Ett förändrat liv: Som ensamstående mammaSmakprov

Verklighet

Av alla ensamstående mammor jag känner så vet jag inte någon som kunde föreställa sig att de skulle bli en – mig själv inkluderat. Om vi drömde om att ha en egen liten familj så trodde vi aldrig att vi skulle behöva göra det på egen hand. Oavsett hur det gick till när vi blev ensamstående mammor så är det svårt.

Min resa som ensamstående mamma började när min man sedan nästan 10 år tillbaka helt tvärt lämnade vårt äktenskap och flyttade från stan. Med två små barn och ett på väg kände jag mig livrädd och hopplös när jag stod inför det faktum att jag skulle få uppfostra de här barnen på egen hand. Det första året rörde jag mig genom mina dagar i en dimma av sorg och agerade på ren överlevnadsinstinkt. Jag lyckades hålla barnen mätta, hela och rena samtidigt som jag grät mig till sömns de flesta nätter.

Allt kändes som en kamp – känslomässigt, fysiskt, ekonomiskt och andligt. Jag hade så många frågor och så mycket ilska. Varför lämnades jag att ta hand om det här på egen hand? Såg Gud mig överhuvudtaget? Mest av allt undrade jag vad som skulle hända med mig och mina barn. Skulle vi klara oss?

Om du upplever samma känslor och ställer liknande frågor vill jag att du ska veta att det finns hopp för dig och din familj, eftersom det finns hopp i Jesus. Gud ser dig och han bryr sig oändligt mycket om dig och dina barn. Även om känslor av ensamhet, frustration och utmattning är verkliga, så är den Gud som skapade dig lika verklig. Han har utrustat dig för den här resan.

Jesus, jag ropar till dig om hjälp och om hopp. Även om jag känner mig ensam, tackar jag dig för att du alltid är med mig och för mig. Hjälp mig att se var du är i min situation och att tro på att dina planer för mig är bra. Jag vill lita ännu mer på dig. Öka min tro! Amen.