Markusevangeliet 9:14-32
Markusevangeliet 9:14-32 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. Så snart allt folket fick se Jesus, blev de förundrade och skyndade fram och hälsade på honom. Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar?" En i folkskaran svarade honom: "Mästare, jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. Var den än får tag i honom slår den omkull honom, och han tuggar fradga och gnisslar tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." Jesus svarade dem: "Detta släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta honom till mig." Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den och ryckte i pojken, och han föll till marken och vred sig och tuggade fradga. Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn. Ofta har den kastat honom i elden och i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" Jesus sade till honom: "Om du kan? Allt är möjligt för den som tror." Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!" Jesus såg att folk strömmade till, och han sade strängt till den orena anden: "Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" Anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. Men Jesus tog hans hand och reste upp honom, och han stod upp. När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?" Han svarade: "Den sorten kan bara drivas ut med bön." Sedan gick de vidare därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade till dem: "Människosonen ska utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom. Men tre dagar efter sin död ska han uppstå." Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga honom.
Markusevangeliet 9:14-32 Bibel 2000 (B2000)
När de kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. Han frågade: »Vad är det ni diskuterar?« — »Mästare«, svarade en i mängden, »jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.« Han sade: »Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!« De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. Jesus frågade hans far: »Hur länge har det varit så här med honom?« Fadern svarade: »Sedan han var liten, och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.« Jesus sade: »Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.« Då ropade pojkens far: »Jag tror. Hjälp min otro!« När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: »Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.« Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: »Varför kunde inte vi driva ut den?« Han svarade: »Den sorten kan bara drivas ut med bön.« Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: »Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.« Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.
Markusevangeliet 9:14-32 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. Så snart allt folket fick se Jesus blev de mycket häpna och skyndade fram och hälsade på honom. Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar om?" En man i skaran svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande. Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." Jesus svarade dem: "Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den i pojken, och han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga. Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn. Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror." Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!" Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp. När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" Han svarade: "Detta slag kan endast drivas ut med bön." Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå." Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.
Markusevangeliet 9:14-32 Nya Levande Bibeln (BSV)
När de hade kommit ner från berget, fick de se en stor mängd människor som hade samlats runt de andra efterföljarna till Jesus, och några laglärare som höll på att diskutera med dem. Men när folket fick se Jesus komma gående blev de glatt överraskade och sprang fram till honom för att hälsa på honom. Och han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar?" En man i folkhopen sa då: "Mästare, jag har tagit med min son hit för att du skulle bota honom. Han är besatt av en ond ande som gör honom stum. Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina efterföljare att driva ut den onda anden, men de klarade det inte." "Ni tröga människor som inte vill tro!" utbrast Jesus. "Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit pojken till mig." Då kom de fram med pojken. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och kastade sig fram och tillbaka med fradga runt munnen. "Hur länge har han varit sådan här?" frågade Jesus pappan. Han svarade: "Ända sedan han var liten. Och den onda anden får honom ofta att falla i elden eller i vattnet för att han ska dö. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!" "Om jag kan?" svarade Jesus. "Allt är möjligt för den som tror." "Jag tror", utropade pappan. "Hjälp min otro!" Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den onda anden och sa: "Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!" Anden skrek då vilt och började rycka och slita i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös på marken, och många började mumla: "Han är död." Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp. När Jesus sedan kom till det hus där han bodde, och blev ensam med sina efterföljare, frågade de honom: "Varför kunde inte vi driva ut den onda anden?" Jesus svarade: "Den sortens ande kan bara drivas ut genom bön." Sedan lämnade Jesus och hans efterföljare området och vandrade genom Galileen. Han försökte undvika all uppmärksamhet, eftersom han fortfarande hade mycket att undervisa sina efterföljare om. Han förklarade: "Jag, Människosonen, ska bli förrådd och överlämnad till människorna, och de kommer att döda mig, men efter tre dagar ska jag uppstå från de döda igen." Men de förstod inte vad han ville säga, och ingen vågade fråga honom heller.
