En hetlevrad man orsakar strider (tvister, gräl, trätor),
men den som är sen till vrede (tålmodig) stillar (dämpar, kväver) dispyter (konflikter).
Den lates väg är överväxt med törne [vildväxande rosenbuske med taggar som sticker, sårar och snärjer],
men den rättfärdiges stig (välkända, upptrampade gångväg) är säker och väl utstakad.
En vis son gör sin far glad,
bara en dåre föraktar sin moder.
Dårskap tilltalar den som saknar hjärta och förstånd,
men den som har förståelse (insikt, förstånd) går sin väg rakt fram.
Utan överläggning (rådläggning, debatt) blir det inte som planerat (planerna blir utan syfte och mål),
men där man rådgör tillsammans (utbyter erfarenheter, frågar rådgivare) grundas (fastläggs) planerna.
Det ger glädje att kunna ge [ett bra konstruktivt, hjälpande] svar,
och ett ord talat i rätt tid (tillfälle) – det är välsignat.
[Ett gott råd i rätt tid välsignar både den som får och den som ger det.]
Den förståndige vandrar uppåt [mot himmelen] på livets stig (välkända, upptrampade gångväg),
och på så vis undviker han Sheol (underjorden – de dödas plats) därnere.
Herren (Jahveh) river ner den högmodiges hus (familj, liv),
men han bevarar änkans tomtmarkeringar (gränslinjer).
Onda planer (tankar) är något avskyvärt (motbjudande, vidrigt) i Herrens (Jahvehs) ögon,
men vänliga (nåderika, vackra) ord är rena [inför honom].
Den som är girig efter orätt vinning (genom ojusta metoder eller våld) för in olycka (problem, oro, förvirring, oordning) i sitt eget hem,
men den som hatar mutor ska leva (inte dö en för tidig död, leva i framgång, leva för evigt i himlen).
Den rättfärdiges hjärta överväger [hebr. hagah – talar i låg ton; dvs. har tankemässigt gått igenom, är förberedd på] hur han ska svara,
men de ogudaktigas mun spyr ut ondska.
Herren (Jahveh) är långt borta (fjärran) från de ogudaktiga (syndare, kriminella),
men han hör bönerna från de rättfärdiga.
Ögon som utstrålar ljus [från ett glatt fridfullt inre] gläder hjärtan [hos andra människor],
och goda nyheter ger näring åt benen [ger inre styrka].
Det öra som lyssnar på livgivande tillrättavisning
kommer att bli kvar bland de visa.
Den som vägrar ta emot tillrättavisning (tuktan, disciplin) föraktar (ogillar, tar avstånd ifrån) sig själv,
men den som tillåter sig att bli tillrättavisad (tar emot korrigering) växer i förståelse (insikt).
Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahveh) är vägen till vishet (det fostrar och disciplinerar),
och ödmjukhet [att underordna sig Herren] är vägen till ära (upphöjelse, respekt).
Bibelappen
Bibelappen för barn
