Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (December)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (Juli)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (November)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (Oktober)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans (Januari)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (September)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (Juni)

Dela Jesus Även Efter Julen

Hymn: Nåd i Din Berättelse

Övervinn Rädslan Att Dela Din Tro

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGEN">
 <div class="chapter ch18" data-usfm="GEN.18">
 <div class="label">18</div><div class="s">De tre m&#228;nnen g&#228;star Abraham</div><div class="p"> 1Herren visade sig f&#246;r Abraham i Mamres lund. Abraham satt i t&#228;lt&#246;ppningen under den hetaste tiden p&#229; dagen. 2Han s&#229;g upp och fick se tre m&#228;n st&#229; d&#228;r framf&#246;r honom. D&#229; reste han sig fr&#229;n sin plats i t&#228;lt&#246;ppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken. 3&#187;Herre&#171;, sade han, &#187;visa mig den hedern att du inte g&#229;r f&#246;rbi din tj&#228;nare. 4L&#229;t mig h&#228;mta lite vatten s&#229; att ni f&#229;r tv&#228;tta av era f&#246;tter. Sedan kan ni l&#228;gga er och vila under ett tr&#228;d, 5s&#229; tar jag fram lite mat som ni kan styrka er med innan ni forts&#228;tter &#8212; nu n&#228;r ni &#228;nd&#229; har kommit v&#228;gen f&#246;rbi.&#171; De svarade: &#187;Ja, g&#246;r det!&#171; 6Abraham skyndade sig in i t&#228;ltet till Sara och sade: &#187;Fort, tag tre m&#229;tt av det b&#228;sta mj&#246;let och baka br&#246;d.&#171; 7Sedan sprang Abraham bort till boskapen, tog en fin sp&#228;dkalv och gav den till en tj&#228;nare, som skyndade sig att anr&#228;tta den. 8Han tog tjockmj&#246;lk och s&#246;tmj&#246;lk och kalven som han l&#229;tit anr&#228;tta och satte fram &#229;t dem. Sj&#228;lv stod han bredvid dem under tr&#228;det medan de &#229;t.</div><div class="p"> 9Sedan fr&#229;gade de honom: &#187;Var &#228;r Sara, din hustru?&#171; Abraham svarade: &#187;Inne i t&#228;ltet.&#171; 10D&#229; sade han: &#187;Jag kommer tillbaka till dig n&#228;sta &#229;r vid den h&#228;r tiden, och d&#229; skall din hustru Sara ha en son.&#171; Detta h&#246;rde Sara, d&#228;r hon stod i t&#228;lt&#246;ppningen bakom honom. 11Nu var b&#229;de Abraham och Sara mycket gamla och Sara var inte l&#228;ngre i fruktsam &#229;lder. 12D&#228;rf&#246;r log Sara f&#246;r sig sj&#228;lv och t&#228;nkte: &#187;Skulle jag uppt&#228;ndas av lusta nu n&#228;r jag &#228;r vissnad och min man &#228;r gammal?&#171; 13D&#229; sade Herren till Abraham: &#187;Varf&#246;r log Sara och t&#228;nkte: Skulle jag f&#246;da barn, jag som &#228;r s&#229; gammal? &#8212; 14Finns det n&#229;gonting som &#228;r om&#246;jligt f&#246;r Herren? Jag kommer tillbaka till dig n&#228;sta &#229;r vid den h&#228;r tiden, och d&#229; har Sara en son.&#171; 15Sara blev r&#228;dd och sade: &#187;Jag log inte.&#171; Men Herren sade: &#187;Jo, visst log du.