Psaltaren 116:1-9

Psaltaren 116:1-9 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Jag älskar – för Herren (Jahveh) har hört min röst, mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp]. Han har vänt sitt öra till mig (böjt sig ner mot mig), därför ska jag åkalla (ropa i bön till) honom hela mitt liv. [Den grammatiska konstruktionen i den första versen är ovanlig. Verbet ”älskar” (hebr. ahav) har inget objekt, men är riktad till Gud som räddat psalmisten från döden. Första gången ordet används är i 1 Mos 22:1, där Gud talar till Abraham att ta sin ende son ”som han älskar” och gå till berget Moria.] Dödens band omslöt mig mer och mer, Sheols (underjordens, dödens) ångest hade mig i sitt grepp. Jag stod inför nöd (enorma problem) och stor sorg, då åkallade jag (höjde jag min röst och bad i) Herrens (Jahvehs) namn: ”O, Herre (Jahveh), rädda min själ (mitt liv).” Nådefull (full av kärleksfull omsorg – hebr. chanon) är Herren (Jahveh) och rättfärdig, ja, vår Gud (Elohim) agerar barmhärtigt (ger oss nåd och barmhärtighet – hebr. racham). [Gud har inte bara attributen nådefull och rättfärdig – han agerar också barmhärtigt!] Herren (Jahveh) bevarar ständigt de enkla (öppna, helhjärtade), jag var i stor nöd (hjälplös, svag, ordagrant ”förd lågt ner”), och han räddade mig. Återvänd till din vila, min själ, för Herren (Jahveh) har varit god mot dig. Du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot från fall. Jag ska vandra inför Herren (Jahveh), i de levandes land. ______

Psaltaren 116:1-9

Psaltaren 116:1-9 B2000