Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (December)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (Juli)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (November)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (Oktober)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans (Januari)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (September)

Låt oss läsa Bibeln tillsammans! (Juni)

Dela Jesus Även Efter Julen

Hymn: Nåd i Din Berättelse

Övervinn Rädslan Att Dela Din Tro

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGEN">
 <div class="chapter ch37" data-usfm="GEN.37">
 <div class="label">37</div><div class="s">Josef och hans br&#246;der</div><div class="p"> 1Jakob bosatte sig i det land d&#228;r hans far hade bott, i Kanaan.</div><div class="p"> 2Detta &#228;r ber&#228;ttelsen om Jakob och hans sl&#228;kt.</div><div class="p">N&#228;r Josef var sjutton &#229;r vallade han f&#229;ren tillsammans med sina br&#246;der; som pojke brukade han vara med s&#246;nerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Allt ont som ber&#228;ttades om dem f&#246;rde han vidare till fadern. 3Israel &#228;lskade Josef mer &#228;n alla sina andra s&#246;ner, han hade ju f&#229;tt honom p&#229; gamla dagar. Han hade l&#229;tit g&#246;ra en fotsid dr&#228;kt &#229;t honom. 4Men n&#228;r br&#246;derna s&#229;g att deras far &#228;lskade Josef mer &#228;n alla sina andra s&#246;ner greps de av hat och kunde inte tala v&#228;nligt med honom.</div><div class="p"> 5En g&#229;ng hade Josef en dr&#246;m. N&#228;r han ber&#228;ttade den f&#246;r sina br&#246;der blev deras hat &#228;nnu starkare. 6&#187;H&#246;r vad jag har dr&#246;mt&#171;, sade han. 7&#187;Vi var ute p&#229; &#229;kern och band k&#228;rvar, och min k&#228;rve reste sig och stod uppr&#228;tt och era k&#228;rvar st&#228;llde sig i en ring och bugade sig f&#246;r min k&#228;rve.&#171; 8D&#229; sade br&#246;derna: &#187;Skall du bli kung &#246;ver oss? Skall du h&#228;rska &#246;ver oss?&#171; Och deras hat blev &#228;nnu starkare p&#229; grund av hans dr&#246;mmar och hans prat.</div><div class="p"> 9Sedan hade han en annan dr&#246;m som han ber&#228;ttade f&#246;r sina br&#246;der. &#187;Jag har haft en dr&#246;m igen&#171;, sade han. &#187;Jag dr&#246;mde att solen och m&#229;nen och elva stj&#228;rnor bugade sig f&#246;r mig.&#171; 10Men n&#228;r han ber&#228;ttade detta f&#246;r sin far och sina br&#246;der tillr&#228;ttavisade fadern honom: &#187;Vad &#228;r det f&#246;r en dr&#246;m! Skall vi komma och buga oss till jorden f&#246;r dig, jag och din mor och dina br&#246;der?&#171; 11Br&#246;derna retade sig p&#229; honom, men hans far kunde inte gl&#246;mma vad han hade sagt.</div><div class="p"> 12En g&#229;ng n&#228;r Josefs br&#246;der var borta och vallade faderns f&#229;r vid Shekem 13sade Israel till Josef: &#187;Du vet att dina br&#246;der &#228;r med f&#229;ren vid Shekem, och nu t&#228;nker jag skicka dig till dem.&#171; &#8212; &#187;Ja, far&#171;, svarade han, 14och Israel fortsatte: &#187;Se efter om allt &#228;r som det skall med dina br&#246;der och med f&#229;ren och kom sedan tillbaka och ber&#228;tta f&#246;r mig.&#171; Och Israel skickade i v&#228;g honom fr&#229;n Hebrondalen.</div><div class="p">N&#228;r Josef kom fram till Shekem 15och irrade omkring p&#229; f&#228;lten d&#228;r m&#246;tte han en man som fr&#229;gade: &#187;Vad letar du efter?