Psaltaren 68
68
1En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. 2Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom. 3Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi. 4Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat. 5Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom. 6Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning; 7En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra. 8Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; Sela. 9Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är. 10Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du; 11Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet. 12Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara. 13Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet. 14När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra. 15När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är. 16Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg. 17Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga. 18Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai. 19Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der. 20Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. Sela. 21Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar. 22Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder. 23Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta. 24Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka. 25Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går. 26De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor. 27Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn. 28Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar. 29Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk. 30För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker. 31Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga. 32De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud. 33I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. Sela. 34Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft. 35Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn. Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.
Nu markerat:
Psaltaren 68: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in