktansvärda varelse som han någonsin sett. Det var ängeln Gabriel.

Även om synen av Gabriel var skrämmande, försäkrade ängeln honom att han inte skulle vara rädd och att han, Gabriel, kom med de mest häpnadsväckande nyheterna. Sakarias och Elisabets böner om en son skulle snart bli besvarad och det här barnet skulle vara stort i Herrens ögon. Det här barnet, som de så länge hade bett om, skulle bli en föregångare för Messias.

Det enda problemet var att Sakarias och Elisabet var gamla, och de hade passerat fertil ålder. Så Sakarias frågade ängeln: "Hur ska det kunna ske?" Ängeln svarade: "Jag är Gabriel som står vid Guds tron." Med andra ord, är inte själva åsynen av mig tillräcklig för att du ska tro, Sakarias?

Säkert visste Sakarias att Gud kunde svara på hans böner men för att skydda sina förväntningar, hade han dragit slutsatsen att han inte skulle göra det.

På grund av Sakarias otro, gjorde Gabriel honom stum. Han kunde varken ta in det som sas eller tala. Liknar inte all otro en dövstumhet? När vi inte tror det som uppenbarats av Guds Ord, visar vi också en andlig dövstumhet, d(övst) umhet = en andlig dumhet.

Trots att Sakarias först svarade med tvivel, hjälpte hans "time out" honom att se allting klart. När hans tunga slutligen löstes, flödade hans läppar över i lovprisning. Med sin återfunna talförmåga, använde han sin mun till att välsigna Gud istället för att uttrycka tvivel.

Under tiotals år, trodde Sakarias och Elisabet att Gud hade besvarat deras hjärtans längtan med svaret ´nej´ men, det hade bara varit ett ´inte än´. Fortsätt att be, fortsätt att tro och fortsätt att lyda! Du vet aldrig vad Gud kan göra med dina böner som väntar svar.

• Vad är det jag inte tror på av det som Gud har uppenbarat i sitt Ord?
• Vilka böner är jag frestad att ge upp med?
• Hur kan jag gestalta Sakarias och Elisabets (ofullständiga) trofasthet i att fortsätta tro när jag frestas att ge upp?