Psaltaren 31:1-9
Psaltaren 31:1-9 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Till dig, HERRE, tar jag min tillflykt. Låt mig aldrig behöva skämmas, rädda mig i din rättfärdighet. Vänd ditt öra till mig, skynda till min räddning! Var min fasta klippa, en borg till min frälsning, för du är min klippa och min borg. Du ska leda och föra mig för ditt namns skull, du ska lossa mig ur nätet de lagt ut för mig, för du är mitt beskydd. I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, HERRE, du trofaste Gud. Jag hatar dem som håller fast vid tomma avgudar, jag litar på HERREN. Jag vill jubla och glädjas över din nåd, att du ser mitt lidande och känner min själ i nöden. Du utlämnar mig inte i fiendens hand, du ställer mina fötter på rymlig plats.
Psaltaren 31:1-9 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren, en psalm av David. Till dig, HERRE, flyr jag, låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet. Vänd ditt öra till mig, skynda till min räddning! Var en fast klippa för mig, en borg till min frälsning. Ty du är min klippa och min borg, du skall leda och föra mig för ditt namns skull. Drag mig ur det nät som de lagt ut för mig, ty du är mitt värn. I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, HERRE, du trofaste Gud. Jag hatar dem som håller sig till värdelösa och förgängliga avgudar, jag förtröstar på HERREN. Jag vill jubla och vara glad över din nåd, ty du ser till mitt lidande, du tar vård om min själ i nöden och överlämnar mig inte i fiendens hand. Du ställer mina fötter på rymlig plats.
Psaltaren 31:1-9 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, uppå dig förtröstar jag, låt mig aldrig på skam komma; fräls mig genom dina rättfärdighet. Böj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig. Ty du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville; Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet. Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud. Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran. Jag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene. Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.
Psaltaren 31:1-9 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren; en psalm av David. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet. Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig. Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn. I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud. Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN. Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.
Psaltaren 31:1-9 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Till dig, HERRE, tar jag min tillflykt. Låt mig aldrig behöva skämmas, rädda mig i din rättfärdighet. Vänd ditt öra till mig, skynda till min räddning! Var min fasta klippa, en borg till min frälsning, för du är min klippa och min borg. Du ska leda och föra mig för ditt namns skull, du ska lossa mig ur nätet de lagt ut för mig, för du är mitt beskydd. I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, HERRE, du trofaste Gud. Jag hatar dem som håller fast vid tomma avgudar, jag litar på HERREN. Jag vill jubla och glädjas över din nåd, att du ser mitt lidande och känner min själ i nöden. Du utlämnar mig inte i fiendens hand, du ställer mina fötter på rymlig plats.
Psaltaren 31:1-9 nuBibeln (NUB)
Till dig, HERRE, tar jag min tillflykt, låt mig aldrig komma på skam. Befria mig i din rättfärdighet. Lyssna till mig, skynda dig att rädda mig. Var en klippa för mig, en fästning, en borg där jag finner frälsning. Du är min klippa och min borg. Led mig, vägled mig för ditt namns skull! Frigör mig ur nätet som har gillrats åt mig. Du är min fästning. I dina händer överlämnar jag min ande, för du befriar mig, HERRE, du trofaste Gud. Jag hatar dem som tillber avgudar. Jag förtröstar på HERREN. Jag jublar av glädje för din nåd. Du såg mitt lidande och du såg min själs ångest. Du överlämnade mig inte åt min fiende. Du ledde mig ut i frihet.
Psaltaren 31:1-9 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. ______ I dig, Herre (Jahveh) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet). Låt mig aldrig komma på skam. Rädda (bered en flyktväg för) mig genom din rättfärdighet. Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig, rädda (ryck bort; lyft upp) mig snabbt. Var min klippa och värn (tillflykt, skydd, försvar), en borg (ett hus med många starka fästningar) som räddar (frälser) mig. Du är min klippa [en hög och ointaglig bergskam] och min borg (fästning). För ditt namns skull ska du föra mig framåt (skapa möjligheter) och leda (ha omsorg som en herde, leda mig i handen, bära) mig. [Herren liknas vid en fast klippa och en fåraherde som har omsorg om sina får som bär de små lammen i sin famn, se Ps 23:2-3Jes 40:11.] Du ska dra mig ur det nät de i hemlighet har lagt ut för mig, för du är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning). I din hand överlämnar (lämnar) jag min ande (mitt liv). [Jesus citerar från första delen av denna vers på korset, se Luk 23:46. Det hebreiska ordet för överlämnar betyder att överlämna något i någons vård, men här finns också bilden på en deposition, där någon lämnar något och sedan får tillbaka det. Inom judendomen citeras ofta denna vers som avslutning på den dagliga kvällsbönen. Tanken är att man överlämnar sin ande till Gud för att han ska ha den i tryggt förvar under natten. I den judiska morgonbönen Mohed Ani finns sedan en fras där man tackar Gud för att han på nytt gett vår inre människa liv, se Ps 111:10.] Du friköper mig, Herre (Jahveh), du trofaste Gud (Elohim). Jag hatar de som tjänar (vakar över, aktar på) fåfänglig tomhet [falska avgudar], jag har full förtröstan på Herren (Jahveh). Jag vill jubla och glädja mig över din nåd (omsorgsfulla kärlek), att du har sett mitt lidande, du känner till varje bekymmer i mitt liv (min själs ångest, trånga passager, känslomässigt pressade situationer). Du har inte stängt in (överlämnat) mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på en rymlig plats (stora vidder, ger mig frihet).
Psaltaren 31:1-9 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. En psalm av David. Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig! Du som är trofast, rädda mig, lyssna på mig, skynda till min hjälp. Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning. Ja, du är min klippa och min borg. Du skall leda och styra mig, ditt namn till ära. Du skall lösa mig ur snaran de gillrat, du är min tillflykt. Jag överlämnar mig i dina händer. Du befriar mig, Herre, du sanne Gud. Du hatar dem som dyrkar falska gudar, men jag litar på Herren. Jag vill jubla av glädje över din godhet, du som såg mitt elände och tog dig an mig när jag led. Du gav mig inte i fiendens våld, du förde mig ut i frihet.