Markusevangeliet 9:14-32 Karl XII 1873 (SK73)
Då han kom till sina Lärjungar, såg han mycket folk omkring dem, och de Skriftlärda disputerande med dem. Och straxt allt folket såg honom, vordo de häpne; och lupo till och helsade honom. Och han sporde de Skriftlärda: Hvad disputeren I med dem? Och en af folket svarade, och sade: Mästar, jag hafver haft min son hit till dig, den der hafver en stum anda; Och då han tager honom fatt, far han illa med honom; och han fradgas, och gnisslar med sina tänder, och förtvinar. Jag talade med dina Lärjungar, att de skulle drifva honom ut; och de kunde icke. Då svarade han honom, och sade: O I otrogna slägte; huru länge skall jag vara när eder? Huru länge skall jag lida eder? Leder honom hit till mig. Och de ledden fram till honom. Då anden fick se honom, straxt for han illa med honom; och föll neder på jordena, och välte sig, och fradgades. Då sporde han hans fader till: Huru länge är, sedan detta kom honom uppå? Då sade han: Utaf barndom. Och han hafver ofta kastat honom i elden, och i vattnet, att han måtte förgöra honom; men förmår du något, så varkunna dig öfver oss, och hjelp oss. Jesus sade till honom: Om du tro kan; all ting äro möjelig honom, som tror. Och straxt ropade drängens fader, med gråtande tårar, sägandes: Herre, jag tror; hjelp mina otro. När Jesus såg, att folket lopp till med, näpste han den orena andan, och sade till honom: Du ande, döfver och dumbe, jag bjuder dig, gack ut af honom, och gack intet mer härefter in uti honom. Så ropade anden, och for ganska illa med honom, och gick ut. Och han vardt som han hade varit död; så att månge sade: Han är död. Då tog Jesus honom vid handena, och reste honom upp; och han stod upp. Och när han kom hem i huset, frågade hans Lärjungar honom afsides: Hvi förmådde icke vi utdrifva honom? Sade han till dem: Detta slägtet kan med ingen ting utfara, utan med bön och fasto. Och de gingo dädan, och vandrade genom Galileen; och han ville icke, att någor skulle vetat. Ty han underviste sina Lärjungar, och han sade till dem: Menniskones Son skall varda öfverantvardad i menniskors händer, och de skola döda honom; och då han är dödad, skall han på tredje dagen uppstå. Men de förstodo intet hvad han sade, och torde icke spörja honom.
Markusevangeliet 9:14-32 Svenska 1917 (SVEN)
När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerade med dem. Och strax då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpna och skyndade fram och hälsade honom. Då frågade han dem: »Varom disputeren I med dem?» Och en man i folkhopen svarade honom: »Mästare, jag har fört till dig min son, som är besatt av en stum ande. Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna och bliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de förmådde det icke.» Då svarade han dem och sade: »O du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom till mig.» Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden och vältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen. Jesus frågade då hans fader: »Huru länge har det varit så med honom?» Han svarade: »Alltsedan han var ett litet barn; och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så förbarma dig över oss och hjälp oss.» Då sade Jesus till honom: »Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror.» Strax ropade gossens fader och sade: »Jag tror! Hjälp min otro.» Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strängt och sade till honom: »Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom.» Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och gossen blev såsom död, så att folket menade att han verkligen var död. Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod då upp. När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom, då de nu voro allena: »Varför kunde icke vi driva ut honom?» Han svarade dem: »Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta.» Och de gingo därifrån och vandrade genom Galileen; men han ville icke att någon skulle få veta det. Han undervisade nämligen sina lärjungar och sade till dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer, och man skall döda honom; men tre dagar efter det att han har blivit dödad skall han uppstå igen.» Och de förstodo icke vad han sade, men de fruktade att fråga honom.
