Lyssna till din fars förmaningar, min son,
förkasta inte din mors undervisning.
De är en skön krans för ditt huvud
och en kedja som pryder din hals.
Min son, följ inte syndare
som lockar dig och säger:
»Kom, vi lägger oss i bakhåll och dödar,
vi skall roa oss med att lura på oskyldiga.
Som dödsriket slukar vi dem levande,
som graven tar vi dem med hull och hår.
Alla slags dyrbarheter kommer vi över,
vi skall fylla våra hus med byte.
Du får vara med och dela,
vi har en gemensam penningpung.«
Min son, slå inte följe med dem,
sätt aldrig din fot på deras väg.
De skyndar till allt som är ont
och är snara att utgjuta blod.
Fåglar är inte hjälpta av att se
när fångstnätet gillras,
och dessa män ligger i bakhåll för sig själva,
det är sitt eget liv de lurar på.
Så går det den som girigt roffar åt sig:
det kostar honom hans eget liv.
Visheten ropar högt på gatan,
på torget ljuder hennes röst.
Mitt i larmet ropar hon,
i stadens portar tar hon till orda:
Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten,
hur länge skall smädarna njuta av att smäda
och dårarna hata kunskap?
Vänd om och lyd mina tillrättavisningar!
Jag skall visa er min vilja
och låta er höra mina ord.
Jag ropade och ni vägrade lyssna,
jag varnade och ni brydde er inte om det,
ni trotsade alla mina råd
och ville inte veta av mina tillrättavisningar.
Därför skall jag skratta när olyckan drabbar er,
jag skall hånle när det fasansfulla kommer,
när det fasansfulla kommer över er som ett oväder
och olyckan som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
Då skall de ropa till mig utan att få svar,
de skall söka mig utan att finna mig.
De försmådde kunskap
och avvisade gudsfruktan,
de ville inte veta av mina råd
utan föraktade mina tillrättavisningar.
Därför får de äta sina gärningars frukt,
de skall mättas av sina onda planer.
Ty avfallet kostar de okunniga livet,
och dårens sorglöshet blir hans död.
Men den som lyssnar till mig bor trygg
och behöver inte frukta något ont.