Ordspråksboken 1:8-33
Ordspråksboken 1:8-33 Bibel 2000 (B2000)
Lyssna till din fars förmaningar, min son, förkasta inte din mors undervisning. De är en skön krans för ditt huvud och en kedja som pryder din hals. Min son, följ inte syndare som lockar dig och säger: »Kom, vi lägger oss i bakhåll och dödar, vi skall roa oss med att lura på oskyldiga. Som dödsriket slukar vi dem levande, som graven tar vi dem med hull och hår. Alla slags dyrbarheter kommer vi över, vi skall fylla våra hus med byte. Du får vara med och dela, vi har en gemensam penningpung.« Min son, slå inte följe med dem, sätt aldrig din fot på deras väg. De skyndar till allt som är ont och är snara att utgjuta blod. Fåglar är inte hjälpta av att se när fångstnätet gillras, och dessa män ligger i bakhåll för sig själva, det är sitt eget liv de lurar på. Så går det den som girigt roffar åt sig: det kostar honom hans eget liv. Visheten ropar högt på gatan, på torget ljuder hennes röst. Mitt i larmet ropar hon, i stadens portar tar hon till orda: Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten, hur länge skall smädarna njuta av att smäda och dårarna hata kunskap? Vänd om och lyd mina tillrättavisningar! Jag skall visa er min vilja och låta er höra mina ord. Jag ropade och ni vägrade lyssna, jag varnade och ni brydde er inte om det, ni trotsade alla mina råd och ville inte veta av mina tillrättavisningar. Därför skall jag skratta när olyckan drabbar er, jag skall hånle när det fasansfulla kommer, när det fasansfulla kommer över er som ett oväder och olyckan som en storm, när nöd och ångest drabbar er. Då skall de ropa till mig utan att få svar, de skall söka mig utan att finna mig. De försmådde kunskap och avvisade gudsfruktan, de ville inte veta av mina råd utan föraktade mina tillrättavisningar. Därför får de äta sina gärningars frukt, de skall mättas av sina onda planer. Ty avfallet kostar de okunniga livet, och dårens sorglöshet blir hans död. Men den som lyssnar till mig bor trygg och behöver inte frukta något ont.
Ordspråksboken 1:8-33 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Hör, min son, din fars förmaning, förkasta inte din mors undervisning. Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en vacker kedja kring din hals. Min son, om syndare lockar dig, så följ dem inte. Om de säger: "Kom med oss, vi vill ligga på lur efter blod, gillra fällor för oskyldiga utan orsak. Likt dödsriket vill vi sluka dem levande, fastän friska och sunda måste de fara ner i graven. Allt dyrbart skall vi vinna, vi skall fylla våra hus med byte. Dela du med oss vår lott, vi skall alla ha samma penningpung." Min son, gå inte samma väg som de, håll din fot borta från deras stig. Deras fötter skyndar till det som är ont, de hastar att utgjuta blod. Det är meningslöst att breda ut nätet inför ögonen på fåglarna. Men dessa ligger på lur efter sitt eget blod, de gillrar fällor för sina egna liv. Så går det var och en som söker orätt vinning, sin egen herre berövar han livet. Visheten ropar högt på gatan, på torgen låter hon sin röst höras. I gathörnens buller predikar hon, där portarna i staden slås upp talar hon sina ord: "Hur länge skall ni oförståndiga älska oförstånd, ni smädare njuta av att smäda och ni dårar hata kunskap? Vänd er till mig när jag varnar er. Se, jag skall låta min Ande flöda över er, jag skall låta er lära känna mina ord. Ni vägrade lyssna när jag ropade och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand, ni förkastade alla mina råd och ville ej veta av mina varningar. Därför skall också jag le när olycka drabbar er, och håna er när förskräckelse kommer över er, när förskräckelse kommer som ett oväder och olycka närmar sig som en storm, när nöd och ångest drabbar er. Då skall de ropa till mig utan att få svar, de skall söka mig utan att finna mig. Eftersom de hatade kunskap och inte ville frukta HERREN, eftersom de inte ville veta av mitt råd och föraktade alla mina varningar, därför skall de äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer. Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem. Men den som hör mig skall bo i trygghet utan att behöva frukta något ont."
