Psaltaren 107:17-42

De var dåraktiga och blev plågade för sin upproriskhet och synd. De kände avsky för all mat och var nära dödens portar. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål. Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång. Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn. Må de offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel. De som for ut på havet med skepp och drev handel på stora vatten, de såg HERRENS gärningar och hans under i havets djup. Han talade, och en stormvind uppstod så att havets vågor gick höga. De for upp mot himlen och ner i djupen, så att de miste modet i sin olycka. De raglade och stapplade som druckna, det var förbi med all deras vishet. Men de ropade till HERREN i sin nöd och han förde dem ut ur deras trångmål. Han stillade stormen och böljorna omkring dem tystnade. De gladdes över att det blev stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville. Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, må de upphöja honom i folkets församling och prisa honom där de äldste sitter. Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark och bördigt land till salthed för dess invånares ondskas skull. Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång. Han lät de hungriga slå sig ner där och bygga en stad där de kunde bo. De besådde åkrar och planterade vingårdar som gav riklig skörd. Han välsignade dem, och de blev mycket talrika. Han lät ej deras boskap minska i antal. När de blev färre och tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer, utgöt han förakt över furstarna och lät dem irra omkring i en ödemark utan vägar. Han upphöjde den fattige ur eländet och förökade deras familjer som hjordar. De rättrådiga ser det och gläder sig, och all ondska måste tiga.