&#171;</div><div class="s">Abraham ber f&#246;r Sodom</div><div class="p"> 16M&#228;nnen br&#246;t upp och s&#229;g nu ner &#246;ver Sodom. Abraham f&#246;ljde dem ett stycke p&#229; v&#228;g. 17Herren t&#228;nkte: &#187;Varf&#246;r skulle jag d&#246;lja f&#246;r Abraham vad jag &#228;mnar g&#246;ra? 18Abraham skall ju bli ett stort och m&#228;ktigt folk, och alla folk p&#229; jorden skall &#246;nska sig den v&#228;lsignelse som han har f&#229;tt. 19Ja, jag har utvalt honom f&#246;r att hans barn och efterkommande skall lyda hans befallning att h&#229;lla sig till Herrens v&#228;gar och g&#246;ra vad som &#228;r r&#228;tt och r&#228;ttf&#228;rdigt. D&#229; skall det g&#229; i uppfyllelse som Herren har lovat Abraham.&#171; 20Och Herren sade: &#187;Klagoropet fr&#229;n Sodom och Gomorra &#228;r starkt, och deras synd &#228;r mycket sv&#229;r. 21Jag g&#229;r ner och ser efter om de verkligen har handlat s&#229; illa som det verkar av klagoropet fr&#229;n staden, det rop som har tr&#228;ngt fram till mig. Om det inte &#228;r s&#229;, m&#229;ste jag f&#229; veta det.&#171;</div><div class="p"> 22M&#228;nnen gick vidare mot Sodom. Men Abraham stod kvar inf&#246;r Herren. 23Och Abraham v&#228;nde sig till Herren och sade: &#187;Skall du verkligen f&#246;rinta den r&#228;ttf&#228;rdige tillsammans med den or&#228;ttf&#228;rdige? 24Kanske finns det femtio r&#228;ttf&#228;rdiga i staden. Skall du d&#229; verkligen f&#246;rinta den i st&#228;llet f&#246;r att skona den f&#246;r de femtio r&#228;ttf&#228;rdigas skull som bor d&#228;r? 25S&#229; kan du inte g&#246;ra, d&#246;da den r&#228;ttf&#228;rdige tillsammans med den or&#228;ttf&#228;rdige, s&#229; att det g&#229;r den r&#228;ttf&#228;rdige p&#229; samma s&#228;tt som den or&#228;ttf&#228;rdige. S&#229; kan du inte g&#246;ra! Skall inte den som &#228;r hela jordens domare g&#246;ra vad som &#228;r r&#228;tt?&#171; 26Herren sade: &#187;Om jag finner femtio r&#228;ttf&#228;rdiga i Sodom, skall jag f&#246;r deras skull skona hela staden.&#171; 27Abraham fortsatte: &#187;Jag dristar mig att tala till dig, Herre, jag som &#228;r jord och stoft. 28Kanske fattas det fem f&#246;r att det skall bli femtio r&#228;ttf&#228;rdiga? Skall du d&#229; f&#246;rg&#246;ra hela staden f&#246;r dessa fem m&#228;nniskors skull?&#171; Herren svarade: &#187;Om jag finner fyrtiofem, skall jag inte f&#246;rg&#246;ra den.&#171; 29&#196;nnu en g&#229;ng tog Abraham till orda: &#187;Kanske finns d&#228;r fyrtio?&#171; Herren sade: &#187;D&#229; skall jag inte g&#246;ra det, f&#246;r de fyrtios skull.&#171; 30Abraham sade: &#187;Bli inte vred, Herre, om jag talar, men kanske finns d&#228;r trettio?&#171; Herren svarade: &#187;Om jag finner trettio, skall jag inte g&#246;ra det.&#171; 31D&#229; sade Abraham: &#187;Jag dristar mig att tala till dig, Herre. Kanske finns d&#228;r tjugo?&#171; Herren svarade: &#187;D&#229; skall jag inte f&#246;rg&#246;ra staden, f&#246;r de tjugos skull.&#171; 32Abraham fortsatte: &#187;Bli inte vred, Herre, om jag talar en sista g&#229;ng, men kanske finns d&#228;r tio?&#171; Herren svarade: &#187;D&#229; skall jag inte f&#246;rg&#246;ra staden, f&#246;r de tios skull.&#171; 33N&#228;r Herren hade talat med Abraham gick han d&#228;rifr&#229;n, och Abraham &#229;terv&#228;nde hem.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGEN">