&#171; &#8212; 16&#187;Jag letar efter mina br&#246;der&#171;, svarade Josef. &#187;Kan du tala om f&#246;r mig var de vallar f&#229;ren?&#171; 17Mannen sade: &#187;De har gett sig i v&#228;g h&#228;rifr&#229;n, jag h&#246;rde dem s&#228;ga att de skulle till Dotan.&#171; Josef f&#246;ljde d&#229; efter sina br&#246;der och fann dem i Dotan.</div><div class="p"> 18Br&#246;derna s&#229;g Josef p&#229; l&#229;ngt h&#229;ll, och innan han kom fram till dem b&#246;rjade de smida planer p&#229; att d&#246;da honom. 19De sade till varandra: &#187;Titta, d&#228;r har vi v&#229;r dr&#246;mmare! 20Kom s&#229; d&#246;dar vi honom! Vi kastar honom i en brunn och s&#228;ger att han har blivit upp&#228;ten av ett vilddjur. D&#229; f&#229;r vi se vad det blir av hans dr&#246;mmar!&#171; 21Men n&#228;r Ruben h&#246;rde detta f&#246;rs&#246;kte han r&#228;dda honom fr&#229;n de andra och sade: &#187;Nej, vi f&#229;r inte sl&#229; ihj&#228;l honom!&#171; 22Och Ruben sade till dem: &#187;Spill inget blod! Kasta honom i brunnen h&#228;r ute i &#246;knen, men skada honom inte!&#171; Han ville n&#228;mligen r&#228;dda honom fr&#229;n de andra f&#246;r att sedan kunna f&#246;ra honom tillbaka till hans far.</div><div class="p"> 23N&#228;r Josef kom fram till sina br&#246;der slet de av honom hans dr&#228;kt, den fotsida dr&#228;kt som han hade p&#229; sig. 24Sedan tog de honom och kastade honom i brunnen. Brunnen var tom, d&#228;r fanns inget vatten. 25N&#228;r de sedan hade slagit sig ner f&#246;r att &#228;ta fick de syn p&#229; en karavan med ismaeliter; de kom fr&#229;n Gilead och deras kameler var lastade med ladanum, balsam och mastix som skulle f&#246;ras ner till Egypten. 26Juda sade d&#229; till sina br&#246;der: &#187;Vad har vi f&#246;r gl&#228;dje av att d&#246;da v&#229;r bror och tvingas d&#246;lja v&#229;rt brott? 27Kom s&#229; s&#228;ljer vi honom till ismaeliterna. D&#229; beh&#246;ver inte vi bruka v&#229;ld mot honom &#8212; det &#228;r ju &#228;nd&#229; v&#229;r egen bror.&#171; Och br&#246;derna r&#228;ttade sig efter honom.</div><div class="p"> 28N&#229;gra midjanitiska k&#246;pm&#228;n som kom f&#246;rbi drog upp Josef ur brunnen. De s&#229;lde Josef f&#246;r tjugo siklar silver till ismaeliterna, och dessa tog med sig Josef till Egypten.</div><div class="p"> 29N&#228;r Ruben kom tillbaka till brunnen uppt&#228;ckte han att Josef inte var d&#228;r. D&#229; rev han s&#246;nder sina kl&#228;der 30och &#229;terv&#228;nde till br&#246;derna. &#187;Pojken &#228;r borta&#171;, ropade han, &#187;vad skall jag ta mig till?&#171;</div><div class="p"> 31Br&#246;derna tog Josefs fotsida dr&#228;kt, slaktade en bock och doppade dr&#228;kten i blodet. 32Sedan skickade de dr&#228;kten till sin far och sade: &#187;Den h&#228;r har vi hittat. Se efter om det &#228;r din sons dr&#228;kt.&#171; 33Han s&#229;g p&#229; den och sade: &#187;Det &#228;r hans! Min son &#228;r upp&#228;ten av ett vilddjur, Josef &#228;r ihj&#228;lriven!&#171; 34Och Jakob rev s&#246;nder sina kl&#228;der, han band s&#228;cktyg kring h&#246;fterna och s&#246;rjde sin son under l&#229;ng tid. 35Alla hans s&#246;ner och d&#246;ttrar kom f&#246;r att tr&#246;sta honom, men han ville inte l&#229;ta sig tr&#246;stas utan sade: &#187;Jag skall s&#246;rja min son tills jag sj&#228;lv stiger ner i d&#246;dsriket.&#171; S&#229; begr&#228;t hans far honom.</div><div class="p"> 36I Egypten s&#229;lde midjaniterna Josef till Potifar, hovman hos farao och bef&#228;lhavare f&#246;r livgardet.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGEN">
