Psaltaren 68:1-35
Psaltaren 68:1-35 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren. En psalm, en sång av David. Gud står upp, hans fiender skingras, de som hatar honom flyr för hans ansikte. Som rök drivs bort, fördrivs de av dig, som vaxet smälter av eld, förgås de ogudaktiga inför Gud. Men de rättfärdiga är glada, de fröjdar sig inför Gud och jublar av glädje. Sjung till Guds ära, prisa hans namn! Bered väg för honom som drar fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, gläd er inför honom. Gud i sin heliga boning är de faderlösas fader och änkors försvarare, en Gud som ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka. Men de upproriska måste bo i en öken. Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, sela, då bävade jorden, då strömmade regn ner från himlen inför Gud, själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud. Ett nåderikt regn lät du falla, Gud, när din egendom var uttorkad, gav du den nytt liv. Din skara fick bo där. I din godhet, Gud, sörjde du för de betryckta. Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet: "Härskarornas kungar flyr, de flyr, husmodern där hemma får dela bytet. Vill ni då ligga stilla inom era inhägnader? Duvans vingar är täckta med silver och hennes fjädrar med skimrande guld. När den Allsmäktige skingrade kungarna i landet, föll snö på Salmon." Basans berg är Guds berg, ett berg med höga toppar är Basans berg. Varför, ni höga berg, ser ni ner på det berg som Gud har utvalt till sin boning? HERREN skall bo där för alltid. Guds vagnar räknas i tiotusental, tusen och åter tusen. Herren är bland dem i helighet som på Sinai. Du steg upp i höjden, du tog fångar, du fick gåvor bland människorna, ja, till och med upproriska människor, för att du, HERRE, vår Gud, skulle bo där. Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning. Sela. Gud är för oss en Gud som frälsar, hos HERREN Herren finns räddning från döden. Ja, Gud krossar sina fienders huvuden, den håriga hjässan på den som framhärdar i synd. Herren säger: "Från Basan skall jag hämta dem, jag skall hämta upp dem från havets djup. Då kan du tvätta din fot i blod och dina hundars tunga kan få sin del av fienderna." Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds och konungs tåg inne i helgedomen. Främst går sångare, harpospelare följer efter mitt ibland jungfrur som slår på pukor. Lova Gud i församlingarna, lova Herren, ni från Israels källa. Där går Benjamin, den yngste, han anför dem. Där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar. Din Gud har bestämt din styrka. Stärk, Gud, vad du har gjort för oss. Från ditt tempel i Jerusalem skall kungar bära fram gåvor till dig. Straffa odjuret i vassen, tjurarnas hop och deras kalvar. Ödmjukt skall folken hylla dig med silverstycken. Han skingrar de folk som vill ha krig. Mäktiga män skall komma från Egypten, Nubien skall skyndsamt räcka ut sina händer till Gud. Ni riken på jorden, sjung till Guds ära, lovprisa Herren, sela, honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Se, han låter sin röst höras, en mäktig röst. Ge Gud makten, hans majestät är över Israel, hans makt är i skyarna.
Psaltaren 68:1-35 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom. Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi. Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat. Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom. Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning; En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra. Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; Sela. Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är. Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du; Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet. Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara. Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet. När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra. När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är. Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg. Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga. Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai. Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der. Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. Sela. Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar. Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder. Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta. Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka. Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går. De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor. Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn. Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar. Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk. För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker. Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga. De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud. I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. Sela. Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft. Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn. Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.
