Enhet i evighet

Detta är det avslutande texten i brevet, som också handlar om just det avslutande, evighetslånga och otänkbart underbara kapitlet på världens historia. Försök en stund att ta in det! Här på jorden nu kämpar vi med enhet, med att älska varandra, behandla varandra rätt, bli förstådda och förstå andra och det ska vi så klart göra!

Men vi kommer inte alltid att leva upp till det, vi blir sårade, påverkade av dåliga erfarenheter och missförstår varandra, och för det finns det förlåtelse, från Gud och därför borde det också göra det från andra. Förlåtelsen finns genom Jesu död och uppståndelsen. Och hoppet finns i att vi en dag ska uppstå med honom, likt den uppståndelse han hade. Han är det första exemplet (förstlingen) som visar oss hur vår uppståndelse ser ut. 

Vid uppståndelsen kommer vi frias från varje handikapp och varje sjukdom, från onda ryggar, till MS och så vidare. Allt detta kommer tas bort, och vi kommer få förhärligade, odödliga, kraftfulla uppståndelsekroppar. Men det kommer inte innebära endast fysiskt helande. Men också ett emotionellt helande. Våra själar fungerar inte som de ska, de är ärrade, Alla bär vi på emotionella sår från vårt förflutna. Men i uppståndelsen kommer dessa neuroser och emotionella ärr att bli reparerade, i transparenta, kärleksfulla människor, som lever i harmoni med varandra och med Jesus.

Som någon sa: Framtiden är så ljus att vi behöver ha solglasögon.

Döden är inte slutet. Vi lever här och nu med evigt värde. Efter döden kommer vi närmre Kristus vi behöver inte frukta det. Och vid Jesu återkomst, så blir hoppet fulländat, i både emotionell och fysiskt helande. Då kommer vi uppleva fullständig enhet, med varandra och med Gud

Utmaning

Fundera på hur det här hoppet kan på verka dig just nu, både ditt sätt att tänka och leva och hur kan vi göra för att närma oss den verkligheten redan nu. 

Bön

Tack Gud för hoppet att de som litar på dig en dag ska få uppleva en total befrielse från fysisk och mental begränsning. Hjälp mig leva med det hoppet i ryggsäcken!

Mattias Engström, Skogsrokyrkan Skövde