Kärleken är en personSmakprov

Kärleken "...beter sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp" Första Korintierbrevet 13:5 SBF15

Att vara irriterad, är det ett tecken på att man inte älskar? Wow! Guds kärlek är en stark norm.

Irritation blir synlig i vårt kroppsspråk och sipprar ut från våra attityder, men irritation blir mest påfallande i våra ord. En irritation är en utlösare, ett rött ljus, ett larm som talar om för oss att det är dags att använda Andens kraft till självkontroll och hålla tillbaka hårda ord. Kärleken väljer att stå över irritationen.

Att vara kränkt är en starkare känsla – en irritation som har gått djupt och slagit rot. Tyvärr sker de flesta kränkningarna i våra närmaste relationer. Smärtsamma ord som blir sagda, grova handlingar som utförs; och kränkningen blir en sten som du tar upp och bär, vilket sårar ditt hjärta och skadar din relation.

Våra sår har vanligtvis ett ansikte och det är dit vi riktar vår ilska. Vi behöver något påtagligt, någon som vi kan se och rikta vår kränkta känsla och besvikelse mot. I vårt inre spelar vi upp händelsen och återupplever det som gjorde ont, och vi undrar om vi kunde ha sagt eller gjort något annorlunda. Vi blir fångade i ett cirkulärt tankemönster som för oss tillbaka till ögonblicket när vi blev kränkta. Vårt sinne och våra tankar förtärs av det som har hänt och som inte kan ändras. Vi kan inte förstå det, så vi försöker resonera oss genom ångesten och försöker komma på hur rättvisa kan skipas. Men våra resonemang kommer inte att kunna ta bort smärtan. Kränkningen fördjupas, ofta i en spiral av bitterhet.

Bitterhet och förbittring frodas i vår värld. Åsikter har blivit skiljelinjer snarare än öppna diskussionsplatser. Vi har förlorat förmågan att respektera några andra synpunkter än vår egen.

Hur kan vi släppa våra kränkningar och älska dem som har skadat oss?

Det enda sättet att bli befriad från en kränkning är genom att ta fram den i ljuset, genom att erkänna händelsen som verklig och namnge den. Frigör dig sedan från din börda genom att släppa de tunga, försvagande stenarna i Guds händer som en handling i tro på honom. Kom ihåg att han inte är blind för vad som hände. Rättvisan är i hans hand och den skipas enligt hans tidtabell. Be Gud att ersätta smärtan från dina tidigare sår med sin helande närvaro. Ta emot hans kärlek i utbyte mot din smärta.

En kränkning splittrar, men kärleken är som en bro. Kärleken höll Jesus kvar vid bordet med sin förrädare. Kärleken tvättade även förrädarens fötter. (Johannesevangeliet 13)

Att förlåta irritation och kränkning är en praxis som vi behöver tillämpa om och om igen, eftersom sann förlåtelse sällan sker omedelbart. Men kärleken är alltid närvarande – Gud med oss.

När du tänker på kränkningen, fråga dig själv hur Gud ser på din förövare. En enkel men effektiv fråga, som har hjälpt mig när jag har blivit sårad, är: Skulle jag vilja att den andra personen får leva för evigt skild från kärleken? Att föreställa mig själv med dem i paradiset hjälper mig att hitta medkänsla och förändrar mitt hjärta. De smärtsamma minnena finns kvar, men de har inte längre makt över mig.

Bjud in den helige Ande i ditt hjärta och sinne när du ber, "Herre, precis som du förlät dem som förrådde dig, spottade på dig och sände dig till din död, ber jag dig att förlåta den här personen som har sårat mig. De kanske inte ens vet vilken djup smärta det orsakade mig. Jag ber dig påbörja ett förlåtelseverk i mig för att läka den skada och den smärta som finns i mitt hjärta. Förnya mitt sinne när jag nu fokuserar på dig snarare än på min smärta. Tack för din stora kärlek till mig”.

"Den som skyler en synd främjar kärlek" Ordspråksboken 17:9 SFB15