Modigare: En titt på den djärva tron hos ofullkomliga människorSmakprov

Dag 5: Natan

Minns du David från igår? Han var en fantastisk person. Utom när han inte var det. David gjorde många beundransvärda gärningar, som att acceptera Guds beslut att göra honom till kung och att vänta tålmodigt på att bli kung. (Han väntade på att Sauls regeringstid skulle ta slut istället för att tvinga till sig tronen innan Gud ville det). Men David gjorde också några väldigt stora misstag. Hans mest beryktade var när han begick äktenskapsbrott med en annan mans hustru och sedan såg till att mannen dödades i strid; han begick i själva verket mord, för att försöka att gömma sin synd. Men David var kung när det här skedde, så vem skulle hålla honom ansvarig för det? Vem kunde anklaga kungen för mord utan att själva bli mördade?

Får jag presentera profeten Natan. Som profet var det Natans jobb att tala till folket å Guds vägnar. Men Natan var ändå en människa. Om du läser vidare i Kungaböckerna och Krönikeböckerna ser du, att tala å Guds vägnar betydde inte att kungarna inte skulle kunna försöka döda dig ifall de inte tyckte om vad Gud hade säga genom dem. Så Natan befann sig i en tuff situation men han lydde modigt Gud och gick för att konfrontera David i alla fall. Det sätt Natan konfronterade David på, kan endast beskrivas som briljant (och kom troligen direkt från Gud). Natan visste att David skulle bli arg (vem skulle inte bli arg när de blir hårt kritiserade?) Men Natan fann ett sätt att rikta Davids ilska mot sin egen synd, på ett väldigt klokt sätt. Natan berättade en historia för David, som du kan läsa om i Andra Samuelsboken 12. David blev så arg på det sätt den rike mannen i berättelsen behandlade den fattige mannen, att han gav order om att den rike mannen skulle dödas. Och sedan kommer Natans poäng: "Du är den mannen."

Föreställ dig hur Natan måste ha känt sig, hur många gånger han repeterat sin berättelse och föreställt sig hur det skulle sluta. Han måste ha varit nervös, om inte helt skräckslagen. Och när stunden var inne, tvekade han? Måste han ta ett djupt andetag? Allt vi vet är att han fortsatte och sade det. Han konfronterade David, oberoende av Davids position och av vad svaret skulle bli. Lyckligtvis för Natan och för Davids anseende, bekände David sin synd.

Tonen ändrades från det ögonblicket. Natans svar inför Davids ödmjukhet, ansvarsfullhet och bekännelse var medkänsla. Natan gav endast nyheterna om Guds svar till David men han påminde också David efter hans bekännelse och ånger: "Gud har redan förlåtit dig." David måste ändå leva med konsekvenserna av sina handlingar men hans skuld hade blivit förlåten av Gud. Så vilken sida du än befinner dig på–att bli konfronterad eller konfrontera någon–kan du frimodigt möta rädslan eller stå öga mot öga inför konsekvenserna därför att "Gud har redan förlåtit din synd."

Reflektion/Diskussionsfrågor:

1. Har du någonsin varit tvungen att konfrontera en vän med hur de kanske skadar någon annan? Hur gick du till väga? Vad blev resultatet? Skulle du göra något annorlunda nästa gång?

2. Läs Ordspråksboken 25:15 igen. Vilket förslag ger den här versen om hur man ska handskas med svåra samtal?

3. Har du någonsin reagerat på ett dåligt sätt när någon pekar på en brist hos dig? Hur kan du visa mod i erkännandet av dina fel nästa gång?