Psaltaren 16
16
1Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig. 2Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida. 3För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag. 4Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun. 5Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel. 6Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen. 7Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena. 8Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig. 9Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga. 10Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. 11Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.
Nu markerat:
Psaltaren 16: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in