Gud älskar mig djupt trots allt

Under rörelsen i det nya livet med Fadern, kan nästa uppvaknande kännas mer som ett steg bakåt än ett steg framåt. Gud erbjuder dig något du vill ha och behöver—ett välkommen hem. Men något i dig kanske håller tillbaka. Att bli välkomnad hem av din himmelske Fader och får ta emot familjen—utan ifrågasättanden—kan tyckas helt orealistiskt för någon som har vandrat så långt och så länge.

Vi kallar denna etapp av din resa ditt Uppvaknande till kärlek. Vid det här laget börjar vi med att säga, “jag förtjänar inte detta.” Guds acceptans är bara för otrolig. Men när det Gud säger och gör är helt tvärtom mot vad vi tror vi förtjänar, får den mest fantastiska insikten att: “Gud älskar mig djupt trots allt.”

Du kan förstå varför vi säger att en andlig dragkamp följer vår hemkomst. Vi har en uppsättning övertygelser om oss själva, och Gud har en annan. Vi tittar på vårt förflutna fyllt av misslyckanden och skam, och han tittar på vem vi är med kärlek och medkänsla.

Det är därför detta uppvaknande är ett stort genombrott. Vi inser, kanske för första gången, att ingen av oss förtjänar en andra chans, ingen av oss förtjänar att bli förlåten, och vi förtjänar definitivt inte att bli älskade villkorslöst. Men det gör vi! Du gör det! Du har inte gjort dig förtjänt, men Gud ger kärleken till dig ändå.

Om du är som de flesta av oss, så vet du allt om skammens röst. Skammen viskar, “Du har spelar ingen roll” och “Du är inte värd att älskas.” Skammen skriker, “Det får inga fler chanser!” Skam ger självfördömelse, och när vi initialt får nåd, kommer vi på oss själva med att upprepa, “jag förtjänar inte detta.”

Låt inte dina tidigare misstag och misslyckanden definiera dig. Det är skammens röst. Du är inte vad du tidigare har gjort eller inte gjort. Du är inte vad andra har gjort mot dig. Du är den som Gud säger att du är. Hans barn.

Känner du en andlig dragkamp inom dig? Om så är fallet, hur skulle du beskriva den?