Psaltaren 68:1-35 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren; av David; en psalm, en sång. Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte. Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte. Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje. Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom; de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning, en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken. Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela, då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds. Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du. Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud. Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje: »Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte. Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld. När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.» Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg. Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid? Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen. Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud. Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela. Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden. Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld. Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp, så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.» Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen. Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor. Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn. Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar. Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss. I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig. Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig. De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna. I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela, honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst. Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna. [ (Psalms 68:36) Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud! ]
Psaltaren 68:1-35 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Gud reser sig, hans fiender skingras, de som hatar honom flyr för hans ansikte. Som rök driver bort fördriver du dem, som vax smälter för eld förgås de gudlösa inför Gud. Men de rättfärdiga gläder sig, de jublar inför Gud och fröjdas av glädje. Sjung till Gud, lovsjung hans namn, bana väg för honom som drar fram genom öknarna! HERREN är hans namn, jubla inför honom, de faderlösas fader och änkornas försvarare, Gud i sin heliga boning. Gud ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka. Men de upproriska bor i en öken. Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela då bävade jorden, då strömmade regn från himlen inför Gud, själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud. Rikligt regn lät du falla, Gud, din trötta egendom gav du kraft. Din skara fick bo där, du sörjde för de svaga i din godhet, Gud. Herren låter ordet höras, en här av kvinnor bär glädjebudet: "Härarnas kungar flyr, de flyr och husmodern delar bytet! Ska ni då ligga stilla i era fållor? Duvans vingar är täckta med silver och hennes fjädrar med skimrande guld. När den Allsmäktige skingrade kungarna i landet, föll snön över Salmon." Bashans berg är ett Guds berg, ett berg med höga toppar är Bashans berg. Ni höga berg, varför ser ni ner på berget som Gud har valt till sin boning? HERREN ska bo där för alltid. Guds vagnar är tiotusentals, tusen och åter tusen. Herren är mitt ibland dem, i helighet som på Sinai. Du steg upp i höjden, du tog fångar, du fick gåvor bland människorna, även de upproriska – för att du, HERRE vår Gud, skulle bo där. Lovad är Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning. Sela Gud är för oss en frälsningens Gud, hos Herren GUD finns en utväg från döden. Ja, Gud krossar sina fienders huvuden, den håriga hjässan hos den som framhärdar i synd. Herren säger: "Jag ska hämta dem från Bashan, hämta dem från havets djup, så att du får doppa din fot i blod och dina hundars tunga får sin del av fienderna." Gud, man ser ditt högtidståg, min Guds, min kungs tåg i helgedomen. Sångare går främst, harpspelare följer efter bland jungfrur som slår på tamburin. Lova Gud i församlingarna, lova HERREN, ni av Israels källa! Där går Benjamin, den yngste som leder dem, där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar. Gud, visa din styrka! Gud, stärk vad du gjort för oss! På grund av ditt tempel i Jerusalem ska kungar komma med gåvor till dig. Straffa odjuret i vassen, tjurarnas hop och folkens kalvar. Ödmjukt ska de hylla dig med silverstycken. Han skingrar de folk som vill ha krig. Sändebud ska komma från Egypten, Nubien ska skynda att sträcka sina händer till Gud. Jordens riken, sjung till Gud, lovsjung Herren, Sela honom som drar fram över himlen, urtidens himmel. Hör, han höjer sin röst, en mäktig röst! Ge Gud makten! Hans majestät är över Israel, hans makt är i skyarna.
Psaltaren 68:1-35 nuBibeln (NUB)
Gud reser sig och hans fiender skingras, de som hatar honom flyr från honom. Liksom rök förs bort av vinden blåses de bort av dig, som smält vax i eld utplånas de onda inför Gud. Men de rättfärdiga gläds inför Gud, de fröjdar sig och jublar av glädje. Sjung till Gud, sjung lovsång till hans namn! Hylla honom som rider på molnen! HERREN är hans namn! Gläd er inför honom! En far för de faderlösa, en änkornas försvarare är Gud i sin heliga boning, en Gud som ger de ensamma ett hem och för ut fångarna i frihet. Men de upproriska får bo i öknen. Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk och marscherade med det genom öknen, séla, då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner, inför Gud, Sinais Gud, inför Israels Gud. Du sände regn i överflöd, Gud, för att din uttorkade arvedel skulle blomstra igen. Din skara fick slå sig ner där, i din godhet tog du dig an de fattiga. Herren har gett sina befallningar, stor är härskaran av kvinnor som förkunnar det. Kungar och härar flyr, de flyr, och husfrun delar bytet i lägret. Ska ni då ligga stilla bland fållorna? Duvans vingar är täckta med silver, dess fjädrar med skimrande guld. När den Väldige skingrade kungarna, föll det snö på Salmon. Ett Guds berg är Bashan, ett berg med höga toppar är Bashan. Varför ser ni, höga toppar, med avund på det berg, där Gud har valt att bo, där HERREN ska bo i evighet? Guds vagnar var tiotusentals, tusen och åter tusen, Herren är bland dem i Sinais helighet. Du steg upp i höjden och tog fångar, du fick gåvor bland människorna, ja, till och med bland de upproriska människor, för att du, HERRE Gud, skulle bo där. Välsignad är Herren! Dag efter dag bär han vår börda. Gud är vår räddning. Séla Gud är för oss en Gud som frälser. HERREN, vår Herre, räddar oss från döden. Men sina fiender kommer Gud att krossa, det håriga huvudet på den som går vidare i synd. Herren säger: ”Från Bashan ska jag hämta dem, jag ska hämta dem från havets djup, så att du kan vada i blod, och dina hundar får slicka i sig sin del.” Gud, de ser ditt triumftåg, min Gud och kung, i helgedomen. Sångarna går först, och framför musikanterna går flickor som spelar på tamburiner. Lova Gud i församlingarna! Prisa HERREN, Israels källa! Där är Benjamins lilla stam, som leder dem, där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar. Visa din makt, Gud! Visa din styrka så som du gjort förut för oss! För ditt tempels skull i Jerusalem kommer kungarna till dig med sina gåvor. Tillrättavisa odjuret i vassen, tjurhjorden och folkens kalvar. Trampa ner dem med deras silvertackor, skingra de folk som gillar krig. De kommer med koppar från Egypten, Kush skyndar sig att sträcka ut sina händer mot Gud. Sjung till Gud, alla riken på jorden! Sjung lovsånger till Herren, séla, till honom som rider på de uråldriga himlarna och vars mäktiga stämma dundrar från skyn. Ge Gud makten! Hans majestät är över Israel, hans styrka i skyarna.
