Ordspråksboken 15:18-33

Ordspråksboken 15:18-33 Svenska 1917 (SVEN)

En snarsticken man uppväcker träta,  men en tålmodig man stillar kiv.  Den lates stig är såsom iad av törne,  men de redliga hava en banad stig.  En vis son gör sin fader glädje,  och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.Ords. 10,1. 17,21,  I oförnuft har den vettlöse sin glädje,  men en förståndig man går sin väg rätt fram.  Där rådplägning fattas varda planerna om intet,  men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.  En man gläder sig, när hans mun kan giva svar;  ja, ett ord i sinom tid, det är gott.  Den förståndige vandrar livets väg uppåt,  Då att han undviker dödsriket därnere.  Den högmodiges hus rycker HERREN bort,  men änkans råmärke låter han stå fast.Luk. 1,  För HERREN äro ondskans anslag en styggelse,  men milda ord rena.  Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus,  men den som hatar mutor, han får leva.  Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör,  men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.  HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga,  men de rättfärdigas bön hör han.Joh. 9,  En mild blick gör hjärtat glatt,  ett gott budskap giver märg åt benen.  Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning,  han skall få dväljas i de vises krets.  Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv,  men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.Job 9,21. Ords. 8,35 f.  HERRENS fruktan är en tuktan till vishet,  och ödmjukhet går före ära.

Ordspråksboken 15:18-33 Svenska Kärnbibeln (SKB)

En hetlevrad man orsakar strider (tvister, gräl, trätor), men den som är sen till vrede (tålmodig) stillar (dämpar, kväver) dispyter (konflikter). Den lates väg är överväxt med törne [vildväxande rosenbuske med taggar som sticker, sårar och snärjer], men den rättfärdiges stig (välkända, upptrampade gångväg) är säker och väl utstakad. En vis son gör sin far glad, bara en dåre föraktar sin moder. Dårskap tilltalar den som saknar hjärta och förstånd, men den som har förståelse (insikt, förstånd) går sin väg rakt fram. Utan överläggning (rådläggning, debatt) blir det inte som planerat (planerna blir utan syfte och mål), men där man rådgör tillsammans (utbyter erfarenheter, frågar rådgivare) grundas (fastläggs) planerna. Det ger glädje att kunna ge [ett bra konstruktivt, hjälpande] svar, och ett ord talat i rätt tid (tillfälle) – det är välsignat. [Ett gott råd i rätt tid välsignar både den som får och den som ger det.] Den förståndige vandrar uppåt [mot himmelen] på livets stig (välkända, upptrampade gångväg), och på så vis undviker han Sheol (underjorden – de dödas plats) därnere. Herren (Jahveh) river ner den högmodiges hus (familj, liv), men han bevarar änkans tomtmarkeringar (gränslinjer). Onda planer (tankar) är något avskyvärt (motbjudande, vidrigt) i Herrens (Jahvehs) ögon, men vänliga (nåderika, vackra) ord är rena [inför honom]. Den som är girig efter orätt vinning (genom ojusta metoder eller våld) för in olycka (problem, oro, förvirring, oordning) i sitt eget hem, men den som hatar mutor ska leva (inte dö en för tidig död, leva i framgång, leva för evigt i himlen). Den rättfärdiges hjärta överväger [hebr. hagah – talar i låg ton; dvs. har tankemässigt gått igenom, är förberedd på] hur han ska svara, men de ogudaktigas mun spyr ut ondska. Herren (Jahveh) är långt borta (fjärran) från de ogudaktiga (syndare, kriminella), men han hör bönerna från de rättfärdiga. Ögon som utstrålar ljus [från ett glatt fridfullt inre] gläder hjärtan [hos andra människor], och goda nyheter ger näring åt benen [ger inre styrka]. Det öra som lyssnar på livgivande tillrättavisning kommer att bli kvar bland de visa. Den som vägrar ta emot tillrättavisning (tuktan, disciplin) föraktar (ogillar, tar avstånd ifrån) sig själv, men den som tillåter sig att bli tillrättavisad (tar emot korrigering) växer i förståelse (insikt). Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahveh) är vägen till vishet (det fostrar och disciplinerar), och ödmjukhet [att underordna sig Herren] är vägen till ära (upphöjelse, respekt).