 <div class="chapter ch19" data-usfm="GEN.19">
 <div class="label">19</div><div class="s">Herren f&#246;rst&#246;r Sodom och Gomorra</div><div class="p"> 1P&#229; kv&#228;llen kom de tv&#229; &#228;nglarna fram till Sodom. Lot satt vid stadsporten, och n&#228;r han s&#229;g dem reste han sig och gick fram till dem och f&#246;ll ner och h&#228;lsade med ansiktet mot marken. 2&#187;Jag &#228;r er tj&#228;nare&#171;, sade han. &#187;Ta in hos mig &#246;ver natten, s&#229; f&#229;r ni tv&#228;tta av era f&#246;tter, sedan kan ni forts&#228;tta er f&#228;rd i morgon bitti.&#171; De svarade: &#187;Nej, vi &#246;vernattar h&#228;r ute.&#171; 3Men han bad dem s&#229; entr&#228;get att de till sist f&#246;ljde med honom hem. D&#228;r lagade han en festm&#229;ltid &#229;t dem och bakade osyrat br&#246;d, och de &#229;t. 4Men innan de hade g&#229;tt till s&#228;ngs kom m&#228;nnen i staden, m&#228;nnen i Sodom, och omringade huset, b&#229;de unga och gamla, alla utan undantag. 5De ropade till Lot: &#187;Var &#228;r m&#228;nnen som kom till dig i kv&#228;ll? Skicka ut dem till oss, vi skall ligga med dem.&#171; 6Lot gick ut i porten och st&#228;ngde d&#246;rren bakom sig. 7&#187;Br&#246;der&#171;, sade han, &#187;jag ber er, g&#246;r inte n&#229;got s&#229; ont. 8Jag har tv&#229; d&#246;ttrar som &#228;nnu &#228;r or&#246;rda. L&#229;t mig skicka ut dem till er, s&#229; kan ni g&#246;ra med dem vad ni vill, bara ni inte g&#246;r n&#229;got mot dessa m&#228;n som har f&#229;tt en tillflykt under mitt tak.&#171; 9Men de ropade: &#187;Ur v&#228;gen med dig! H&#228;r kommer en fr&#228;mling och bor hos oss, och s&#229; g&#246;r han sig till domare &#246;ver oss! Nu skall vi hantera dig v&#228;rre &#228;n dem.&#171; Och de tr&#228;ngde sig inp&#229; Lot och rusade fram f&#246;r att sl&#229; in d&#246;rren. 10D&#229; str&#228;ckte g&#228;sterna ut sina h&#228;nder och drog in Lot i huset och st&#228;ngde d&#246;rren. 11Dem som stod utanf&#246;r porten slog de med blindhet, unga som gamla, s&#229; att de f&#246;rg&#228;ves famlade efter d&#246;rren.</div><div class="p"> 12M&#228;nnen sade till Lot: &#187;Har du fler anh&#246;riga h&#228;r, n&#229;gon sv&#228;rson, s&#246;ner eller d&#246;ttrar eller annars n&#229;gon i staden, s&#229; f&#246;r dem bort h&#228;rifr&#229;n. 13Ty vi skall &#246;del&#228;gga denna ort, eftersom Herren har h&#246;rt ett starkt klagorop fr&#229;n folket h&#228;r, och han har s&#228;nt oss att &#246;del&#228;gga staden.&#171; 14D&#229; gick Lot bort och talade med sina blivande sv&#228;rs&#246;ner. &#187;Skynda er bort fr&#229;n denna ort&#171;, sade han. &#187;Herren skall &#246;del&#228;gga staden.&#171; Men sv&#228;rs&#246;nerna trodde att han sk&#228;mtade.</div><div class="p"> 15I gryningen drev &#228;nglarna p&#229; Lot och sade: &#187;Skynda dig i v&#228;g och ta med dig din hustru och de b&#229;da d&#246;ttrar du har h&#228;r, s&#229; att du inte f&#246;rintas n&#228;r staden straffas.&#171; 16Lot dr&#246;jde, men eftersom Herren ville skona honom, tog m&#228;nnen honom och hans hustru och de b&#229;da d&#246;ttrarna och ledde dem ut ur staden och l&#228;mnade dem d&#228;r.