Markusevangeliet 9:14-32 nuBibeln (NUB)
När de hade kommit tillbaka till de övriga lärjungarna, fick de se mycket folk som hade samlats runt dem, och några skriftlärda som höll på att diskutera med dem. Men när folket fick se Jesus blev de överväldigade och sprang fram till honom för att hälsa på honom. Och han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar med dem?” En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit som är besatt av en ond ande som gör honom stum. Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de klarade det inte.” ”Detta trolösa släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit honom till mig.” Då kom de fram med honom. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och vältrade sig med fradga runt munnen. ”Hur länge har han varit sådan här?” frågade Jesus hans far. Han svarade: ”Ända sedan han var liten. Och den har ofta kastat honom i elden eller i vattnet för att döda honom. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!” ”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.” ”Jag tror”, utropade pojkens far. ”Hjälp min otro!” Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den orena anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!” Anden skrek och ryckte och slet i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös, och många sa: ”Han är död.” Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp. När Jesus sedan kom hem och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” Jesus svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut genom bön.” Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han försökte undvika att det skulle bli känt, eftersom han undervisade sina lärjungar. Han sa: ”Människosonen ska överlämnas till människorna, och de kommer att döda honom, men efter tre dagar ska han uppstå från de döda.” Men de förstod inte vad han talade om, och de vågade inte fråga heller.
Markusevangeliet 9:14-32 Svenska Kärnbibeln (SKB)
När de [Jesus, Petrus, Jakob och Johannes] kom till [de nio andra] lärjungarna [nedanför berget] såg de en stor mängd människor samlade runt dem, och skriftlärda som ifrågasatte (debatterade med) dem. Så fort allt folket fick se Jesus blev de förvånade (greps de av bävan) [hans ansikte och person glänste fortfarande] och sprang fram och välkomnade honom. Han frågade de skriftlärda: ”Vad är det ni diskuterar med dem (vad är det ni argumenterar om och ifrågasätter)?” En man ur folkhopen svarade honom: ”Lärare, jag tog med min son till dig, för han har en stum ande (en demon som gör att han inte kan tala). När den tar över honom (blir hans herre), kastar den ner honom och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel (får kramper). Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de kunde inte (hade inte kraft).” Jesus svarade dem: ”Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro)! Hur länge måste jag vara med er? Hur länge ska jag tolerera (acceptera, härda ut med) er? För honom till mig!” Så förde de honom till Jesus. På en gång när anden (demonen) såg Jesus, började den slita och rycka i pojken, och han föll ner på marken och rullade runt gång på gång och tuggade fradga. Jesus frågade hans far: ”Hur länge har detta pågått?” Han svarade: ”Ända sedan han var liten. Demonen har ofta kastat honom både i eld och i vatten för att försöka döda honom. Men om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting], så förbarma dig över oss [mig och min son] och hjälp oss (kom snabbt, vi ropar på hjälp att bli botade)!” Jesus sa till honom: ”Om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting, säger du]? Allt är möjligt för (alla saker förmår) den som tror.” Genast ropade pojkens far (med sprucken röst, okontrollerat) under tårar: ”Herre, jag tror (litar, förtröstar på dig)! Hjälp min otro (rusa till min hjälp och bota min otro, varje gång jag är svag i tron)!” Nu när Jesus såg att en stor skara människor kom springande dit, talade han strängt till den orena anden (demonen) och sa till den: ”Du stumme och döve ande (demon), jag befaller dig att lämna honom och aldrig mer komma in i honom!” Demonen skrek och slet och ryckte våldsamt i pojken och kom ut. Pojken låg [stilla och livlös] som ett lik, och många sa att han var död. Men Jesus tog ett starkt tag om hans hand och började lyfta upp honom, och han reste sig upp. När Jesus hade kommit inomhus (gått in i ett hus) och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” Han svarade: ”Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut på annat sätt än genom bön och fasta.” [Sista delen ”och fasta” saknas i några senare manuskript. Brist på bön (och även fasta) gör att umgänget med Gud minskar. Det leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Mark 3:15.] De gick ut därifrån och vandrade genom Galileen [utan att passera igenom städerna]. Han ville undvika all uppmärksamhet (ville inte att någon skulle få veta det), för han undervisade sina lärjungar [och var mitt uppe i ett viktigt ämne]. Han sa till dem: ”Människosonen överlämnas i människors händer [presens; det är något som redan har börjat ske], och de kommer att döda honom, men när han är dödad ska han uppstå igen efter tre dagar.” Men de förstod inte vad han sa och var rädda att fråga honom [om vad det betydde].