Ordspråksboken 1:8-33 Karl XII 1873 (SK73)
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud; Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals. Min son, om skalkar locka dig, så följ icke; Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak; Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof; Vågat med oss; en pung skall vara allas våras. Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig. Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod. Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon; Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif. Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort. Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen. Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom: Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom? Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig. Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill; Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff; Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten; När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd. Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna; Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan; Ville icke mitt råd, och lastade all min straff. Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda; Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem. Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
Ordspråksboken 1:8-33 Svenska 1917 (SVEN)
Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning. Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals. Min son, om syndare locka dig, så följ icke. Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak; såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte; dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» -- då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig, ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod. Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn. Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv. Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.1Tim. 6, Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst. I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:Ords. 8,1 f. Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap? Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord. Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand, eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,Ps. 2, ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest. Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.Jer. 11, Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan, ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning, därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag. Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås. Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
Ordspråksboken 1:8-33 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Hör, min son, din fars förmaning och förkasta inte din mors undervisning, för de är en skön krans för ditt huvud och en vacker kedja för din hals. Min son, om syndare lockar dig, så följ dem inte. Om de säger: ”Kom med oss! Vi ska ligga på lur efter blod, i bakhåll för oskyldiga utan orsak. Som dödsriket ska vi sluka dem levande, friska och sunda ska de fara ner i graven. Allt dyrbart ska vi vinna, vi ska fylla våra hus med byte. Dela du vår lott med oss! Vi alla ska ha gemensam kassa.” Min son, gå inte samma väg som de, håll din fot borta från deras stig, för deras fötter skyndar till det som är ont, de rusar för att spilla blod. Det är ingen mening att lägga ut nätet inför ögonen på alla fåglarna. De ligger på lur efter sitt eget blod, de gillrar fällor för sina egna liv. Så går det dem som söker oärlig vinst, den tar livet av sina ägare. Visheten ropar på gatan, hon höjer sin röst på torgen. Hon predikar i gathörnens buller, vid ingången till stadens portar talar hon sina ord: ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet, ni hånare njuta av att håna och ni dårar hata kunskap? Vänd om till mig när jag varnar er. Se, jag ska låta min Ande flöda över er, jag ska låta er lära känna mina ord. Men ni vägrade lyssna när jag ropade, ingen brydde sig när jag räckte ut min hand. Ni förkastade alla mina råd och ville inte veta av mina varningar. Därför ska också jag le åt er olycka och håna när skräcken drabbar er, när skräcken kommer som ett oväder och er olycka drar in som en storm, när nöd och ångest drabbar er. Då ska de ropa till mig utan att jag svarar, de ska söka mig utan att finna mig. De hatade kunskap och valde inte att vörda HERREN, de ville inte veta av mitt råd utan föraktade alla mina varningar. Därför ska de få äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer, för de okunnigas avfällighet ska döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem. Men den som lyssnar till mig ska bo i trygghet och inte behöva frukta något ont.”
Ordspråksboken 1:8-33 nuBibeln (NUB)
Hör, min son, din fars förmaning, förkasta inte din mors undervisning. De bildar en skön krans på ditt huvud, en vacker kedja kring din hals. Min son, låt dig inte lockas av syndare. De säger: ”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda, för att lura på oskyldiga. Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela, så som de som läggs ner i graven. Vi ska få alla slags värdefulla ting och kan fylla våra hus med plundrat gods. Du får vara med och dela, pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.” Min son, gå inte in på deras väg, sätt inte din fot på deras stig, för med snabba steg söker de sig till ondskan, och snabbt vill de utgjuta blod. Det är meningslöst att breda ut ett nät inför ögonen på fåglarna. Dessa ligger på lur efter sitt eget blod och i bakhåll för sina egna liv. Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet, det kostar honom hans eget liv. Visheten ropar högt på gatan och höjer sin röst på torget. Mitt bland de bullriga gatorna predikar den och håller tal vid stadsportarna: ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet, ni smädare njuta av smädelser, ni dårar hata kunskap? Vänd om och ta emot min tillrättavisning, så ska jag låta min ande komma över er och dela med mig av min kunskap till er. Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat. Jag har räckt ut min hand, men ingen har brytt sig om den. Ni har struntat i alla mina råd och avvisat min tillrättavisning. Därför ska jag också skratta åt er olycka och håna er förtvivlan, när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder och olyckan sveper över er som en stormby, när nöd och ångest drabbar er. Då kommer de att ropa till mig, men jag ska inte svara. De kommer att söka mig men inte finna. De hatade kunskap och ville inte frukta HERREN, de avvisade mina råd och föraktade mina tillrättavisningar. Därför får de äta sina gärningars frukt och mätta sig med sina onda planer. De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet och dårarnas sorglöshet förgöra dem. Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet och behöver inte vara rädd för något ont.”