Psaltaren 68:1-35 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) David, en sång. ______ Gud (Elohim) reser sig (står upp), hans fiender förskingras de som är emot honom flyr från hans ansikte (hans närvaro). [De tre verben är desamma som i 4 Mos 10:35. Här anas också uppståndelsen, se vers 19.] Som rök driver bort [skingras för vinden] så fördriver du (skingrar du; knuffar du isär) dem [Hos 13:3], som vax smälter för eld [Mika 1:4]. De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte], men de rättfärdiga – de gläder sig. De [rättfärdiga] fröjdar sig inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte, i hans närvaro], de jublar i glädje! Sjung till Gud (Elohim), sjung [och spela] lovsånger till hans namn. Bana väg för (höj upp en sång till) honom som rider [far] fram genom öknarna (ökenvidderna, på stäpperna – hebr. arabah), hans namn är Herren [ordagrant: ”i Jah, hans namn”]. Jubla (triumfera, hoppa av glädje) inför honom. [Jah, som är en kortare form av Jahveh, betecknar att han alltid har existerat. Gud ledde Israels folk genom öknen med både eldstoden och molnstoden, och han leder även i dag sitt folk med den helige Ande. Versen har sin parallell med vers 34. Det är inte stormguden Baal som far fram i öknarna och rider på molnen – Gud gör det, se 5 Mos 33:26Jes 19:1. Nu kommer en närmare anledning till sången och glädjen:] En fader för de faderlösa och en änkornas försvarare (försvarsadvokat, domare) är Gud (Elohim) i sin heliga boning. [Han tar sig an de utsatta, för deras talan och dömer rättvist, se Jak 1:274:11-121 Tim 5:5.] Gud (Elohim) ger de ensamma ett hem [han inhyser/placerar dem i en familj] – för ut fångar (tjänare) i frihet (lycka, framgång, sång), men de som öppet trotsar (de som vänder sig bort; de som är envisa och gör uppror) [är ovilliga att förändras] får bo i öknen (en torr öde vildmark). [1 Tim 5:6] Gud (Elohim), när du drog ut framför ditt folk, när du marscherade fram i ödemarken … [Här avbryts meningen för att ge tid för eftertanke.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [När Gud marscherade med sitt folk skedde följande:] Jorden bävade, ja, himlarna vräkte ner regn, inför Gud (Elohim), Sinais Gud, inför Gud (Elohim), Israels Gud. [Dom 5:4-5] Gud (Elohim), du lät ett ymnigt regn falla över ditt utvalda folk (ditt arv), när de var trötta så gav du dem styrka (du helade dem). Din skara (din militärtrupp) fick bo där [i det utlovade landet Israel], du försörjde de fattiga (ödmjuka) i din godhet, Gud (Elohim). Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) talade sitt ord. En stor mäktig armé av kvinnor sprider (proklamerar) de glada nyheterna: [Syftar antagligen på alla kvinnorna som dansade och lovsjöng Gud under ledning av Mirjam efter segern över Egyptens armé, se 2 Mos 15:20.] ”Kungarna som leder arméer flyr – de flyr! Kvinnorna hemma vid husen delar upp bytet. När ni ligger ner i era fårfållor [när ni är hemma i säkerhet, eller när ni är stilla], då ska ni glittra och glänsa i silver och glänsande guld [ni har fått ett stort segerbyte], ni ska vara helt övertäckta precis som duvorna täcks av sina vingar!” När den Allsmäktige (El Shaddaj) förskingrar kungarna där, som snö på Samon!” [Det finns ett berg som heter Samon nära Sikem (Shechem), se Dom 9:48. Detta område i Samarien får aldrig mycket snö och uttrycket skulle kunna motsvara något mycket ovanligt som ”snö i Saharaöknen”. Guds seger är oväntad och extraordinär. Etymologiskt kan ordet samon komma från, eller påminna om, ordet för ”mörk”. I kontrast till den vita rena snön så kan betydelsen i så fall vara: ”mörka berg täckta i vit snö”. Titeln ”El Shaddaj” förekommer