Immun mot fruktan Smakprov

Segern som övervann världen!

Bibeln säger: “Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.” (2 Tim 1:7) 

Det här bibelstället gör det tydligt att en ande av fruktan inte kommer från Gud. När fara hotar oss försöker rädsla klänga sig fast vid oss. Till och med vår kroppskemi förändras när vi känner på oss att en katastrof är på ingång, när våra omständigheter är dystra och mörka, eller när smärta blir överväldigande, och vårt naturliga svar är att vara orolig och rädd.

Så, vad gör kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande när den står ansikte mot ansikte med fruktan? Den tar bort dess dödsgrepp som försöker förlama oss. Fruktan kan komma, men den kan inte stanna och binda dem som tillhör Herren eftersom vi är övervinnare!

“för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.” (1 Joh 5:4) 

“Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand.” (Jes 41:10) 

Jesus sa: “Var inte rädd. Bara tro.” (Luk 8:50). 

Bibelns största illustration av rädsla och otro varade i fyrtio år när Israels stammar campade ute i öknen. Även om deras vandringar tog dem nära gränsen till det förlovade landet, trodde de inte att de kunde gå över den därför att de redan hade gett efter för fruktan. De visste att det var deras rätt att inta landet, eftersom Gud hade gett det till dem, men deras tro hade en dödlig sjukdom — rädslan som hade svept sig omkring den lilla tro som fanns i deras hjärtan. Deras tro var värdelös så länge de fruktade, vilket gjorde att de flesta av dem aldrig nådde det förlovade landet. De klagade över sin situation, men hade inte tillräckligt med tro för att förändra den. De gnällde istället för att gå in och njuta av landets alla läckerheter.

Mose skickade tolv spejare från varje stam i Israel för att spionera på Kanaans land som Herren hade beordrat (4 Mos 13). När de kom tillbaka hade spejarna två mycket olika rapporter. Det slutade med att tio av dem föll offer för otro och modlöshet, och två var fulla av tro och mod att gå framåt och inta landet. Detta är förmodligen ett normalt genomsnitt — två av tolv tror och får vad Gud har för dem. Resten önskar bara och dör, och får aldrig tag på det. Det kommer alltid att finnas fler av dem som är fulla av rädsla än de som är fulla av tro… vad väljer du?