Psaltaren 119:25-48
Psaltaren 119:25-48 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Min själ ligger nertryckt i stoftet, håll mig vid liv efter ditt ord. Jag talade om dina vägar och du svarade mig. Lär mig dina stadgar. Lär mig förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under. Min själ gråter av bedrövelse, upprätta mig efter ditt ord. Låt lögnens väg vara långt ifrån mig och ge mig av nåd din undervisning. Sanningens väg har jag valt, dina domslut har jag ställt framför mig. Jag håller mig till dina vittnesbörd, låt mig inte komma på skam, HERRE. Jag vill löpa på dina budords väg, ty du tröstar mitt hjärta. Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag akta på den ända till slutet. Ge mig förstånd så att jag tar vara på din undervisning och håller fast vid den av allt mitt hjärta. Led mig på dina budords stig, ty jag gläder mig åt den. Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd och inte till orätt vinning. Vänd bort mina ögon så att de inte ser efter förgängliga ting, håll mig vid liv på dina vägar. Uppfyll vad du har sagt till din tjänare så att han fruktar dig. Vänd bort ifrån mig den vanära som jag fruktar, ty dina domslut är goda. Jag längtar efter dina befallningar, håll mig vid liv genom din rättfärdighet. Låt din nåd komma över mig, HERRE, och din frälsning enligt ditt tal, så att jag kan svara den som hånar mig, ty jag förtröstar på ditt ord. Ryck aldrig bort sanningens ord från min mun, ty jag hoppas på dina domslut. Jag vill alltid ge akt på din undervisning, alltid och i evighet. Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar. Jag vill tala om dina vittnesbörd inför kungar och jag skall inte komma på skam. Jag har min glädje i dina bud, som jag älskar. Jag lyfter mina händer mot dina bud, som jag älskar, jag vill begrunda dina stadgar.
Psaltaren 119:25-48 Svenska 1917 (SVEN)
Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord. Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar. Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under. Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord. Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning. Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig. Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam. Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta. Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden. Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta. Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag. Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning. Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar. Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan. Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda. Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet. Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal; Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord. Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar. Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen. Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar. Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam. Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära; jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
Psaltaren 119:25-48 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Min själ ligger nertryckt i stoftet. Ge mig liv efter ditt ord! Jag berättade om mina vägar och du svarade mig. Lär mig dina stadgar! Lär mig förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under. Min själ gråter av sorg. Upprätta mig efter ditt ord! Låt lögnens väg vara långt ifrån mig, och skänk mig i nåd din undervisning. Sanningens väg har jag valt, dina domar har jag för ögonen. Jag håller mig till dina vittnesbörd. Låt mig inte behöva skämmas, HERRE! Jag vill löpa dina budords väg, för du vidgar mitt hjärta. Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag följa den ända till slutet. Ge mig förstånd, så att jag tar vara på din undervisning och håller fast vid den av hela mitt hjärta. Led mig på dina budords stig, jag älskar den. Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd och inte till egen vinning. Vänd bort mina ögon från förgängliga ting, ge mig liv på din väg. Uppfyll ditt ord till din tjänare så att han vördar dig. Vänd bort den vanära som jag fruktar, för dina domar är goda. Jag längtar efter dina befallningar. Ge mig liv genom din rättfärdighet. Låt din nåd komma över mig, HERRE, och din frälsning enligt ditt ord. Då kan jag svara den som hånar mig, för jag litar på ditt ord. Ryck aldrig sanningens ord från min mun, för jag hoppas på dina domar. Jag vill alltid följa din undervisning, för alltid och för evigt. Jag kan gå fram på rymlig plats, för jag begrundar dina befallningar. Jag ska tala inför kungar om dina vittnesbörd och inte skämmas. Jag har min glädje i dina bud som jag älskar. Jag lyfter mina händer mot dina bud som jag älskar, jag begrundar dina stadgar.
Psaltaren 119:25-48 Karl XII 1873 (SK73)
Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord. Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter. Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under. Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord. Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag. Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt. Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma. När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg. Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan. Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta. För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till. Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet. Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg. Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig. Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige. Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet. Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord; Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord. Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter. Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga. Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar. Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet; Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre; Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
Psaltaren 119:25-48 nuBibeln (NUB)
Jag är nertryckt i stoftet. Håll mig vid liv genom ditt ord. Jag berättade för dig om mina vägar, och du svarade mig. Lär mig dina bud. Låt mig förstå den väg du befallt, så kan jag begrunda dina under. Jag gråter i min bedrövelse. Res mig upp, så som du lovat. Håll mig borta från lögnens väg, och ge mig i nåd din lag. Jag har valt sanningens väg, rättat mig efter dina beslut. Jag håller fast vid dina bud och lagar. HERRE, svik mig inte! Jag vill löpa den väg som dina bud visar, för du har ökat min insikt. Lär mig, HERRE, dina budords väg, och jag ska följa den ända till slutet. Ge mig förstånd, så att jag lyder och helhjärtat håller din lag. Led mina steg efter dina bud, för den vägen går jag med glädje. Bevara mitt sinne i dina bud så att jag inte strävar efter egen vinning. Vänd bort min blick från det som är värdelöst, och bevara mitt liv på dina vägar. Håll dina löften till din tjänare, så att jag ständigt fruktar dig. Ta bort vanäran som skrämmer mig, för alla dina beslut är goda. Jag längtar efter dina stadgar. Bevara mitt liv i din rättfärdighet. HERRE, låt din nåd komma till mig, den räddning du har talat om, så att jag kan svara dem som hånar mig, för jag litar på det som du sagt. Ryck inte bort sanningens ord från mig, för jag sätter mitt hopp till dina beslut. Jag vill alltid lyda din lag, från evighet till evighet. Då kan jag leva i frihet, för jag begrundar dina stadgar. Jag ska tala om dina befallningar för kungar utan att behöva skämmas. Jag gläder mig över dina bud, som jag älskar. Jag sträcker mina händer mot dina bud, som jag älskar. Jag tänker på dina budord.
