Israel - I Bibelns LjusSmakprov

DAG 22 - Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai

Mika är den sjätte av de små profetböckerna. Profeten verkade i sydriket Juda ca 740-700 f Kr, samtida med Hosea, och Jesaja som var hans store lärare. Hans domsord är både över Israels och Judas leverne men även om framtida frälsning och upprättelse. Mika belyser Guds kärlek och vrede på ett målande och dramatiskt sätt och bokens frälsningsförkunnelse har en ljus och evangelisk ton.

Nahum är den sjunde i raden av de små profetböckerna. Boken handlar om en domsprofetia över Assyriens huvudstad Nineve som uppfyllt sina synders mått och dess förstörelse var oundviklig. Samtidigt är Nahums (som betyder ”tröstare”) innehåll trösterikt för Juda som efter Nineves undergång 612 f Kr återigen kunde andas fritt.

Habackuk är nummer åtta av de små profetböckerna. Boken skiljer sig från de övriga profetböckerna då profeten varken vänder sig till sitt eget folk eller till andra utan bara till Herren. Profetens framträdande kan inte fastslås med säkerhet men det mesta talar för omkring 600 f Kr. Habackuk får uppenbara att Guds dom över Juda ska komma genom Babel och att de själva senare ska falla vilket inträffade 539 f Kr.

Sefanja är den nionde i raden av de små profetböckerna. Profeten verkade i Juda rike under kung Josias tid, 640-609 f Kr. Bokens genomgående tema är ”Herrens dag”, nu på ett mer ingående sätt än Jesaja, Amos och Joel. Då ska Herren gripa in med hast och döma alla jordens folk och allt skapat. Men bortom allt mörker gryr en ny dag och Herren ska upprätta de omvända från både Israel och hednafolken.

Haggai är den tionde av de små profetböckerna. Haggai trädde fram 520 f Kr och uppmuntrade ledarna och folket genom fyra tal att fullfölja byggandet av det andra templet som legat nere i ca 15 år. Haggais kallelse låg på det praktiska området där han fick göra en stor insats. Att templet blev återuppbyggt var av största betydelse i bevarandet av judarnas tro och Messias-förväntan. Bokens innehåll påminner oss om Herrens löften och vikten av att sätta Honom och Hans vilja först.