</div><div class="p"> 17N&#228;r de f&#246;rde ut dem sade han: &#187;Fly nu f&#246;r livet, se dig inte tillbaka och stanna inte f&#246;rr&#228;n du har kommit &#246;ver sl&#228;tten. R&#228;dda dig upp i bergen, annars kommer du att f&#246;rintas.&#171; &#8212; 18&#187;Nej, Herre&#171;, sade Lot till dem. 19&#187;Du har visat din tj&#228;nare ynnest och har varit barmh&#228;rtig mot mig genom att skona mitt liv, men jag kan inte fly &#228;nda upp i bergen. Jag skulle aldrig hinna undan olyckan, jag skulle d&#246;. 20Men staden h&#228;r framme ligger s&#229; n&#228;ra att jag kan fly dit. Det &#228;r bara en liten stad, l&#229;t mig f&#229; s&#246;ka min tillflykt d&#228;r och r&#228;dda mitt liv &#8212; den &#228;r ju s&#229; liten!&#171; 21Han svarade: &#187;Ja, det skall bli som du vill, ocks&#229; den h&#228;r g&#229;ngen. Jag skall inte f&#246;rst&#246;ra den stad du talar om. 22Men fly dit s&#229; fort du kan, jag kan ingenting g&#246;ra f&#246;rr&#228;n du &#228;r d&#228;r.&#171; S&#229; fick staden namnet Soar.</div><div class="p"> 23N&#228;r solen gick upp &#246;ver jorden var Lot framme i Soar. 24D&#229; l&#228;t Herren ett regn falla &#246;ver Sodom och Gomorra, ett regn av svavel och eld fr&#229;n Herren, fr&#229;n himlen, 25och han f&#246;rst&#246;rde dessa st&#228;der och hela sl&#228;tten och f&#246;rintade dem som bodde i st&#228;derna och det som v&#228;xte p&#229; marken. 26Men Lots hustru som gick efter honom s&#229;g sig tillbaka. D&#229; f&#246;rvandlades hon till en saltstod.</div><div class="p"> 27Tidigt p&#229; morgonen begav sig Abraham till den plats d&#228;r han st&#229;tt inf&#246;r Herren. 28N&#228;r han s&#229;g ner &#246;ver Sodom och Gomorra och &#246;ver hela sl&#228;ttlandet fick han se r&#246;ken stiga som fr&#229;n en sm&#228;ltugn.</div><div class="p"> 29N&#228;r Gud &#246;delade st&#228;derna p&#229; sl&#228;tten t&#228;nkte han allts&#229; p&#229; Abraham och l&#228;t Lot komma undan den f&#246;rst&#246;relse som drabbade st&#228;derna d&#228;r Lot hade bott.</div><div class="s">Lots d&#246;ttrar</div><div class="p"> 30Lot l&#228;mnade Soar och slog sig ner i bergsbygden tillsammans med sina b&#229;da d&#246;ttrar. Han v&#229;gade inte stanna i Soar, och nu bodde han och hans b&#229;da d&#246;ttrar i en grotta. 31D&#229; sade en dag den &#228;ldre dottern till den yngre: &#187;V&#229;r far &#228;r gammal, och det finns inga m&#228;n h&#228;r i landet som kan g&#246;ra oss med barn p&#229; vanligt vis. 32Vi ger v&#229;r far vin att dricka och sedan ligger vi med honom. S&#229; skaffar vi barn genom v&#229;r far.&#171; 33N&#228;r det blev kv&#228;ll gav de sin far vin att dricka, och sedan gick den &#228;ldre systern in till honom och l&#229;g med honom, och han m&#228;rkte varken n&#228;r hon lade sig eller n&#228;r hon steg upp. 34N&#228;sta dag sade den &#228;ldre systern till den yngre: &#187;I natt l&#229;g jag med v&#229;r far. Vi ger honom vin att dricka i kv&#228;ll ocks&#229;, sedan kan du g&#229; in och ligga med honom. S&#229; skaffar vi barn genom v&#229;r far.&#171; 35De gav sin far vin att dricka den kv&#228;llen ocks&#229;, och den yngre systern l&#229;g med honom, och han m&#228;rkte varken n&#228;r hon lade sig eller n&#228;r hon steg upp. 36S&#229; blev Lots b&#229;da d&#246;ttrar havande genom sin far. 37Den &#228;ldre f&#246;dde en son, som hon gav namnet Moab, och han blev stamfar till v&#229;ra dagars moabiter. 38Ocks&#229; den yngre systern f&#246;dde en son; hon gav honom namnet Ben-Ammi, och han blev stamfar till v&#229;ra dagars ammoniter.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGEN">
