Psaltaren 44:1-26

Gud, vi har hört med våra öron, våra fäder har berättat för oss om den gärning du gjorde på deras tid, i forna dagar. Med din hand fördrev du hednafolken, men våra fäder planterade du. Andra folk förgjorde du, men dem lät du breda ut sig. Det var inte med sitt svärd som de intog landet, inte deras egen arm som frälste dem. Nej, det var din högra hand, din arm och ditt ansiktes ljus, för du älskade dem. Du är min kung, o Gud. Ge befallning om frälsning för Jakob! Genom dig ska vi slå ner våra fiender, genom ditt namn trampa ner våra motståndare. Jag litar inte till min båge, mitt svärd kan inte frälsa mig. Nej, du har frälst oss från våra fiender, du lät dem som hatar oss få skämmas. Gud, vi lovar dig dagen lång, vi prisar ditt namn för evigt. Sela Ändå har du förkastat oss och vanärat oss, du drar inte ut med våra härar. Du låter oss ge vika för fienden, och de som hatar oss tar byte. Du gör oss till slaktfår och skingrar oss bland hednafolken. Du säljer ditt folk för ingenting, du gör ingen vinst på affären. Du gör oss till åtlöje för våra grannar, till spott och spe för dem som bor omkring oss. Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken, man skakar på huvudet bland folken. Dagen lång är min vanära inför mig, mitt ansikte täcks av skam när jag hör den som hånar och hädar, när jag ser fienden och den hämndlystne. Allt detta har drabbat oss, men vi har inte glömt dig eller svikit ditt förbund. Våra hjärtan har inte vänt sig bort, våra steg har inte vikit från din väg. Men du har krossat oss där schakaler bor och låtit dödens skugga falla över oss. Om vi hade glömt vår Guds namn och sträckt våra händer mot en främmande gud, skulle då inte Gud ha märkt det, han som känner hjärtats hemligheter? Nej, för din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår. Vakna! Varför sover du, Herre? Vakna upp, förkasta oss inte för alltid! Varför döljer du ditt ansikte och glömmer vårt lidande och betryck? Vår själ är nerböjd i stoftet, vår kropp är nertryckt mot jorden.