bara här och i Ps 91:1 i Psaltaren. Ordets ursprung är okänt, men kan komma från ordet för att förgöra (hebr. sadad). Den kopplingen skulle kunna finnas här i hur Gud som ”förgör” förskingrar kungarna.] Berget Bashan [Hermon] är ett gudaberg [hebr. har elohim; även i betydelsen: ett upphöjt/majestätiskt berg], ett berg med många (höga, rundade) toppar [bergskedjan i Golanhöjderna, med början i Hermon med dess toppar]. [Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. Berget Bashan syftar troligtvis på berget Hermon. En av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön. Hebreiska ordet bashan betyder också orm och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se 5 Mos 3:8-11Jos 12:4-5.] Varför ser ni, berg med många (höga, rundade) toppar, med avund (hat, förakt) på berget [Sion, se Ps 48:39] som Gud (Elohim) valt till sin boning? Ja, Herren (Jahveh) ska bo där för alltid. Guds (Elohims) vagnar [för striden] är tiotusentals, tusen och åter tusen, Herren (Adonaj) är mitt ibland dem, i helighet som på Sinai. [Tankarna går till Egyptens militär med vagnar, se 2 Mos 14-15, men Guds härskara är större, se Ps 20:82 Kung 6:15-17.] Du for upp i höjden [himlen], du tog fångar (du förde bort fångar i fångenskap), du tog emot gåvor bland människor, ja, även bland de upproriska (som vände sig mot dig), för att du, Herre Gud (Jah Elohim), skulle bo där [i Sion]. [Versen citeras av Paulus i 2 Kor 2:14Ef 4:8.] Välsignad är Herren (Adonaj) [låt oss knäböja inför honom, ja, inympas i honom – hebr. barach]! Dag efter dag bär han oss [som en börda; med vår börda – han som tar hand om sitt folk], Gud (El) [den Mäktige] är vår frälsning (räddning). Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Det hebreiska ordet för välsigna (barach) kan även betyda att knäböja och att inympa.] Vår Gud (El) är en Gud (El) som befriar (Vår Gud är frälsningens Gud), ja, hos Herren (Jahveh), Herren (Adonaj) [den högste allsmäktige Guden] finns befrielse (räddning) från döden. Ja, han ska krossa (slå) sina fienders huvuden, den håriga kronan (skalpen) på den som går där i sin stora skuld. [Den håriga skalpen kan syfta på det barbariska eller demoniska utseendet på dessa fiender. Här kan man också ana ett uppfyllande av den urgamla profetian från 1 Mos 3:15.] Herren (Adonaj) säger: ”Från Bashan [Hermon, ormens plats, se vers 15] ska jag föra tillbaka dem, föra dem tillbaka från havets djup [som ofta representerar kaos], så att din fot kan stampa (bada) i blod, och dina hundars tunga kan ta del av [äta, slicka blodet från] fienderna.” [Upp 14:2019:17] Man såg din segermarsch (din väg, resa, intåg), Gud (Elohim), segermarschen av min Gud (El), min kung, i helighet! Sångarna främst, instrumenten [musiker på strängade instrument] sist, i mitten unga flickor som spelar på tamburiner. [2 Mos 15:20Dom 11:341 Sam 18:6] [Nu kommer en inbjudan att stämma in i lovsången:] Välsigna (prisa) Gud (Elohim) i den stora församlingen, Herren (Jahveh) – från Israels källa. [Israels folk har sitt ursprung från Gud som är livets källa, se Ps 36:10.] Där [i segertåget, se vers 25] går Benjamin, som är minst, som erövrare [som den som slog fienden], Juda ledare i den stora skaran (ordagrant ”en stor hög med stenar”), [tillsammans med] Sebulons ledare och Naftalis ledare. [Saul var från Benjamins stam, som var den ringaste, se 1 Sam 9:21. Sebulon och Naftalis land motsvarar övre och nedre Galileen, det område som det profeteras att Jesus skulle verka i, se Jes 9:1.] Gud (Elohim) har befallt din styrka [att du ska vara stark – Israel], var stark, O Gud (Elohim). Du som agerade (verkade) för oss från ditt tempel – upp till Jerusalem kommer kungar med gåvor till dig. Straffa (tillrättavisa) odjuret i vassen [Behemot, se Job 40:1016], tjurarnas hop och folkens kalvar. [Fientliga nationer liknas vid farliga djur.] Trampa ner dem som älskar silver, förskingra de folk som vill ha (finner nöje i) krig. De kommer med röda kläder (bronsartiklar) [eventuellt kan det betyda ”högt uppsatta personer” eller ”ambassadörer”] från Egypten, Kush [nuvarande Etiopien/Sudan] skyndar sig att sträcka fram sina händer. [För att prisa Gud eller skyndar hit för att ge gåvor.] Jordens riken, sjung till Gud (Elohim), spela till Herrens ära! Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Till honom som rider fram på himlarna, urtidshimlarna [se vers 5], där låter han sin röst höras, hans mäktiga röst. Ge Gud (Elohim) makten (erkänn att det är Gud som har kraften, makten och äran), vars majestät är över Israel, hans makt är i himlarna.
Psaltaren 68:1-35 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. Av David, en psalm, en sång. Gud reser sig, hans fiender skingras, hans motståndare flyr undan. Som röken virvlar bort, som vaxet smälter för elden förgås de onda inför Gud. Men de rättfärdiga gläds inför Gud, de fröjdar sig och jublar av glädje. Sjung till Guds ära, lova hans namn, hylla honom som rider på molnen! Herren är hans namn, jubla inför honom, de faderlösas fader, änkornas försvarare, Gud i sin heliga boning. Gud ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka, men upprorsmännen får bo i öknen. Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, då bävade jorden, då strömmade det från himlen, inför Gud, Sinais herre, inför Gud, Israels Gud. Ett ymnigt regn lät du falla, o Gud, ditt kraftlösa land gav du styrka. Där fick din skara bo, du sörjde för de arma i din godhet, o Gud. Herren har sagt sitt ord, en här av kvinnor sprider segerbudet. Kungar och härar flyr, de flyr, husfrun fördelar bytet. Skall ni då ligga stilla i fållorna? Duvans vingar är täckta av silver och fjädrarna av rödaste guld. När den Väldige skingrade kungarna föll det snö på Salmon. Mäktigt är Bashans berg, höga toppar har Bashans berg. Ni höga toppar, varför ser ni med avund på berget där Gud har valt att bo, där Herren vill bo för evigt? Guds vagnar var tusen och åter tusen, när Herren kom i helighet från Sinai. Du drog upp mot höjderna, du tog fångar, du fick gåvor från människor, också från upprorsmännen — du, Herre Gud, skulle bo där. Lovad vare Herren dag efter dag! Han bär vår börda, Gud är vår räddning. Vår Gud är en räddande gud, Herren, vår härskare, för oss bort från döden. Ja, Gud krossar huvudet på sina fiender, skallen på den som framhärdar i synd. Herren har sagt: Från Bashan skall jag hämta dem, jag skall hämta dem från havets djup, så att du kan vada i fiendens blod och hundarna får slicka i sig. Nu kommer ditt festtåg, o Gud, min Guds och konungs festtåg i helgedomen. Främst går sångare, sedan musikanter bland flickor som slår på tamburin. Lova Gud i tempelskaran, lova Herren, Israels källa. Där är Benjamin, den yngste, som anför dem, följet av Judas furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar. Visa din makt, o Gud, håll vid makt, o Gud, det du gjort för oss från ditt tempel i Jerusalem! Till dig kommer kungar med gåvor. Kväs odjuret i vassen, tjurhopen och folkens kalvar [---]. Skingra de folk som vill krig! Man kommer med brons från Egypten, man skyndar från Kush med gåvor till Gud. Jordens riken, sjung Guds lov, spela till Herrens ära! Han som rider på himlen, urtidens himmel — hör, han höjer sin röst, sin väldiga röst! Ära Gud i hans makt, han råder över Israel och härskar över skyarna.