Psaltaren 107:17-42
Psaltaren 107:17-42 Svenska Folkbibeln (SFB98)
De var dåraktiga och blev plågade för sin upproriskhet och synd. De kände avsky för all mat och var nära dödens portar. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål. Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång. Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn. Må de offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel. De som for ut på havet med skepp och drev handel på stora vatten, de såg HERRENS gärningar och hans under i havets djup. Han talade, och en stormvind uppstod så att havets vågor gick höga. De for upp mot himlen och ner i djupen, så att de miste modet i sin olycka. De raglade och stapplade som druckna, det var förbi med all deras vishet. Men de ropade till HERREN i sin nöd och han förde dem ut ur deras trångmål. Han stillade stormen och böljorna omkring dem tystnade. De gladdes över att det blev stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville. Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, må de upphöja honom i folkets församling och prisa honom där de äldste sitter. Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark och bördigt land till salthed för dess invånares ondskas skull. Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång. Han lät de hungriga slå sig ner där och bygga en stad där de kunde bo. De besådde åkrar och planterade vingårdar som gav riklig skörd. Han välsignade dem, och de blev mycket talrika. Han lät ej deras boskap minska i antal. När de blev färre och tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer, utgöt han förakt över furstarna och lät dem irra omkring i en ödemark utan vägar. Han upphöjde den fattige ur eländet och förökade deras familjer som hjordar. De rättrådiga ser det och gläder sig, och all ondska måste tiga.
Psaltaren 107:17-42 Svenska 1917 (SVEN)
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull; deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål. Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn; de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel. De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten; där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet. Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor. De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest. De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål. Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade. Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn; de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta. Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark, bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull. Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång. Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo. De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning. Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas. Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem, men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker, han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar. De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Psaltaren 107:17-42 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
De blev dårar genom sitt uppror och fick lida för sina synder, de kände avsky för all mat och närmade sig dödens portar. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras svårigheter. Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång. De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn, de ska offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel. De for ut på havet med skepp och drev handel på väldiga vatten, de såg HERRENS gärningar och hans under i havets djup. Han talade och framkallade en stormvind så att havets vågor gick höga. De for upp mot himlen och ner i djupen, deras själ var förtvivlad i faran. De vinglade och raglade som druckna, all deras vishet var borta. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras svårigheter. Han stillade stormen och vågorna tystnade. De gladdes över att det blev lugnt, och han förde dem till hamnen dit de ville. De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn, de ska upphöja honom i folkets församling och prisa honom i de äldstes råd. Han gjorde floder till öken, källor till törstig mark och bördigt land till saltjord på grund av invånarnas ondska. Han gjorde öknen till vattenrik sjö och torrt land till källor, han lät de hungriga leva där och bygga en stad där de kunde bo. De sådde åkrar och planterade vingårdar som gav rik skörd. Han välsignade dem och de blev många, han lät inte deras boskap bli färre. Sedan blev de färre och tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer. Han öste förakt över furstarna och lät dem irra i väglös ödemark, han upphöjde den fattige ur eländet och förökade familjerna som hjordar. De ärliga ser det och gläds, all ondska måste tiga.
Psaltaren 107:17-42 nuBibeln (NUB)
Andra var dåraktiga och fick lida för sin upproriskhet och sina synder. De avskydde all mat och närmade sig dödens portar. De ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. Han sa bara ett ord och de blev botade, han räddade dem från graven. De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. De ska frambära tack som offer, sjunga om allt han gjort. Andra seglade på haven med skepp och drev handel på de stora vattnen. De såg HERRENS gärningar och hans under i djupen. Han talade, och en stormvind blåste upp, så att vågorna gick höga. De reste sig mot himlen och störtade sedan mot djupen. Modet svek dem i olyckan, och de raglade och stapplade som berusade, och all deras vishet var borta. De ropade till HERREN i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål. Han lugnade stormen och vågorna tystnade. De gladde sig över att det hade blivit lugnt, och han förde dem till den hamn dit de ville. De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. De ska prisa honom när folket samlas och lova honom i de äldstes krets. Han förvandlar floder till öken, vattenkällor till torr mark och det bördiga landet till saltöken, för dess invånares ondska. Han gör ökenlandet till sjöar och det uttorkade landet till vattenkällor. Han låter de hungriga bosätta sig där och bygga en stad att bo i. De sår sina åkrar, planterar sina vingårdar och får sedan rika skördar. Han välsignar dem, och de får många barn. Han låter inte heller deras boskapshjordar minska. Om de blir färre, blir förödmjukade och nedtryckta av bekymmer och sorg, öser han olycka över härskarna och låter dem irra omkring i en väglös öken. Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck och låter deras familjer föröka sig som hjordar. De rättsinniga ser det och gläder sig, medan all ondska måste tiga.
Psaltaren 107:17-42 Bibel 2000 (B2000)
Andra var sjuka för sina synders skull och fick lida för sina brott. De ville inte se åt någon föda och närmade sig dödens portar. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem ur deras trångmål. Han gav en befallning och botade dem och räddade dem från graven. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor, de skall frambära tackoffer och berätta om hans verk med jubel. Andra for på skepp över havet och drev handel på de stora vattnen. De såg Herrens verk, hans under i havets djup. Han befallde, och en storm blåste upp, som fick vågorna att gå höga. De kastades mot himlen och mot djupen, modet svek dem i faran. De vinglade och raglade som druckna, deras färdighet var till ingen nytta. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål. Han stillade stormen, och vågorna tystnade. De gladdes när det blev lugnt, han lät dem nå hamnen de ville till. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor, de skall lovsjunga honom i tempelskaran och prisa honom i de äldstes krets. Han förvandlar floder till öken och vattenkällor till torr mark, fruktbart land till saltjord för invånarnas ondskas skull. Han förvandlar öknen till sjö och det torra landet till vattenkällor. Han låter de hungrande slå sig ner där och bygga sig en stad att bo i. De sår sina åkrar och planterar vingårdar, och de får riklig skörd. Han välsignar dem, och de förökar sig, och deras boskap blir talrik. Om de blir få och tyngs ner av förtryck, av olycka och bekymmer, öser han förakt över furstarna och leder dem vilse i väglös ödemark. Men de fattiga lyfter han ur deras betryck och gör familjerna stora som hjordar. De rättrådiga ser det och gläder sig, all ondska tvingas till tystnad.