Hur du (inte) räddar världen: Sanningen om att visa på Guds kärlek till människor runt omkring digSmakprov

Hur du (inte) räddar världen: lita på dina egna förmågor

Mina föräldrar startade en uppsökande verksamhet bland människor som bor på gatan i stadsdelen Tenderloin i San Francisco. Där, i en nedgången offentlig park, tillbringade jag större delen av min barndom tillsammans med min familj som höll i gudstjänster och bibelstudier, delade ut mat och kläder, spelade schack och tittade på basketmatcher. Vid nio års ålder blev jag för första gången vittne till ett mord när två grupper som hatade varandra, konfronterades i ett virrvarr av knivar och människor som högg vilt omkring sig. När folkhopen lugnade sig och backade tillbaka var det en man som föll mot den spruckna betongen med en kniv i bröstet. 

När jag stod i den här parken som jag älskade så mycket och tittade ner på mina slitna gympaskor kände jag mig illamående. Jag visste att jag hade sett något som jag inte borde ha sett och jag kände något som jag aldrig hade känt förut. Skuld. Jag kommer ihåg att jag kände det som att jag borde ha räddat någon, men jag gjorde ingenting. Skuldkänslor hade fått fäste i mitt hjärta och de började gro som gräset. Jag deltog i så många utåtriktade satsningar i området som jag bara kunde, men behoven tycktes aldrig minska. Jag försökte göra mer, rädda fler och göra saker på ett bättre sätt, men det nedslående resultatet gjorde mig istället osäker och arg.

Oavsett var vi har vuxit upp eller hur det var i vår barndom, vet många av oss hur det känns att bli överväldigad och modfälld när vi ser de oövervinnerliga behoven omkring oss. Vi är alla smärtsamt medvetna om att de människor vi älskar har det svårt. Vi är skrämmande medvetna om det faktum att vår värld är i akut behov av räddning. Vi vill vara en del av lösningen. Jag vill berätta en befriande sanning för dig: Jesus är vår frälsare. Jesus kan rädda världen, vi kan inte göra det.

Jag vet hur det känns att tro på lögnen att som en efterföljare till Jesus är det mitt ansvar att rädda alla runt omkring mig. Sanningen, att det inte är vårt jobb att rädda någon, är befriande. Jesus är världens frälsare. Det är hans jobb. Vi skapades inte för att förlita oss på vår egen förmåga och bära ansvaret för varje människas frälsning på våra axlar. Vi behöver någon som är mäktigare än vi. 

Jesus kom dock inte i all sin kraft för att rädda oss. Frälsaren tömde sig själv på sin yttre härlighet och "avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss" (Filipperbrevet 2:7) för att tjäna andra. Han kom för att umgås med, älska och betjäna syndare. I vår strävan att bli lika Kristus och leva som Jesus gjorde har vi fått ett exempel att följa – att vara en tjänare. Kallelsen att vara lika Jesus är inte en kallelse att frälsa. Det är en kallelse att betjäna. Skulden över misslyckandet att vara Gud finns inte längre. 

Jesus är den ende som kan frälsa och vi är hans berättare. Du har friheten att berätta de goda nyheterna om vad Jesus har gjort i ditt liv utan att känna någon press för vilket resultat det kommer att få. Så dela din berättelse även om den inte är perfekt, betjäna människor, även om de kanske inte visar sin tacksamhet, och berätta om Jesus för människor som kanske aldrig kommer att ta emot honom. 

Svara

Vilken fara finns det i att vi förlitar oss på våra egna förmågor, istället för Guds kraft?

Hur kan sanningen att Jesus är den ende som kan frälsa och vi är hans berättare, göra dig fri att berätta om Jesus för andra?

Hur kan du följa Jesus exempel i att vara en tjänare och ge hans kärlek till någon i din närhet idag?