 <div class="chapter ch38" data-usfm="GEN.38">
 <div class="label">38</div><div class="s">Juda och Tamar</div><div class="p"> 1Vid denna tid l&#228;mnade Juda sina br&#246;der och sl&#246;t sig till en man i Adullam som hette Hira. 2D&#228;r m&#246;tte han dottern till en kanaan&#233; som hette Shua, och henne tog han till hustru. Han l&#229;g med henne, 3och hon blev havande och f&#246;dde en son, som fick namnet Er. 4Hon blev &#229;ter havande och f&#246;dde en son, som hon gav namnet Onan. 5Och hon f&#246;dde &#228;nnu en son, som hon gav namnet Shela; hon befann sig i Kesiv n&#228;r hon f&#246;dde honom.</div><div class="p"> 6Juda tog en hustru &#229;t sin f&#246;rstf&#246;dde son Er; hon hette Tamar. 7Men Er, Judas f&#246;rstf&#246;dde, v&#228;ckte Herrens misshag, och Herren d&#246;dade honom. 8D&#229; sade Juda till Onan: &#187;G&#229; till din brors hustru och g&#246;r din sv&#229;gerplikt mot henne och skaffa avkomma &#229;t din bror.&#171; 9Men Onan visste att barnet inte skulle r&#228;knas som hans, och var g&#229;ng han l&#229;g med sin brors hustru l&#228;t han sin s&#228;d spillas p&#229; marken f&#246;r att slippa skaffa barn &#229;t sin bror. 10D&#228;rmed v&#228;ckte han Herrens misshag, och d&#228;rf&#246;r d&#246;dade Herren ocks&#229; honom. 11D&#229; sade Juda till sin sv&#228;rdotter Tamar: &#187;Nu f&#229;r du bo som &#228;nka i din fars hus tills min son Shela blir vuxen.&#171; Han var r&#228;dd att ocks&#229; Shela skulle d&#246;, liksom hans br&#246;der. S&#229; flyttade Tamar hem till sin far.</div><div class="p"> 12Tiden gick, och Shuas dotter, Judas hustru, dog. N&#228;r sorgetiden var &#246;ver gick Juda en dag tillsammans med sin v&#228;n Hira i Adullam upp till Timna f&#246;r att vara med om f&#229;rklippningen. 13N&#228;r Tamar fick h&#246;ra att hennes sv&#228;rfar skulle g&#229; till f&#229;rklippningen i Timna 14lade hon av sig &#228;nkekl&#228;derna, satte p&#229; sig en sl&#246;ja och sminkade sig. Sedan satte hon sig vid porten till Enajim, som ligger p&#229; v&#228;gen mot Timna. Hon hade f&#246;rst&#229;tt att man inte skulle ge henne till hustru &#229;t Shela, fast&#228;n han nu var vuxen.</div><div class="p"> 15N&#228;r Juda fick syn p&#229; henne trodde han att det var en prostituerad, eftersom hon var besl&#246;jad. 16Och han gick bort till henne d&#228;r hon satt vid v&#228;gkanten. &#187;L&#229;t mig ligga med dig&#171;, sade han; han visste inte att det var hans sv&#228;rdotter. Hon sade: &#187;Vad betalar du f&#246;r det?&#171; 17Juda svarade: &#187;Jag skickar en killing ur min hjord.&#171; &#8212; &#187;D&#229; f&#229;r du ge mig en pant tills du har skickat den&#171;, sade hon. 18&#187;Vad skall du ha i pant?&#171; fr&#229;gade han. Hon svarade: &#187;Ditt sigill och sigillsnodden och staven du har i handen.&#171; Han gav henne vad hon beg&#228;rde och l&#229;g sedan med henne, och hon blev havande. 19Hon gick d&#228;rifr&#229;n, lade av sig sl&#246;jan och tog p&#229; sig &#228;nkekl&#228;derna.</div><div class="p"> 20Juda skickade &#246;ver killingen med sin v&#228;n fr&#229;n Adullam f&#246;r att f&#229; tillbaka panten av kvinnan, men han kunde inte finna henne. 21Han fr&#229;gade folk p&#229; platsen: &#187;Var &#228;r den d&#228;r tempelflickan som h&#229;ller till vid v&#228;gen i Enajim?