Psaltaren 16:5-11
Psaltaren 16:5-11 nuBibeln (NUB)
HERREN själv är min arvedel, min bägare. Du bestämmer min del. Jag har fått mig tilldelad en underbar lott, ja, ljuvlig är min arvedel. Jag vill lova HERREN, som ger mig råd, på natten förmanar mig mitt innersta. Jag har alltid HERREN inför mig, eftersom han står vid min sida vacklar jag inte. Därför är mitt hjärta fyllt av glädje, och jag ropar ut mitt jubel, också min kropp vilar i trygghet, för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket, eller låta din helige förmultna. Du visar mig vägen till livet, du fyller mig med glädje inför dig, med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.
Psaltaren 16:5-11 Svenska Folkbibeln (SFB98)
HERREN är min del och min bägare, du är den som uppehåller min arvedel. En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett underbart arv har jag fått. Jag vill välsigna HERREN, som ger mig råd, även om natten manar mig mitt innersta. Jag har alltid haft HERREN för ögonen, han är på min högra sida, jag skall inte vackla. Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min ära, också min kropp får bo i trygghet. Ty du skall ej lämna min själ åt dödsriket, du skall ej låta din fromme se förgängelsen. Du lär mig livets väg. Inför ditt ansikte mättas jag av glädje, av ljuvlighet på din högra sida för evigt.
Psaltaren 16:5-11 Karl XII 1873 (SK73)
Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel. Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen. Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena. Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig. Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga. Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.
Psaltaren 16:5-11 Svenska 1917 (SVEN)
HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel. En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl. Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta. Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla. Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet. Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
Psaltaren 16:5-11 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
HERREN är min lott och min bägare, du tryggar min arvedel. En ljuvlig lott har tillfallit mig, ett underbart arv har jag fått. Jag prisar HERREN som ger mig råd. Även mitt inre förmanar mig om natten. Jag har alltid HERREN för ögonen. Han är vid min högra sida, jag vacklar inte. Därför gläds mitt hjärta och jublar min ära. Även min kropp får vila trygg, för du lämnar inte min själ åt dödsriket, du låter inte din Helige se förgängelsen. Du visar mig livets väg. Jag mättas av glädje inför ditt ansikte, av ljuvlighet på din högra sida för evigt.
Psaltaren 16:5-11 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Herren är min arvedel, min bägare [min lott, jag vill bli fylld av dig Herre, se Ps 23:5]. Du är den som kontinuerligt uppehåller (bevarar, stödjer, försäkrar) min framtid (lott, mitt arv). Underbara bördiga marker har blivit utmätta åt mig, [ordagrant ”repen/avgränsningarna har fallit/uppmätts ljuvligt”] jag har ett gott arv (jag är nöjd och belåten med mitt arv). Jag vill välsigna Herren (proklamera Jahveh värdig att lovas), han som har väglett mig (varit min rådgivare), ja, om nätterna korrigerar (lär, instruerar) mitt innersta (samvete, ordagrant ”mina njurar”, sätet för känslor och dolda motiv) mig. [Nätter kan vara bildligt för nätter av bön, men också mörka stunder, sjukdom, ensamhet, osv., se Ps 4:5.] Jag har ständigt Herren (Jahveh) inför mig (har satt honom främst, litar på honom i allt), eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad). Därför gläder mitt hjärta sig och mitt inre (ordagrant ”min ära”, heder) jublar. Ja, min kropp får (kan) vila i trygghet. För du ska inte lämna mig (min själ, min person – hebr. nefesh) åt (till) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats), du låter inte den som följer dig (din trogne, helige) se avgrunden. [David talar profetiskt om Jesus som även på korset kunde vara trygg att Gud skulle låta honom återuppstå.] Du visar mig (förklarar, tillkännager, kungör) livets stig (välkända, upptrampade gångväg). Stor (total, sprudlande) glädje finns i överflöd i din närvaro (inför ditt ansikte), ljuvlighet (fröjd, sötma, behag, härlighet) för evigt (ständigt, alltid) på din högra sida (i din högra hand).
Psaltaren 16:5-11 Bibel 2000 (B2000)
Herren är min andel, min bägare. Du bestämmer mitt öde. En ljuvlig lott har tillfallit mig, ja, min arvedel finner jag skön. Jag vill prisa Herren, han ger mig råd, mitt inre förmanar mig om natten. Jag har alltid Herren inför mig, när han står vid min sida vacklar jag inte. Därför gläds mitt hjärta och jublar, min kropp är i trygghet, ty du lämnar mig inte åt dödsriket, du låter inte din trogne se graven. Du visar mig vägen till liv, hos dig finns glädjens fullhet, ständig ljuvlighet i din högra hand.