Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död],
skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Jag återberättar om mina vägar och du svarar mig –
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar.
Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,
upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Ta bort från mig falskhetens väg ,
och ge mig i nåd (oförtjänt kärlek) din undervisning (Torah).
Jag har valt sanningens väg ,
dina domar (hebr. mishpat) har jag för ögonen.
[Falskhet (hebr. sheqer) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]
Jag håller fast vid (följer efter, ”är som limmad mot” – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot).
Herre, låt mig inte komma på skam!
Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg ,
för du har vidgat mitt hjärta.
[Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.]
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Talvärdet är 5. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. Ordet för väg, som dominerade förra stycket, används också här i vers 33 och vers 37. Varje vers, utom den sista, börjar med ett uppmanande imperativ – stycket handlar om Herren som en lärare, ledare och befriare.]
Undervisa mig Herre (Jahveh) dina förordningars (hebr. chuqims) väg,
och jag ska hålla (vakta, bevara) dem i varje steg (jag tar).
Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)
och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta.
[Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se Jak 2:10.]
Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg),
för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).
Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot)
och inte till girighet.
Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar.
[I vers 36 nämns ”hjärta” och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret ”ögon” och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22Matt 6:24.]
Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: ”res upp”) ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare,
som ägnar sig åt att frukta (vörda) dig.
Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42]
som jag fruktar (är rädd för),
för dina påbud (hebr. mishpat) är goda.
Se , jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet.
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Talvärdet är 6. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men”, ”alltså” osv. börjar med ”vav”. Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven ”vav” har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga. Varje ord börjar med ett ord som har ”vav” som ett prefix.]
Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig, Herre (Jahveh),
liksom din frälsning (räddning), enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
Så att jag kan svara den som hånar mig,
för jag förtröstar (litar) på ditt ord (hebr. davar).
Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,
för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat).
[De tre första verserna beskriver hur psalmisten är under press.]
Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah)
hela tiden (kontinuerligt) för evigt.
Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),
för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar
utan att behöva skämmas.
Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot)
som jag har kära (älskar).
Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar
och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).