&#171; De svarade: &#187;H&#228;r har inte varit n&#229;gon tempelflicka.&#171; 22Han kom tillbaka till Juda och ber&#228;ttade att han inte kunnat finna henne och att folket p&#229; platsen f&#246;rnekade att det hade varit n&#229;gon tempelflicka d&#228;r. 23Juda sade: &#187;D&#229; f&#229;r hon v&#228;l beh&#229;lla panten. Bara nu inte detta drar skam &#246;ver oss. Jag skickade i alla fall den h&#228;r killingen, fast du inte kunde finna henne.&#171;</div><div class="p"> 24Omkring tre m&#229;nader senare sade man till Juda: &#187;Din sv&#228;rdotter Tamar har horat, och nu &#228;r hon med barn.&#171; D&#229; sade Juda: &#187;F&#246;r ut henne, hon skall br&#228;nnas!&#171; 25Men n&#228;r hon f&#246;rdes ut skickade hon bud till sin sv&#228;rfar och l&#228;t s&#228;ga: &#187;&#196;garen till de h&#228;r sakerna &#228;r far till mitt barn. Se efter vems det h&#228;r &#228;r: sigillet, snodden och staven.&#171; 26Juda k&#228;nde igen dem. &#187;Hon har r&#228;tten p&#229; sin sida&#171;, sade han, &#187;eftersom jag inte gav henne &#229;t min son Shela.&#171; Men han l&#229;g aldrig mer med henne.</div><div class="p"> 27N&#228;r det var tid f&#246;r henne att f&#246;da visade det sig att hon skulle f&#229; tvillingar. 28Vid f&#246;rlossningen stack f&#246;rst en hand ut. D&#229; tog barnmorskan ett r&#246;tt band och kn&#246;t kring handen. &#187;Han kom f&#246;rst&#171;, sade hon. 29Men han drog tillbaka handen, och hans bror kom fram. D&#229; sade hon: &#187;S&#229; du bryter fram!&#171; Och han fick namnet Peres. 30D&#228;refter kom hans bror, han som hade det r&#246;da bandet kring handen, och han fick namnet Serach.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGEN">
 <div class="chapter ch39" data-usfm="GEN.39">
 <div class="label">39</div><div class="s">Josef hos Potifar</div><div class="p"> 1Josef hade f&#246;rts ner till Egypten, d&#228;r Potifar, hovman hos farao och bef&#228;lhavare f&#246;r livgardet, en egypter, k&#246;pte honom av ismaeliterna, som hade f&#246;rt honom dit. 2Herren var med Josef och allting lyckades f&#246;r honom. Han fick g&#246;ra tj&#228;nst hemma hos sin egyptiske husbonde, 3som s&#229;g att Herren var med Josef och l&#228;t honom lyckas i allt han f&#246;retog sig. 4Josef vann hans v&#228;lvilja och blev hans personlige tj&#228;nare. Egyptern gav honom ansvaret f&#246;r sitt hus och l&#228;mnade allt han &#228;gde i Josefs v&#229;rd. 5Fr&#229;n den stund han gett honom ansvaret f&#246;r sitt hus och f&#246;r allt han &#228;gde v&#228;lsignade Herren egypterns hus f&#246;r Josefs skull. Herrens v&#228;lsignelse vilade &#246;ver allt han &#228;gde, b&#229;de hans hem och hans &#228;gor. 6Han &#246;verl&#228;t allt han &#228;gde i Josefs v&#229;rd, och med honom i sin tj&#228;nst beh&#246;vde han inte bekymra sig om annat &#228;n maten han skulle &#228;ta.</div><div class="p">Josef var v&#228;lv&#228;xt och vacker. 7Efter en tid b&#246;rjade husbondens hustru kasta sina blickar p&#229; honom. &#187;Ligg med mig&#171;, sade hon. 8Men Josef avvisade henne och sade: &#187;Min husbonde har l&#228;mnat alla bekymmer i huset &#229;t mig och anf&#246;rtrott allt han &#228;ger i min v&#229;rd. 9H&#228;r i huset har han inte mer att s&#228;ga till om &#228;n jag, han nekar mig ingenting &#8212; utom dig, eftersom du &#228;r hans hustru. Hur skulle jag d&#229; kunna handla s&#229; illa och synda mot Gud?