Psaltaren 44:1-26
Psaltaren 44:1-26 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. Av Korachs ättlingar, en dikt. Vi har hört, o Gud, våra fäder har berättat för oss om dina gärningar på deras tid, dina dåd i forna dagar. Du fördrev andra folk men lät våra fäder slå rot, folken kuvade du, men dem lät du växa till. De tog inte landet med sitt svärd, deras egen kraft gav dem inte seger men din hand, din kraft och din gunst, ty du älskade dem. Du är min konung och min Gud, du skänker Jakob seger. Med din hjälp skall vi slå ner våra motståndare, i ditt namn trampa ner våra fiender. Jag litar inte till min båge, mitt svärd ger mig inte seger. Nej, du gav seger över våra fiender, du lät motståndarna stå där med skam. I Gud har vi alltid vår stolthet, ditt namn prisar vi ständigt. Men nu har du stött bort och förnedrat oss, du drar inte i fält med våra härar. Du lät fienden driva oss på flykt, och våra motståndare fick plundra. Du gjorde oss till slaktfår och skingrade oss bland folken. Du sålde ditt folk för ingenting och gjorde dig ingen förtjänst. Du gör oss till åtlöje för våra grannar, till spott och spe för dem som bor omkring oss. Du gör oss till en visa bland folken, ett mål för allas förakt. Ständigt känner jag min vanära, jag måste rodna av skam, när jag hör dem som smädar och hånar, ser fienden som vill hämnas. Vi utsätts för detta, fast vi inte glömt dig och inte svikit förbundet med dig. Vårt hjärta har inte vänt sig från dig, våra steg har inte vikit från din väg. Men du har krossat oss som du krossade draken och höljt oss i djupaste mörker. Om vi hade glömt vår Gud och sträckt våra händer mot en avgud, skulle då inte Gud ha märkt det, han som vet vad som göms i vårt hjärta? Det är din skuld att vi ständigt dödas, att vi räknas som slaktfår. Vakna! Varför sover du, Herre? Res dig! Stöt inte bort oss för alltid! Varför döljer du ditt ansikte och glömmer vår nöd och plåga? Vi har sjunkit ner i gruset, vi ligger tryckta mot marken.
Psaltaren 44:1-26 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren, en sång av Koras söner. Gud, med våra öron har vi hört, våra fäder har berättat för oss om den gärning du gjorde i deras tid, i forntidens dagar. Det var du som med din hand fördrev hednafolken, men dem planterade du. Du förgjorde andra folk, men dem lät du breda ut sig. Det var ej med sitt svärd de intog landet, deras egen arm gav dem ej seger, utan din högra hand, din arm och ditt ansiktes ljus, ty du älskade dem. Det är du som är min konung, o Gud. Ge befallning om Jakobs frälsning. Genom dig skall vi slå ner våra fiender, genom ditt namn trampa ner våra motståndare. Jag litar inte på min båge, mitt svärd kan inte frälsa mig. Nej, du har frälst oss från våra ovänner, dem som hatar oss låter du komma på skam. Gud, vi lovar dig hela dagen, ditt namn prisar vi för evigt. Sela. Ändå har du förkastat oss och låtit oss stå med skam, du drar inte ut med våra härar. Du låter oss vika tillbaka för fienden och de som hatar oss tar byte. Du låter oss bli uppätna som får, du skingrar oss bland hednafolken. Du säljer ditt folk för ingenting, den vinst du gör är inte stor. Du låter våra grannar håna oss, från dem som bor omkring oss kommer spott och spe. Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken, du låter folken skaka på huvudet åt oss. Hela dagen är min smälek inför mig, blygsel täcker mitt ansikte, när jag hör hånarens och baktalarens ord, när jag ser fienden och den hämndgirige. Allt detta har kommit över oss, men vi har inte glömt dig eller svikit ditt förbund. Våra hjärtan vände sig inte bort, våra steg vek inte av från din väg. Men du har krossat oss där schakaler bor och låtit dödsskugga falla över oss. Om vi hade glömt vår Guds namn och sträckt ut våra händer mot en främmande gud, skulle då inte Gud ha upptäckt det, han som känner hjärtats hemligheter? Nej, för din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Vakna upp! Varför sover du, Herre? Vakna! Förkasta oss ej för alltid. Varför gömmer du ditt ansikte och glömmer vårt lidande och betryck? Vår själ är nerböjd i stoftet, vår kropp ligger nertryckt till jorden.
