Psaltaren 139:3-16
Psaltaren 139:3-16 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den. Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Om jag säger: "Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig", så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset. Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.
Psaltaren 139:3-16 Karl XII 1873 (SK73)
Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar. Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst. Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig. Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat. Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte? Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet, Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig. Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig. Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset. Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet. Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl. Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene. Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
Psaltaren 139:3-16 Svenska 1917 (SVEN)
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen. Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den. Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte? Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet, så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig», så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset. Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl. Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Psaltaren 139:3-16 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ordet är på min tunga vet du, HERRE, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. Den kunskapen är för underbar för mig, den är så hög att jag inte kan fatta den. Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte? Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig. Säger jag: "Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig", så är inte mörkret mörkt för dig. Natten lyser som dagen, mörkret är som ljuset. Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.
Psaltaren 139:3-16 nuBibeln (NUB)
Du granskar mig vare sig jag går eller ligger. Du vet om allt som jag företar mig. Redan innan jag har ett ord på min tunga vet du, HERRE, vad jag tänker säga. Du omsluter mig på alla sidor, och du håller din hand över mig. Att veta detta är förunderligt för mig, mycket större än vad jag någonsin kan förstå. Vart skulle jag kunna gå för din Ande? Vart skulle jag kunna fly för din närvaro? Om jag far upp till himlen är du där, och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där. Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar, eller gömma mig vid havets yttersta gräns, kommer din hand att leda mig, din starka hand att gripa mig. Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus. Du skapade organen inne i min kropp, du vävde samman mig i min mors livmoder. Jag prisar dig för det förunderliga, att jag är så underbart skapad! Dina verk är förunderliga, det vet jag väl. Mitt skelett var inte dolt för dig när jag formades i det tysta, när jag vävdes samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes. I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven innan någon av dem började.
Psaltaren 139:3-16 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Min stig [mina dagliga aktiviteter – det publika] och min bädd [det privata] synar (mäter) du – med alla mina vägar (livsval, vanor) är du förtrogen. För inget ord (hebr. milah) har formats på min tunga, utan att du, Herre (Jahveh), vet om (känner till) det. Du omsluter (belägrar, omringar) mig – bakom och framför (på alla sidor), och du har lagt din hand över mig. Den kunskapen övergår mitt förstånd (är obeskrivlig/underbar – hebr. pili) [Dom 13:18], den är så hög att jag inte kan förstå den. [I ett par retoriska frågor hyllar David nu Guds stora kärlek och nåd som når överallt, se även, se även Ps 23:6:] Vart kan jag gå (skulle jag vandra) från din Ande? Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro; ordagrant: dina ansikten)? Om jag stiger upp för himlarna, är du där, och lägger jag mig (bäddar jag åt mig) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket], se, där är du [också]! [ordagrant: se – du/dig!] Tar jag [lyfter jag på] morgonrodnadens vingar [förflyttar jag mig i ljusets hastighet längs med en solstrimma i soluppgången] och bosätter mig [på andra sidan – på de öar som ligger] längst ut (ytterst) i havet [i väst], ska också där din hand leda mig, och din högra [hand] hålla (gripa tag om) mig. Och säger jag: ”Mörker ska helt visst täcka mig [öppna sitt vida gap; överväldiga, krossa mig, se 1 Mos 3:15Job 9:17]”, så är även natten ljus för mig. [Joh 1:5] Nej, mörkret ska inte vara mörkt (mörkna) för dig, utan natten lysa som dagen – mörkret och ljuset gör ingen skillnad [för dig]. [Versen avslutas ordagrant: ”som mörkret som ljuset”. De två vertikala ytterligheterna (himlarna och underjorden, se vers 8) och de två horisontala (öst och väst, se vers 9) beskriver på ett poetiskt sätt att det inte finns någon plats där Guds Ande inte kan nå fram och hans närvaro förvandla situationen!] För du har skapat mina njurar [mitt inre], du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11Ps 119:73Jes 44:24] [Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.] Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt) är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild]. Underbara är dina verk, och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med). Min kropp (skelett) var inte dold för dig när jag formades i det fördolda. När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup, såg dina ögon min omformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo]. Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29] innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.
Psaltaren 139:3-16 Bibel 2000 (B2000)
Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd. Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus. Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.