&#171; 10Och fast hon dag ut och dag in f&#246;rs&#246;kte &#246;vertala honom, lyssnade han inte p&#229; henne och ville inte ligga med henne och vara henne n&#228;ra.</div><div class="p"> 11En dag kom han som vanligt in i huset f&#246;r att sk&#246;ta sitt arbete, och ingen av husets folk var inne. 12D&#229; h&#246;gg hon tag i hans mantel och sade: &#187;Ligg med mig!&#171; Men han l&#228;mnade manteln i hennes hand och sprang sin v&#228;g. 13N&#228;r hon s&#229;g att han l&#228;mnade manteln och flydde 14ropade hon p&#229; husets folk och sade till dem: &#187;Se bara, han har tagit hit en hebr&#233; som vill roa sig p&#229; v&#229;r bekostnad. Han kom och ville ligga med mig. Men jag skrek s&#229; h&#246;gt jag kunde, 15och n&#228;r han h&#246;rde hur jag ropade och skrek l&#228;mnade han kvar sin mantel och sprang sin v&#228;g.&#171;</div><div class="p"> 16Hon l&#228;t sedan hans mantel ligga kvar tills hans husbonde kom hem. 17D&#229; upprepade hon sin ber&#228;ttelse f&#246;r honom: &#187;Den hebreiske slaven som du har tagit hit, han kom in till mig och ville roa sig. 18Men jag ropade och skrek, och d&#229; l&#228;mnade han kvar sin mantel och flydde.&#171; 19N&#228;r husbonden h&#246;rde sin hustru ber&#228;tta om hur hans slav hade burit sig &#229;t mot henne fylldes han av vrede. 20Husbonden l&#228;t gripa honom och s&#228;tta honom i det f&#228;ngelse d&#228;r kungens f&#229;ngar h&#246;lls insp&#228;rrade.</div><div class="s">Josef tyder tv&#229; hovm&#228;ns dr&#246;mmar</div><div class="p">S&#229; satt nu Josef i f&#228;ngelse. 21Men Herren var med honom och l&#228;t honom m&#246;ta barmh&#228;rtighet. Han gjorde f&#228;ngelsechefen v&#228;nligt st&#228;md mot honom, 22och denne l&#228;t Josef f&#229; uppsikt &#246;ver alla f&#229;ngarna i f&#228;ngelset och ha hand om allt som skulle g&#246;ras d&#228;r. 23F&#228;ngelsechefen beh&#246;vde inte ha n&#229;gon tillsyn &#246;ver det som anf&#246;rtrotts Josef, eftersom Herren var med honom. Och Herren l&#228;t honom lyckas i allt han f&#246;retog sig.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkPSA">
 <div class="chapter ch13" data-usfm="PSA.13">
 <div class="label">13</div><div class="s">Psalm 13</div><div class="p"> 1F&#246;r k&#246;rledaren. En psalm av David.</div><div class="b"></div><div class="q1"> 2Hur l&#228;nge skall du gl&#246;mma mig, Herre?</div><div class="q1">Hur l&#228;nge skall du d&#246;lja ditt ansikte?</div><div class="q1"> 3Hur l&#228;nge skall tankarna mala,</div><div class="q1">mitt hj&#228;rta &#228;ngslas dag efter dag?</div><div class="q1">Hur l&#228;nge skall min fiende triumfera?</div><div class="q1"> 4Se p&#229; mig, svara mig, Herre, min Gud!</div><div class="q1">Ge ny glans &#229;t mina &#246;gon,</div><div class="q1">l&#229;t mig inte somna in i d&#246;den,</div><div class="q1"> 5l&#229;t inte min fiende s&#228;ga att han besegrat mig,</div><div class="q1">mina ov&#228;nner jubla &#246;ver mitt fall.</div><div class="b"></div><div class="q1"> 6Jag litar p&#229; din godhet,</div><div class="q1">mitt hj&#228;rta skall jubla &#246;ver din hj&#228;lp.</div><div class="q1">Jag vill sjunga till Herrens &#228;ra,</div><div class="q1">ty han &#228;r god mot mig.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Discipleship Journal's läsplan "Book-at-a-Time"Smakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer