Vakna Upp Inför Guds Vilja För Ditt LivSmakprov

Nåden kommer med gåvan

Jag hör många predikanter prata om "utbrändhet" nuförtiden och det förvånar mig inte. Föreställ dig en genuin pastor med en enorm gåva inom tjänsten som pastor. Han använder 100 procent av den gåva han fått från Gud, men hans gåva är bara 20 procent av vad hans församling behöver. Denne dyrbare pastor arbetar dygnet runt och försöker ge 100 procent av det som församlingen behöver för att bli utrustad och uppbyggd på det sätt som Efesierbrevet 4:12 beskriver, men han har bara 20 procent av nåden för att utföra det jobbet! Vem som helst kan se att detta är ett recept för katastrof. Om en persons kropp bara har 20 procents funktionalitet skulle vi säga att personen är funktionshindrad. Om ett flygplan förlorade allt utom 20 procent av sin utrustning skulle vi ta ner det för en nödlandning. Om ett företag bara hade 20 procents produktion skulle det snart gå i konkurs.

 I Filipperbrevet kapitel 1 talar Paulus med sina missionspartner (de som stöttade honom ekonomiskt). I vers 5 uttrycker han sin tacksamhet för deras samarbete med arbetet för evangeliet och sedan i vers 7 säger han: ”delar ni alla nåden med mig”. Inser du att du faktiskt kan få del av den nåd som finns över någon annans liv? Genom att samarbeta med Paulus och hans tjänstegåva blev efesierna delaktiga i hans nåd! Låt oss gå tillbaka till mitt exempel med pastorn som håller på att bli utbränd. I stället för att försöka möta sin församlings behov till 100 procent, med bara 20 procent av gåvan och nåden, borde han samarbeta med andra som är utrustade med gåvor på de områden han inte är det. När han samarbetar med deras gåvor, kommer han också att bli delaktig i deras nåd och hela församlingen kommer att gynnas.

 Principen är enkel men mycket djupgående och Efesierbrevet 4:7 sammanfattar det: “Men var och en av oss har fått nåden så som Kristus fördelade gåvan.” (SFB15)  Nåden kommer med gåvan!

 Även om den här versen talar om de fem tjänstegåvorna, är den inte bara tillämplig på de som kallas till ”heltidstjänst” för Herren. Bibeln säger att denna nåd ges till var och en av oss så som Kristus fördelade gåvan. Närhelst Gud kallar dig att göra något, kommer han alltid att förse dig med all den nåd du behöver för att kunna verka i din gåva. Men när du försöker verka utanför din gåva kommer du att ha det svårt, betungande och eländigt, eftersom det inte kommer att finnas någon nåd för det.

 Ta till exempel någon som är kallad att leva ett liv i celibat. Aposteln Paulus var en sådan. Faktum är att han i 1 Korintierbrevet 7 sa att det var bra att vara singel och han gick till och med så långt som att säga i vers 7: ”Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.” (SFB15). Även om Paulus föredrog att vara singel och önskade att alla skulle förbli singlar som han var, hade han vishet att inse att hans förmåga att leva ett lyckligt och fullt liv utan maka var en speciell gåva från Gud.

 Paulus förstod att utan gåvan skulle det inte finnas någon nåd. Det är därför Paulus varnade för de som förbjöd folk att gifta sig (1 Tim 4:3). I vår tid har vi sett präster inom den romersk-katolska kyrkan som har blivit förbjudna att gifta sig, även om många varken har haft gåvan eller nåden att leva i celibat. Resultatet blev en fruktansvärd internationell skandal som har skämt ut kristendomen och många präster har hamnat i fängelse. Paulus hade fått gåvan att leva i celibat och med den gåvan hade Gud gett honom nåd. Utan nåd hade Paulus inte sett sitt  liv i celibat som en gåva utan som en börda.

 Det finns också en annan intressant aspekt här. Eftersom Paulus fick kallelsen eller ”gåvan” och nåden att leva ett liv i celibat, sa han: ”Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag.” Jag har märkt att när en person har gåvan och nåden över sitt liv för något specifikt, verkar det så naturligt och självklart för dem. De tycker att alla andra också borde göra det. Det finns två lärdomar med denna princip.

 För det första, gör inte misstaget att försöka tvinga omgivningen att göra det Gud har kallat dig att göra. Och se inte ner på dem som gör något annat än vad du tycker är så viktigt. Inse att, som Paulus sa: ”Var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.” (1 Kor 7:7, SFB15). Och för det andra, om du tycker att alla borde göra en viss sak, är chansen stor att det är vad du är kallad till att göra! Om du tycker att alla borde vara evangelister är du förmodligen en evangelist. Om du tycker att alla borde vara politiska aktivister, så är det förmodligen vad Gud kallar dig att göra!

 När Guds gåva och nåd vilar över en person för en viss uppgift eller kallelse, kan han med glädje göra det som kan tyckas svårt eller till och med omöjligt för andra. Det är intressant att jag som pojke avskydde tanken på att bli skickad in i djungeln för att lyda kallelsen och idag åker jag ofta till "djungeln" och predikar evangeliet i Afrika och runt om i världen – och det finns inte något jag hellre skulle göra. Jag älskar mitt liv och jag älskar min kallelse som missionär och evangelist. Vad jag inte hade tänkt på som barn var denna stora sanning: att nåden kommer med gåvan och det är nåden som gör hela skillnaden.

 När du förstår detta behöver du aldrig vara rädd för att upptäcka Guds vilja för ditt liv. Om han kallar dig att göra något, kommer han också att ge dig nåden att göra det. När du är i Guds vilja, täckt av hans nåd, är det den mest underbara platsen du kan vara på i hela världen.

 Prisa Gud idag för att han aldrig kommer att kalla dig att göra något som han inte redan har gett dig nåden att slutföra.