 <div class="chapter ch20" data-usfm="GEN.20">
 <div class="label">20</div><div class="s">Abraham och Sara i Gerar</div><div class="p"> 1Abraham flyttade ner mot Negev, till trakten mellan Kadesh och Shur, och en tid bodde han i Gerar. 2D&#228;r sade han om sin hustru Sara att hon var hans syster. Avimelek, kungen i Gerar, l&#228;t d&#229; h&#228;mta henne till sig. 3Men Gud kom till Avimelek i en dr&#246;m om natten och sade till honom: &#187;Du skall d&#246; d&#228;rf&#246;r att du har tagit denna kvinna till dig: hon &#228;r en annan mans hustru.&#171; 4Avimelek hade inte r&#246;rt henne, och han svarade: &#187;Herre, vill du verkligen d&#246;da en oskyldig? 5Han sade ju att hon var hans syster. Och hon sj&#228;lv sade att han var hennes bror. Detta har jag gjort i god tro, jag &#228;r utan skuld.&#171; 6Gud svarade honom i dr&#246;mmen: &#187;Jag vet att du har gjort detta i god tro, och d&#228;rf&#246;r hindrade jag dig ocks&#229; fr&#229;n att synda mot mig och till&#228;t dig inte att r&#246;ra henne. 7L&#229;t nu mannen f&#229; tillbaka sin hustru. Han &#228;r en profet och kan be f&#246;r dig s&#229; att du f&#229;r leva. Men du skall veta att om du inte l&#228;mnar tillbaka henne skall du straffas med d&#246;den, du och alla de dina.&#171;</div><div class="p"> 8Tidigt n&#228;sta morgon kallade Avimelek till sig sina m&#228;n och ber&#228;ttade alltsammans f&#246;r dem, och de blev f&#246;rskr&#228;ckta. 9Sedan kallade han till sig Abraham och sade till honom: &#187;Vad &#228;r det du har gjort mot oss? Och vad har jag gjort dig f&#246;r ont, eftersom du har dragit s&#229; stor skuld &#246;ver mig och mitt rike? Det &#228;r otillst&#228;ndigt, det du har gjort mot mig!&#171; 10Och Avimelek fr&#229;gade Abraham: &#187;Vad har kommit dig att handla s&#229;?&#171; 11Abraham svarade: &#187;Jag t&#228;nkte att h&#228;r p&#229; orten fruktade man inte Gud, utan man skulle d&#246;da mig f&#246;r min hustrus skull. 12Dessutom &#228;r hon verkligen min syster. Hon &#228;r min fars dotter, men vi har inte samma mor, och d&#228;rf&#246;r kunde hon bli min hustru. 13N&#228;r sedan Gud befallde mig att l&#228;mna mitt hem och s&#228;nde mig ut p&#229; vandring sade jag till henne: Om du vill visa mig din k&#228;rlek, s&#229; s&#228;g &#246;verallt dit vi kommer att jag &#228;r din bror.&#171;</div><div class="p"> 14Avimelek tog f&#229;r och kor, slavar och slavinnor och gav &#229;t Abraham, samtidigt som han &#229;terl&#228;mnade hans hustru Sara. 15Och Avimelek sade: &#187;Mitt land ligger &#246;ppet f&#246;r dig, sl&#229; dig ner var du vill.&#171; 16Till Sara sade han: &#187;Jag l&#228;mnar h&#228;r din bror tusen siklar silver som gottg&#246;relse &#229;t dig inf&#246;r dina n&#228;rmaste. D&#228;rmed &#228;r du fullst&#228;ndigt rentv&#229;dd.&#171;</div><div class="p"> 17Abraham bad till Gud, och Gud botade Avimelek och hans hustru och slavinnor, s&#229; att de kunde f&#229; barn igen. 18Herren hade n&#228;mligen gjort alla kvinnor i Avimeleks hus ofruktsamma f&#246;r Saras, Abrahams hustrus, skull.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkPSA">