Psaltaren 44:1-26 Karl XII 1873 (SK73)
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom. Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat. Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem. Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger. Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta. Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig; Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss. Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. Sela. Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här? Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss. Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna. Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före. Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro. Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss. Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam; Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se. Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat. Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg; Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker. Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud; Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund. Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår. Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo. Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång? Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena. Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
Psaltaren 44:1-26 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar. Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig. Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem. Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger. Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare. Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger; nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam. Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela. Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar. Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte. Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss. Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå. Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss. Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss. Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte, när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige. Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund. Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg, så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga. Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud, månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter? Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår. Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid. Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål? Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. [ (Psalms 44:27) Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull. ]
Psaltaren 44:1-26 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Gud, vi har hört med våra öron, våra fäder har berättat för oss om den gärning du gjorde på deras tid, i forna dagar. Med din hand fördrev du hednafolken, men våra fäder planterade du. Andra folk förgjorde du, men dem lät du breda ut sig. Det var inte med sitt svärd som de intog landet, inte deras egen arm som frälste dem. Nej, det var din högra hand, din arm och ditt ansiktes ljus, för du älskade dem. Du är min kung, o Gud. Ge befallning om frälsning för Jakob! Genom dig ska vi slå ner våra fiender, genom ditt namn trampa ner våra motståndare. Jag litar inte till min båge, mitt svärd kan inte frälsa mig. Nej, du har frälst oss från våra fiender, du lät dem som hatar oss få skämmas. Gud, vi lovar dig dagen lång, vi prisar ditt namn för evigt. Sela Ändå har du förkastat oss och vanärat oss, du drar inte ut med våra härar. Du låter oss ge vika för fienden, och de som hatar oss tar byte. Du gör oss till slaktfår och skingrar oss bland hednafolken. Du säljer ditt folk för ingenting, du gör ingen vinst på affären. Du gör oss till åtlöje för våra grannar, till spott och spe för dem som bor omkring oss. Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken, man skakar på huvudet bland folken. Dagen lång är min vanära inför mig, mitt ansikte täcks av skam när jag hör den som hånar och hädar, när jag ser fienden och den hämndlystne. Allt detta har drabbat oss, men vi har inte glömt dig eller svikit ditt förbund. Våra hjärtan har inte vänt sig bort, våra steg har inte vikit från din väg. Men du har krossat oss där schakaler bor och låtit dödens skugga falla över oss. Om vi hade glömt vår Guds namn och sträckt våra händer mot en främmande gud, skulle då inte Gud ha märkt det, han som känner hjärtats hemligheter? Nej, för din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår. Vakna! Varför sover du, Herre? Vakna upp, förkasta oss inte för alltid! Varför döljer du ditt ansikte och glömmer vårt lidande och betryck? Vår själ är nerböjd i stoftet, vår kropp är nertryckt mot jorden.
Psaltaren 44:1-26 nuBibeln (NUB)
Gud, vi har hört, våra fäder har berättat för oss om dina gärningar du gjorde på deras tid, för länge sedan. Du drev ut de främmande folken och satte dit våra fäder i stället. Du krossade de andra folken, men våra fäder lät du blomstra. De tog inte landet med sitt eget svärd, och deras egen styrka gav dem ingen räddning, utan din mäktiga hands kraft och ljuset från ditt ansikte, för du älskade dem. Du är min kung och min Gud, som ger en befallning om räddning för Jakob. Med din hjälp ska vi slå ner våra motståndare och i ditt namn trampa ner våra fiender. Jag litar inte på min båge, och mitt svärd kan inte rädda mig. Men du räddar oss från våra fiender, du låter våra motståndare komma på skam. Vi är alltid stolta över Gud, vi prisar ditt namn för evigt. Séla Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss, och du drar inte ut med våra härar. Du tvingade oss att vända för fienden, och våra motståndare tog byte. Du tillät att vi åts upp som slaktfår och skingrades bland folken. Du sålde ditt folk för ingenting men gjorde ingen vinst. Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar, till spott och spe för dem som bor omkring oss. Du har gjort oss till en visa bland folken, något man skakar huvudet åt. Jag har ständigt min vanära framför mig, och mitt ansikte höljs i skam när jag hör dem som hånar och smädar, och när jag ser fienden och hämnaren. Allt detta har kommit över oss, trots att vi aldrig har glömt dig. Vi har inte heller överträtt ditt förbund. Våra hjärtan har inte vänt sig från dig, och våra steg har inte vikit av från din väg. Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe, höljt oss i ett djupt mörker. Om vi hade glömt vår Gud och i stället sträckt våra händer mot en annan gud, skulle då inte Gud genast upptäcka det, han som känner hjärtats hemligheter? Det är för dig som vi dagen lång dödas och räknas som slaktfår. Vakna, Herre! Varför sover du? Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid! Varför gömmer du ditt ansikte för oss och glömmer vårt lidande och förtryck? Vi har sjunkit ner i stoftet, våra kroppar ligger nertryckta i jorden.