Ordspråksboken 1:8-33 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Min son (mitt barn, min vän), lyssna på tillrättavisning från din far, förkasta (överge) inte din mors undervisning (instruktioner – hebr. Torah). För de är som en skön krans (ordagrant: ”krans nåd/favör” – hebr. livja chen) på ditt huvud [Ords 4:9], och som en kedja runt din hals [symbol på ära och framgång]. Min son (mitt barn, min vän), om syndare frestar (lockar, förleder) dig, följ inte med dem (håll inte med om vad de säger, och längta inte att vara med dem). Om de säger: ”Kom med oss, vi ska ligga på lur efter blod [överfalla, råna, döda] oskyldiga utan orsak. Låt oss sluka dem levande, som Sheol (underjorden – de dödas plats), fast de är mitt i livet får de sänkas ner i graven. Vi letar upp allt av värde och vi fyller våra hus med stöldgods. Bli en av oss, vi delar allt (av gemensamma tillgångar, stöldgods)”. Min son (mitt barn, min vän), följ inte med dem, avhåll din fot ifrån deras stig. För deras fötter skyndar (rusar) till allt vad ont är, de är kvicka att utgjuta blod. För visst är det lönlöst att breda ut nätet [för att fånga] inför ögonen på en fågel. Det är precis vad de gör, de sätter upp en fälla för andra, men det är sin egen undergång de förbereder. Så går det (så är de välkända stigarna) för varje människa som är girig för orätt vinning, livet kommer att tas ifrån honom. [Att ge ett abstrakt begrepp mänskliga egenskaper är en vanlig poetisk stil i Ordspråksboken. I stället för att bara faktamässigt beskriva visheten personifieras den här som en kvinna och en mer levande grafisk bild målas upp för läsaren.] Visheten går ut på gatan och ropar, på torgen (öppna platser) höjer hon sin röst. I stökiga korsningar ropar hon ut, i stadsportarna talar hon: ”Ni oförståndiga, hur länge ska ni älska ert meningslösa liv, och ni cyniker er negativism, och ni [högfärdiga] dårar hur länge ska ni hata kunskap? Om ni vänder om [ångrar er] och lyssnar till min tillrättavisning, då ska jag [visheten personifierad] låta min ande komma över er; jag ska låta mina ord bli kända för er. Ni vägrade att svara när jag [visheten personifierad] ropade, och brydde er inte om när jag räckte ut min hand. Ni ignorerade mina råd och ville inte ta emot min tillrättavisning. Därför ska jag [visheten personifierad] skratta åt er olycka, och håna er när förskräckelse (fruktan) kommer över er, när den kommer över er likt en storm, när er undergång kommer som en virvelvind, när svårigheter (själslig vånda) drabbar er. [Bilden som målas upp här är dårarna som hatar och förlöjligar visheten. Till sist leder deras väg till fördärvet, och då är det i stället visheten som skrattar åt dem. Detta förstärker absurditeten i att trots upprepade varningar välja en dåraktig väg. Jag i den här versen syftar på den personifierade visheten, inte Gud. Han skrattar inte över olycka, han om någon kan sympatisera med mänskligt lidande. Han släcker inte ut en tynande låga, Jes 42:3, Jesus gråter över Jerusalem, se Luk 19:41, osv.] Då kommer de att ropa på mig [visheten personifierad], men jag ska inte svara. Då kommer de att söka mig ihärdigt, men utan att hitta mig. Därför att de hatade kunskap och valde att inte frukta (att inte i vördnad tillbe) Herren (Jahveh), eftersom de vägrade att följa mina råd, och avslog alla tillfällen då jag ville tillrättavisa (lära) dem, därför ska de äta [den bittra] frukten av sin egen väg (beslut, handlingar) och mättas av sina onda planer. För de oförståndigas avfällighet blir deras död, och framgången (välgången) hos de [självsäkra] dårarna blir deras undergång (död). Men den som hör (lyssnar, lyder, håller med, uttalar och säger samma sak som) mig [visheten] kan vara lugn och trygg utan rädsla för olycka (fara).”