Psaltaren 18:7-15
Psaltaren 18:7-15 Bibel 2000 (B2000)
I min förtvivlan klagade jag för Herren, ropade jag till min Gud, och han hörde min röst i sitt tempel, mitt rop nådde fram till hans öra. Då skakade jorden och skälvde, bergens grundvalar darrade, vacklade under hans vrede. Från hans näsborrar utgick ett rökmoln, från hans mun förtärande eld. Han sprutade glöd och brand. Himlen vek han undan och steg ner med töcknet under sina fötter. Han red på keruben, han flög, han svävade fram på vindens vingar. Han dolde sig inne i mörkrets tält, i molnens fuktiga massor. I glansen kring honom for molnen fram, hagel och gnistrande bränder. Herren dundrade i himlen, den Högste lät höra sin röst. Han sköt sina pilar vida omkring, han sände ljungande blixtar.
Psaltaren 18:7-15 Svenska Folkbibeln (SFB98)
I min nöd åkallade jag HERREN, till min Gud ropade jag. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop till honom nådde hans öron. Då skalv jorden och bävade, bergens grundvalar darrade, de skakade, ty hans vrede var upptänd. Rök steg upp från hans näsa, förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom. Han sänkte himlen och for ner, mörka moln var under hans fötter. Han for på keruben och flög, han svävade fram på vindens vingar. Han gjorde mörker till sitt skydd, till en hydda som omslöt honom: mörka vatten, tjocka moln. Ur glansen framför honom bröt molnen fram med hagel och klot av eld. HERREN dundrade i himlen, den Högste lät höra sin röst med hagel och klot av eld. Han sköt sina pilar och skingrade dem, med blixtar i mängd förvirrade han dem.
Psaltaren 18:7-15 Svenska 1917 (SVEN)
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron. Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd. Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom. Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter. Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar. Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln. Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned. Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned. Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Psaltaren 18:7-15 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
I min nöd åkallade jag HERREN, jag ropade till min Gud. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop till honom nådde hans öron. Då skakade jorden och bävade, bergens grundvalar darrade, de skakade av hans brinnande vrede. Rök steg ur hans näsa och förtärande eld ur hans mun, det gnistrade av glöd från honom. Han sänkte himlen och steg ner med mörka moln under sina fötter, han red på keruben och flög, han svävade fram på vindens vingar. Han gjorde mörker till sitt skydd, till sin hydda runt omkring honom: mörka vatten, tjocka moln. Ur glansen framför honom bröt molnen fram med hagel och glödande kol. HERREN dundrade i himlen, den Högste höjde sin röst med hagel och glödande kol. Han sköt sina pilar och skingrade dem, blixtar i mängd och förvirrade dem.
Psaltaren 18:7-15 nuBibeln (NUB)
I min förtvivlan vädjade jag till HERREN, ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt rop nådde hans öron. Då darrade jorden och bävade, bergens grundvalar skakade. De skälvde, för han var vred. Rök vällde fram ur hans näsborrar och eldslågor slog ut från hans mun. Han sprutade glöd. Han sänkte ner himlen och kom ner med mörka moln under sina fötter. Han red på en kerub och flög, med vindens vingar svävade han fram. Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom: mörka vatten, tjocka regnmoln. I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram, med hagel och klot av eld. HERREN dundrade i himlen. Den Högste lät sin stämma höras med hagel och klot av eld. Han sköt sina pilar och skingrade dem, han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.