Psaltaren 44:1-26 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Av (till) Korachs söner (ättlingar). En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil). [Inledningen är snarlik föregående psalm, enda skillnaden är att ordföljden på Korach och Maskil är omvänd, se Ps 42:1.] ______ [Psalmen börjar med en unison del där ”vi” prisar Gud för vad han har gjort. Temat är hur Gud var med israeliterna under intåget i Kanaans land. I vers 5 skiftar subjektet mellan singular och plural, vilket kan indikera en försångare och kör. Det personliga pronomenet ”vi” används i vers 2-4, 6, 8-9 och ”jag” i vers 5 och 7.] [Kör:] Gud (Elohim), vi har hört med våra öron, våra förfäder har återberättat för oss, om det du gjort för oss [singular, hur vi fick landet Israel], i forna dagar då du grep in med din hand (makt). Du fördrev hednafolken och planterade [våra förfäder], du krossade folken som levde där, men lät dem [våra förfäder] breda ut sig [som vinrankor, se Ps 80:12]. För det var verkligen inte genom deras svärd [israeliternas militära styrka] som de intog (ärvde) landet [Kanaans land], deras arm [kraft] gav dem inte seger. [Jerikos murar föll genom Guds ingripande, se Jos 6:1-27. Se även Jos 24:11-12.] Det var din högra hand (personliga engagemang), din arm (styrka och kraft), ditt ansiktes ljus [med välvilja, nåd och frid, se 4 Mos 6:25Ps 4:7Pred 8:1], eftersom du visade dem nåd (villkorad nåd; favör, älskade dem – hebr. ratsah). [Solist:] Du är min konung, o Gud (Elohim), ge befallning för Jakobs [Israels folks] seger! [Kör:] Med din hjälp kan vi slå ner (stånga) våra fiender, i ditt namn kan vi trampa ner våra motståndare. [Solist:] För jag litar inte på min båge, och mitt svärd kan inte befria (rädda) mig. [Jag förtröstar inte på den här världens vapen, de kan inte rädda mig.] [Kör:] Du räddade oss från våra fiender, och har förödmjukat dem som hatar oss. Vi har lovat (prisat, hyllat) Gud (Elohim) varje dag, vi ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn för evigt! Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [Vers 11-15 börjar alla med den hebreiska bokstaven ”Tav”. Bokstaven uttalas ”t” och ger en stackatoeffekt med ljudmässigt korta anslag med ett tydligt avbrott som förstärker hednafolkens förakt. Hebreiskan växlar också mellan två verbformer, qatal och yiqtol, i dessa verser. Båda formerna beskriver en dåtida händelse som har en pågående påverkan i nutid. Även om de oftast översätts perfekt översätts yiqtolformen till presens så skillnaden framkommer, se vers 10, 11, 12, 13, 14 och 15.] Ändå har du föraktat och förnedrat oss, du drar inte ut med våra härar. [Som du gjort tidigare, se 2 Mos 15:32 Krön 20:20-21.] Du tvingar oss att vända tillbaka från fienden, de som hatar oss har tagit byte. Du utlämnar oss som får (lamm, småboskap) att bli [slaktade och] slukade (uppätna) [se vers 23], du har förskingrat oss [i exil] bland hednafolken. Du säljer ditt folk för inget, du har inte satt ett högt pris på dem. [Jes 52:3Amos 2:6] Du gör oss till åtlöje för våra grannar, till spott och spe för dem som bor omkring oss. Du gör oss till ett ordspråk (talesätt – hebr. mashal) bland hednafolken, en anledning till att de skakar på huvudet åt oss. Ständigt är min vanära (smärta, som ett öppet sår) inför mig, mitt ansikte är täckt i skam, från rösten av förolämparen och smädaren (från verbet ”att skära och såra”), från ansiktet [synen] av fienden och hämnaren. [Röst och ansikte kompletterar varandra, både hörsel- och synintryck påverkar. Vers 16 har framträdande k-ljud och i vers 17 är m-ljudet framträdande. Vers 17 är på hebreiska miqqol meharep umageddep mipene oyeb umitnaqqem. Med hjälp av allitteration och assonans, vokalrim på bokstaven ”e”, kulminerar beskrivningen av fienden.] Allt detta har kommit över oss, och vi har inte glömt dig eller svikit (varit falska mot) ditt förbund. Våra hjärtan har inte vänt sig bort, våra steg har inte vikit av från din stig (välkända, upptrampade gångväg), [Hjärta och steg beskriver tillsammans hela personen, det inre livet och det yttre med handlingar.] Ändå har du krossat oss i schakalernas (ormens, sjömonstrets) plats [förvirring och tumult], och höljt oss i ett djupt mörker (mörkaste ravin, skuggor av död). [Ps 23:4] Om vi hade glömt vår Guds (Elohims) namn [hans auktoritet, se Jer 23:27], och sträckt våra händer [i bön] till en främmande gud (hebr. el), skulle då inte Gud (Elohim) upptäckt det (sökt, utrannsakat detta), han som känner hjärtats alla hemligheter? På grund av dig (för din skull) dödas vi dagligen (alla dagar), vi räknas som får (lamm, småboskap) som ska slaktas. [Jes 53:7Rom 8:36] Vakna upp! Varför sover du Herre (Adonaj)? Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid! [Jesus sov mitt i stormen, se Matt 8:23.] Varför döljer du ditt ansikte (vi upplever inte din närvaro), och glömmer (ignorerar) vår svaghet och vårt förtryck? För vår själ (hela vår varelse, allt vad vi är – hebr. nefesh) har sjunkit ner i stoftet, vår kropp (ordagrant ”buk, mage”) ligger nedtryckt mot marken.