Jesus och syndarna

Jesus ansåg aldrig att någon var så syndig att han eller hon inte kunde förlåtas. Han välkomnade även de som föraktades av resten av samhället.

Det finns en tillämpningsnotering i en afrikansk studiebibel som heter "Doften av förlåtelse":

Alla misslyckas vi med att leva så som Gud säjer att vi ska leva. Våra synder skadar och sårar andra, ibland riktigt ordentligt. Sanna troende längtar efter att bli förlåtna, både av Gud och av den person vi har sårat.

I den här berättelsen ville en syndig kvinna så desperat få förlåtelse, att hon vågade gå in i en viktig religiös ledares hus. Hon var oinbjuden, ovärdig och ovälkommen. I ödmjukhet kastade hon sig ner inför Jesus. Hon grät. Hennes tårar föll på hans fötter, och hon kysste hans fötter och torkade tårarna med sitt hår. När hon hällde dyr parfym på hans fötter, fylldes rummet av väldoft.

Andra människor kan eller kan inte förlåta oss, när vi har gjort det som är orätt emot dem. Då vi i ödmjukhet kastar oss ned vid Jesu fötter med ett hjärta som brustit på grund av våra synder, då driver Jesus inte bort oss. Han säger till oss att: "Dina synder är förlåtna."

Reflektera över och diskutera

Kvinnan i den här berättelsen hade levt ett mycket syndigt liv och hade begått mycket ont i Guds ögon. Varför tror du att Jesus förlät henne?

Känner du dig värdig att kallas Guds barn? Varför eller varför inte?

Om du bekänner dina synder inför Jesus, kommer han att förlåta dig då? Vad lär oss den här berättelsen om Guds vilja att förlåta oss?

Hur borde vi reagera på den förlåtelsen?