Den som stillar stormen 

Efter en lång dag i tjänst (Jesus hade gett mat till 5000 män, plus kvinnor och barn och samtidigt betjänat dem med undervisning om Guds rike) skickade Jesus iväg sina lärjungar i förväg i en båt. Samtidigt drog sig Jesus undan för att be. Mitt i natten fick lärjungarna problem när stora vågor kastade sig mot båten och kraftiga vindar tog tag i seglet. I gryningen, ungefär klockan tre på morgonen, kom Jesus gåendes mot dem på vattnet. Föreställ dig att du är där med lärjungarna i båten. Alla var fyllda av oro och rädsla, och så kommer något mot er på vattnet. Genom mörkret och vågorna som slog in över båten, anade de att ett spöke närmade sig. De blev fullständigt skräckslagna och skrek i panik. Men Jesus sa till dem att inte behövde vara rädda, för det var ju han, Jesus, som kom till dem. Petrus sa till Jesus: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Jesus enkla svar var ”Kom!” Vi vet vad som händer sen. Med stort mod klev Petrus över relingen och ut ur båten och började gå mot Jesus på vattnet. Så fort han släppte Jesus med blicken och i stället såg på vågorna runt omkring honom, blev han rädd och började sjunka. Petrus ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast sträckte Jesus ut handen, grep tag om Petrus och drog upp honom ur vattenmassorna. I samma stund som Jesus och Petrus klev över relingen tillbaka ner i båten, lade sig vinden och allt blev lugnt och stilla. Alla som var i båten föll ned inför Jesus och tillbad honom. 

Den här berättelsen har så många paralleller till våra liv idag. Hur ofta befinner vi oss inte mitt i livets stormar, går i motvind och kastas hit och dit? Vågor av tvivel och skam slår mot oss, osäkerhet spökar i våra tankar, misslyckanden, synder och självfördömande rusar mot våra hjärtan och våra sinnen och kan göra oss närmast paralyserade av fruktan. Men Jesus är den ende som kan stilla både de stormarna som omger oss och de som finns inom oss. Han säger till oss ”Var inte rädd”, för att han finns där, hos oss. Vi behöver inte frukta. 

Tänk om vi kunde vara mer som Petrus, och våga ta ett steg ut ur den trygghet som vi har byggt upp (där vi i alla fall kan ge sken av att ha kontroll). När vi tar steg ut i det okända, ut i stormen, kan vi få upptäcka något så övernaturligt som att vi får gå på vattnet. Jesus säger till oss var och en att komma till honom. För många av oss innebär det att vi tar en risk när vi går ut i det okända, där vår tro får stretchas. Kom ihåg att det inte är lugna, stilla vatten vi går ut i, utan snarare omvälvande vattenmassor och vindbyar, som vilken meteorolog som helst skulle avråda någon att gå ut i. Men Petrus har dagen innan sett Jesus göra det omöjliga. Av fem bröd och två fiskar gjorde Jesus mat som räckte åt fem tusen, han helade de sjuka och lama. Det var tron på Jesus som gav Petrus mod att kliva över relingen och gå på vattnet. 

Kan du komma på något tillfälle när du har vågat lämna den trygga och kända platsen för att gå på vattnet med Jesus? Finns det tillfällen när du har varit för rädd för att lämna båten? Vad var det som höll dig tillbaka från att kliva ut på vattnet?

Att gå på vattnet kräver ett fokus. Så fort vi släpper Jesus med blicken och ser de oöverstigliga vågorna runtomkring oss, fylls våra hjärtan med tvivel i stället för frid. Vi blir rädda. Vi drunknar i vår egen oro och osäkerhet och vi låter våra problem och rädslor växa sig större i våra liv än vad vi tillåter Jesus vara. Nästa gång det här händer dig, kom ihåg att det finns hopp! Ropa, precis som Petrus gjorde: ”Herre, hjälp mig!” Det är en ödmjuk vädjan som visar hur beroende vi är av Jesus. Vi låter honom ta kontrollen över situationen vi befinner oss i. Det är bara han, och ingen annan, som har makt över både vindar och vågor och som gör det möjligt för oss att gå på det stormande vattnet. Jesus hörde Petrus rop på hjälp och räddade honom. På samma sätt kommer Jesus till dig och mig när vi ropar på honom. Han är vår fasta klippa, vår trygghet i stormen, vårt hopp. Och det enda vi kan göra, är att göra som lärjungarna gjorde, att böja våra hjärtan och tillbe honom. 

Bön: Börja med att erkänna ditt behov av Jesus. Ropa till honom, precis som Petrus gjorde: ”Herre, rädda mig!” Be att Gud hjälper dig att fästa blicken på Jesus när stormarna i livet slår mot dig. Be att Gud visar dig områden i ditt liv där fruktan, eller andra negativa tankar och känslor, slagit rot och som hindrar dig från att gå på vattnet med honom. Be om ökat mod och större tro på Jesus. 

Klicka här för att lyssna till den här berättelsen via en sång…”The One Who Calms the Seas”