Psaltaren 119:25-48 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död], skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar). Jag återberättar om mina vägar och du svarar mig – lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim). Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim), så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar. Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg, upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar). Ta bort från mig falskhetens väg , och ge mig i nåd (oförtjänt kärlek) din undervisning (Torah). Jag har valt sanningens väg , dina domar (hebr. mishpat) har jag för ögonen. [Falskhet (hebr. sheqer) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.] Jag håller fast vid (följer efter, ”är som limmad mot” – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot). Herre, låt mig inte komma på skam! Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg , för du har vidgat mitt hjärta. [Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.] [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Talvärdet är 5. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. Ordet för väg, som dominerade förra stycket, används också här i vers 33 och vers 37. Varje vers, utom den sista, börjar med ett uppmanande imperativ – stycket handlar om Herren som en lärare, ledare och befriare.] Undervisa mig Herre (Jahveh) dina förordningars (hebr. chuqims) väg, och jag ska hålla (vakta, bevara) dem i varje steg (jag tar). Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah) och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta. [Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se Jak 2:10.] Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg), för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den). Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot) och inte till girighet. Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet) och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar. [I vers 36 nämns ”hjärta” och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret ”ögon” och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22Matt 6:24.] Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: ”res upp”) ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare, som ägnar sig åt att frukta (vörda) dig. Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42] som jag fruktar (är rädd för), för dina påbud (hebr. mishpat) är goda. Se , jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim), låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Talvärdet är 6. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men”, ”alltså” osv. börjar med ”vav”. Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven ”vav” har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga. Varje ord börjar med ett ord som har ”vav” som ett prefix.] Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig, Herre (Jahveh), liksom din frälsning (räddning), enligt ditt löftesord (hebr. imrah). Så att jag kan svara den som hånar mig, för jag förtröstar (litar) på ditt ord (hebr. davar). Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning, för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat). [De tre första verserna beskriver hur psalmisten är under press.] Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah) hela tiden (kontinuerligt) för evigt. Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer), för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar utan att behöva skämmas. Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot) som jag har kära (älskar). Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).
Psaltaren 119:25-48 Bibel 2000 (B2000)
Jag ligger nedtryckt i stoftet, skänk mig liv, som du har sagt. Jag berättar hur jag levt och du ger mig svar, lär mig dina stadgar. Låt mig förstå den väg du befallt, så kan jag begrunda dina under. Jag är bedrövad och gråter, res mig upp, som du har sagt. Låt mig aldrig slå in på lögnens väg, och ge mig i nåd din lag. Sanningens väg har jag valt, dina lagar har jag för ögonen. Jag håller mig till dina lagbud, svik mig inte, o Herre. Jag löper den väg dina bud visar, ty du har vidgat min insikt. Visa mig, Herre, dina stadgars väg, och jag skall följa den till slutet. Ge mig förstånd att lyda din lag, att hålla den helt och fullt. Led min vandring efter dina bud, den stigen går jag med glädje. Vänd min håg till dina lagbud och inte till snöd vinning. Vänd min blick från det meningslösa, skänk mig liv, som du har sagt. Håll ditt löfte till din tjänare, så kan jag leva i gudsfruktan. Ta bort vanäran som skrämmer mig, dina lagar är alltid goda. Jag längtar till dina befallningar, låt din rättfärdighet skänka mig liv. Herre, låt mig få del av din kärlek och den räddning du lovat mig. Jag kan ge mina smädare svar, ty jag litar på dina ord. Ryck inte sanningens ord ifrån mig, jag hoppas på dina domslut. Din lag vill jag alltid hålla, nu och för evigt. I frihet kan jag vandra, ty jag fördjupar mig i dina befallningar. Jag kungör dina lagbud för kungar och behöver inte blygas. Jag har min lust i dina bud, ja, jag älskar dem. Jag sträcker mina händer mot dig och begrundar dina stadgar.