Psaltaren 116
116
1Det är mig ljuft, att Herren hörer mina röst och mina bön; 2Att han böjer sina öron till mig; derföre vill jag åkalla honom i mina lifsdagar. 3Dödsens snaror hade omfattat mig, och helvetes ångest hade råkat uppå mig; jag kom i jämmer och nöd. 4Men jag åkallade Herrans Namn: O! Herre, fräls mina själ. 5Herren är nådelig och rättfärdig, och vår Gud är barmhertig. 6Herren bevarar de enfaldiga; när jag nederligger så hjelper han mig. 7Var nu åter tillfrids, min själ; ty Herren gör dig godt. 8Ty du hafver uttagit mina själ utu dödenom, mina ögon ifrå tårar, min fot ifrå fall. 9Jag vill vandra för Herranom uti de lefvandes lande. 10Jag tror, derföre talar jag; men jag varder svårliga plågad. 11Jag sade i min häpenhet: Alla menniskor äro lögnaktige. 12Huru skall jag vedergälla Herranom alla hans välgerningar, som han mig gör? 13Jag vill taga den helsosamma kalken, och predika Herrans Namn. 14Jag vill betala mina löften Herranom, för allt folk. 15Hans helgons död är dyr hållen för Herranom. 16O! Herre, jag är din tjenare; jag är din tjenare, dine tjenarinnos son; du hafver sönderslitit mina band. 17Dig vill jag offra tacksägelse, och predika Herrans Namn. 18Jag vill betala mina löften Herranom, för allt hans folk; 19Uti gårdarna åt Herrans hus, uti dig, Jerusalem. Halleluja.
Nu markerat:
Psaltaren 116: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in