 <div class="chapter ch7" data-usfm="PSA.7">
 <div class="label">7</div><div class="s">Psalm 7</div><div class="p"> 1En klagos&#229;ng av David, som han sj&#246;ng till Herren med anledning av benjaminiten Kush.</div><div class="b"></div><div class="q1"> 2Herre, min Gud, jag flyr till dig,</div><div class="q1">r&#228;dda mig fr&#229;n f&#246;rf&#246;ljarna, befria mig,</div><div class="q1"> 3s&#229; att ingen river min strupe som ett lejon</div><div class="q1">och sl&#228;par bort mig utan r&#228;ddning.</div><div class="q1"> 4Herre, min Gud, om jag handlat fel,</div><div class="q1">om or&#228;tt fl&#228;ckat mina h&#228;nder,</div><div class="q1"> 5om jag l&#246;nat min v&#228;n med ont</div><div class="q1">och plundrat min ov&#228;n p&#229; allt,</div><div class="q1"> 6m&#229; d&#229; fienden hinna upp mig,</div><div class="q1">trampa mig till marken</div><div class="q1">och l&#228;gga min &#228;ra i mullen!</div><div class="b"></div><div class="q1"> 7Res dig, Herre, i din vrede,</div><div class="q1">kv&#228;s mina ov&#228;nners raseri!</div><div class="q1">Vakna upp, min Gud,</div><div class="q1">du som har kallat till dom.</div><div class="q1"> 8L&#229;t folken samlas omkring dig!</div><div class="q1">Trona i h&#246;jden &#246;ver dem!</div><div class="q1"> 9Det &#228;r Herren som d&#246;mer folken.</div><div class="q1">F&#228;ll domen &#246;ver mig, Herre!</div><div class="q1">Jag &#228;r r&#228;ttf&#228;rdig, utan skuld.</div><div class="q1"> 10G&#246;r slut p&#229; de ondas anslag,</div><div class="q1">l&#229;t den som har r&#228;tt st&#229; fast!</div><div class="q1">Ty han som pr&#246;var hj&#228;rtan och njurar,</div><div class="q1">han &#228;r en r&#228;ttf&#228;rdig Gud.</div><div class="q1"> 11Gud h&#229;ller min sk&#246;ld,</div><div class="q1">de redbara r&#228;ddar han.</div><div class="q1"> 12Gud &#228;r en r&#228;ttvis domare,</div><div class="q1">en Gud som alltid kan vredgas.</div><div class="q1"> 13Om n&#229;gon inte ger vika,</div><div class="q1">d&#229; slipar han sitt sv&#228;rd,</div><div class="q1">sp&#228;nner sin b&#229;ge och siktar,</div><div class="q1"> 14h&#229;ller d&#246;dens vapen redo</div><div class="q1">och g&#246;r sina pilar brinnande.</div><div class="q1"> 15Den mannen &#228;r dr&#228;ktig med ondska,</div><div class="q1">han g&#229;r havande med of&#228;rd,</div><div class="q1">och han f&#246;der l&#246;gn.</div><div class="q1"> 16Han gr&#228;ver en grop och g&#246;r den djup</div><div class="q1">men faller i egen f&#228;lla.</div><div class="q1"> 17Of&#228;rden drabbar honom sj&#228;lv,</div><div class="q1">v&#229;ldet kommer &#246;ver hans eget huvud.</div><div class="b"></div><div class="q1"> 18Jag vill tacka Herren f&#246;r hans r&#228;ttvisa dom</div><div class="q1">och lovsjunga Herrens, den H&#246;gstes, namn.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Discipleship Journal's läsplan "Book-at-a-Time"Smakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer