Ett glädjeskuttSmakprov

Folket av Juda var på väg att bli attackerade av en hänsynslös och enorm fiende. De hade samlats i Guds Hus för att be och söka hjälp från Herren. Med andlös förväntan väntade hela landets befolkning på ett Ord från Gud. Skulle de alla bli slaktade? Skulle deras hus brännas upp och plundras? Skulle deras fruar och döttrar bli våldtagna?

Då plötsligt kom Herrens Ande över Jahasiel, en ättling till Asaf. Jahasiel var en lovsångsledare! Hans familj hade lett lovsång i minst sex generationer och vid detta vägskäl i historien talade Gud till Jahasiel, "Var inte rädda! Ni behöver inte oroa er för striden är inte er utan Herrens! Ni behöver bara stå i tro!"

Samma ord ekar genom tiderna från Jahasiels läppar ända till ditt hjärta. Gud är på din sida och Han kommer att strida för dig idag. Samma Gud som delade Röda havet är på din sida! Den Gud som fällde Goliat genom Davids hand kommer att strida för dig! Samma Gud som stängde lejonens gap för Daniel håller ditt liv i sin hand.

Och vad gjorde kung Josafat sen? Han föll ner inför Gud och tillbad. Det tycker jag låter som det rätta att göra, eller vad säger du? När du möter en fiende som är ute efter ditt liv vill du nog göra som denna jordiske kung gjorde. Han föll ner på sitt ansikte inför Herren och tillbad. Om det var bra nog för Josafat, är det bra nog för oss idag. Detta har inget att göra med om du är baptist, pingstvän, luteran, karismatiker, stadskyrklig eller vad du än vill kalla dig. Jag har för avsikt att under varje dag i hela mitt liv spendera tid med näsan i marken i uppriktig tillbedjan. Det är en kraftfull och vinnande ställning! När du utkämpar en strid som är större än du klarar av, är det en strategisk position, för på knä är du skapad för att vinna!

Och vad gjorde Josafat slutligen? Han stod upp och prisade Herren med en mycket stark röst! Jag lyssnar... är du villig att lovprisa med Josafat? Låt lovprisningarna ljuda... vi kommer att segra!