Järn skärper järn: Life-ti-Life® Mentorskap i gamla testamentetSmakprov

Dag 4: David och Jonatan

Den ömsesidiga vänskapen mellan David och Jonatan, ger en ny bild av hur liv-till-liv-mentorskap kan se ut.

Kung Saul var Israels första kung, och Jonatan var hans son. Trots sin ödmjuka inledning på sin regeringstid, började Saul långsamt att ignorera Gud och började omplacera för att upprätta sin dynasti. En del av dynastin strävade efter att Jonatan en dag skulle ersätta Saul som kung.

Det var inte Guds plan. Det som snarare var Guds plan, ledde till att Gud fick profeten Samuel att smörja den unga herdepojken David till att så småningom ersätta Saul. David var en person "efter Guds eget hjärta." Tyvärr visade sig kung Saul vara allt annat än efter Guds eget hjärta. Av ren svartsjuka förföljde Saul David obevekligt, i avsikt att döda honom och bana väg för att Jonatan skulle kunna inta tronen och efterträda honom som kung. (Se Första Samuelsboken 1-31.)

Mitt i allt kaos hände något helt osannolikt: David och Jonatan blev själsfränder; "Jonatans själ var knuten till Davids själ, och Jonatan älskade honom lika mycket som sig själv." Det fanns ingen konkurrens, ingen bekymmer för att den ene eller den andre skulle påverka vänskapen negativt; de två lovade att vara där för varandra oavsett vad det skulle kosta dem.

Vi ser uppmaningen till sådana ömsesidigt fördelaktiga relationer genom hela Bibeln. Det återspeglas särskilt i två ordspråk: ”Vissa vänner skadar varandra, men en verklig vän är mer tillgiven än en bror,” och, ”Järn skärper järn, och en man skärper en annan” (Ordspråksboken 18: 24; 27:17).

Från David och Jonatans vänskap lär vi oss vikten av att ha någon som verkligen "håller dej om ryggen." I själva verket, som Davids son Salomo skulle ha skrivit, är två verkligen bättre än en (Predikaren 4: 9-12), och med Gud i förhållandet blir det att "en tredubbel tråd brister inte så snart" (v. 12).